Hovkapellet hem
Premiär på Läderlappen
LÄDERLAPPEN – JOHANN STRAUSS komiska operett i tre akter – har premiär på Kungliga Operan på lördag den 30:e januari.
Foto: Alexander Kenney, Kungliga Operan
Rosalinda (Lena Nordin) går på vift när hon tror att maken von Eisenstein (Carl Johan Falkman) sitter inne, men de möts på samma fest i den klassiska operettens mest kända ikonverk.
I denna uppsättning utspelar sig historien i nittonhundratjugotalets hektiska nöjesjakt på Rivieran, där det ”vackra folket” frotterar sig med internationella celebriteter. Johann Strauss’ verk har kallats för ”operetternas operett” – musiken är både vital och mycket krävande att framföra.
I rollerna hör vi även Anders Larsson, Michael Weinius, Kerstin Avemo, Jan Malmsjö och Helge Skoog med fler. Kungliga Operans kör och Kungliga Hovkapellet, dirigent: Stefan Solyom.
Sveriges Radio P2 direktsänder: lördag den 30 januari kl. 19.15
Kategorier: föreställningar
Ett mysterium
ATT VARA SLAGVERKARE på Operan innebär utmaningar och situationer som man kanske inte riktigt förutsåg när man för hundra år sedan bestämde sig för att syssla med slagverk som yrke. Att sminkad som en clown marschera över scenen, att spela ett fughetto på bara bilhorn (utan att börja skratta) eller att försöka komma på hur det låter om en demon knackar i taket och golvet samtidigt (Brinnande ängeln – Prokofiev).
Men det mest envisa problemet jag har stött på under mina år på Operan är det gäckande instrumentet ”sistro”…
I Rossini’s opera ”Barberaren i Sevilla” finns ett instrument som kallas sistro. Ingen vet hur detta instrument låter eller ser ut. Det finns bara mycket motstridiga uppgifter i den litteratur där ”sistro” nämns.
Ett instrument som länge varit kandidat hos den slagverkstrakterande allmänheten är ”sistrum” (ett cermoniellt instrument som härstammar från Egypten). Vi stackars arma satar som har försökt spela stämman på denna konstiga lilla mojäng har lärt oss den hårda vägen att det INTE är vad Rossini avsåg (det är nämligen helt omöjligt att spela de figurer som är noterade).
I originalpartituret är sistro noterat på samma linje genom hela operan.
Klockspel då? På den ärevördiga La Scala-teatern används enligt ryktet klockspel. I originalpartituret är sistro noterat på samma linje genom hela operan trots skiftande tonarter. Så enligt min åsikt är klockspel inte heller det som är avsett.
Vidare finns en teori att det är triangel som avses, bl.a. hävdar källkritisk expertis att det ”med allra största sannolikhet” är triangel. Undertecknad ställer sig inte så lite kritisk, dels till uttalandet dels till slutledningen.
Ordet sistro kommer från grekiskans ”seio” som betyder ”skaka”.
En ledtråd är naturligtvis texten, och den dramatiska situationen som omger scenerna där sistro förekommer. Sistro dyker upp på tre ställen i förspelet till greve Almavivas serenad i början av första akten. I första aktens final, samt i allegrot i slutet av andra aktens kvintett, där dr Bartolo utbrister ”Briconi Birbanti”
- Cavatinan i början – kärlekspoesi! – Ingen ledtråd där
- Första aktens final – texten lyder fritt översatt ”som hammaren slår till städet, så slår dessa ljud mig i huvudet”. Detta kanske kan vara något…
- kvintetten i andra akten i stora drag
dr Bartolo: – Banditer, kanaljer!
övriga: –lugna dig, ta det lugnt!
Hur löser vi detta mysterium på Stockholmsoperan då? – Kika ner i diket så får ni se!
Roger Svedberg, slaverkare
Kategorier: bakom kulisserna, musikinstrument, orkestern
Ledig helg!
Här sitter jag mitt i en ledig helg! Det är inte ofta man som musiker går hem på fredagen och har en helt tom helg framför sig men det gjorde jag igår. Jag gick i och för sig inte hem kl 17 men ca 22.27 rusade jag ut från operan för att hinna med bussen ut till Värmdö 22.48. Jag hann!
Jag hade spelat Barberaren och jag tror att mitt huvud stannade hemma igår för hur jag än försökte fokusera så gick det inte alls. Jag spelade i pauserna, tappade bort mig, läste på fel rad, vände sida fel osv….Tack Gunilla (min pultkamrat) för tålamodet. Pultkamrat eller pultis kallas den man sitter bredvid och delar noter med för kvällen.
Ja ja väl på bussen kunde jag njuta av vetskapen att jag skulle vara hemma med familjen hela helgen!
Nu till ämnet ledig helg. Jag tror klockan var ca 05.00 när Signe vaknade och tyckte det var dags att gå upp… det tyckte inte jag.. Vi hittade till slut en form för detta. Henrik gick till Rasmus säng Rasmus låg med en kudde på huvudet i Henriks säng, jag låg helt under mitt täcke. Signe var uppe och provade olika kreationer balett dräkt, prinsessklänning osv. Självklart ville hon gärna få ett utlåtande om varje kombination av kläder som hon bytte till. Det kan tilläggas att när Signe vill något (eller inte vill) visar hon det mycket tydligt!! Vi slumrade ett tag på detta sätt tills jag vaknade av att Signe viskade att kaffet var klart. Jag hade alltså fått somna om till slut, UNDERBART!
Vi har idag åkt pulka, kört barn till kompisar och aktiviteter, handlat och allt som man brukar göra en lördag. Känslan är dock helt annorlunda när man vet att kvällen är fri. Det kan också vara så eftersom hela familjen är lite ovan vid just lediga helger att det blir totalt kaotiskt!! Alla ska plötsligt samsas två hela dagar under samma tak och vi föräldrar ska klara att reda ut alla små konflikter om lego, dataspel, vem som ritar med vilka pennor osv utan att själva lyckas trassla in oss med varandra och varandras rutiner… Det är en konst i sig. Jag brukar ofta känna att detta kaos jag pratar om är ett härligt kaos, jag är liksom mitt i livet.
Nästa vecka väntar genrep och premiär på Läderlappen, jag får en ny chans på Barberaren och två stycken Coppelia ska jag också spela. Nu väntar en kväll med Henrik och jag tror han sa något om champagne….
Malin
Kategorier: musikerlivet
Efterslag
Efterslag är sexiga
De är fantastiska. Underbara. Urhäftiga. Till synes så små och obetydliga men ändå så helt avgörande för om det ska svänga eller inte. Att jag säger det har inget att göra med att vi hornister i väldigt hög grad är inblandade i efterslagandet. Vi, altfioler och andrafioler. Det hade jag tyckt även om jag spelade bas. Det är bara på tiden att det blir sagt.
Ettor (basarnas jobb) är inte på något sätt ointressanta, men de behöver efterslagen för att definieras. Ja, i ärlighetens namn är det väl tvärtom också. De behöver varandra. Symbios.
Men ettor möts inte av samma raljerande som efterslag. – ”Det är väl inget att spela, bara lite efterslag”. Vad är det för okunnigt nonsens?
Som nu i Läderlappen. Vad vore Strauss utan efterslag? Eller Verdi eller Rossini? Med häng, utan häng, Wienerisch eller raka. När de hamnar rätt är det bara helt fantastiskt rätt. En konst inom konsten.
Ja, detta var dagens världsomstörtande fundering.
(för er som känner att ni inte har totalkoll på vad efterslag är, så är det pa-pa i um-pa-pa)
Kategorier: musikerlivet, orkestern
Hitta rätt i musikerlistorna
HOVKAPELLET RÄKNAR SIN historia från 1526. Det betyder att vi nu 2010 fyller hela 484 år och därigenom är en av världens äldsta orkestrar. Bara Det Kongelige Kapel i Köpenhamn (anno 1448) har en längre kontinuerlig historia, och slår oss med 78 år.
Ett av syftena med den här webbplatsen (som drivs av musikerna själva) är att lista alla som arbetat i Hovkapellet sedan begynnelsen. Såvitt vi vet är vi den enda orkestern som har för avsikt att genomföra ett sånt projekt och vi tycker att vi har kommit en bit på väg sedan starten i maj 2006.
Just nu finns drygt 1500 orkestermedlemmar och dirigenter inlagda i databasen här på hovkapellet.com. Det är hittills alla anställda från säsongen 1848/49 fram till idag. Observera dock är många vikarier som jobbat en kortare tid i orkestern av praktiska skäl inte är med i listorna (se sida med frågor och svar). Vi jobbar med att lägga in ännu fler säsonger. Förutom anställningsår, befattning, födelsedatum och instrument strävar vi dessutom efter att lägga in fotografier eller målningar av så många medlemmar som möjligt. Det är för närvarande hela 322 år som återstår att mata in…
Så här söker du i databasen
För dig som är ny besökare följer här en kort beskrivning av hur man söker i databasen. (Klicka på bilderna nedan för förstoringar.)
På sidan ”musiker och dirigenter” kan du bläddra manuellt framåt och bakåt i listorna eller söka efter en specifik säsong genom att skriva in årtalet i sökrutan. Överst till höger finns också ett sökfält där du kan söka efter namn på person eller text i biografi. På bilden ovan tjänar säsongen 1939/40 som exempel.
I ovanstående exempel har jag gjort en enkel sökning på namnet ”Åhman”. Fyra träffar dyker upp i träfflistan. Tre heter ’Åhman’ och en har ’Åhman’ i biografitexten. Man kan se namn, kategori och anställningsår. Klicka på namnen för att visa respektive persons biografisida.
Hittar du ändå inte den du söker kan du testa avancerad sökning, med utökade sökkriterier.
Här är ett exempel på en biografi ur databasen, Pauline Maria Åhman, som var harpist på 1800-talet och en av våra kvinnliga föregångarna i orkestern.
Hjälp oss med arbetet!
Släktforskar du på fritiden eller har biografiska uppgifter om gamla medlemmar i Hovkapellet? Kanske fotografier? Vi tar tacksamt emot allt sådant. Kontakta oss gärna.
Mikael Rydh, webbredaktör
Kategorier: bilder, dirigenter, historia, musiker, orkestern
Anteckningar
Man skulle kunna tro att de noter vi spelar ifrån under en föreställning innehåller just- noter, och så är det väl…i princip. Men som musiker gör man anteckningar i noterna. Tempo, antal slag, dragningar m.m. Och man signerar de stämmor man spelat. ”Har du spelat andra horn på Madame Butterfly?” ”Vet inte, kolla stämman”. Och då står det där på sista sidan, omöjligt att förneka. Jag har spelat stämmor som användes när operan i fråga hade Sverigepremiär 1907 och som musiker sedan dess signerat. Det är lite hisnande.
Och så finns det andra varianter på anteckningar…ja, eller anteckningar…kanske snarare historier som fylls på och utvecklas föreställning efter föreställning. 15 min paus, tredje och fjärde horn, andra akten i Traviata – det är viktigt att inte slöa till.
Och så den kanske mest kreativa varianten – teckningar utförda med olika grader av talang. Den avgjort mest begåvade i orkestern är Erik Friberg. Teckningen här bredvid har han gjort och fler av hans alster hittar ni här på vår hemsida. Andra kanske bör förbli…mindre offentliga.
I en annan tid och en annan orkester spelade jag med en rätt berömd, t.o.m. världsberömd, dirigent som var otroligt otrevlig. För att bli av med lite irritation ritade jag längst bak i noterna en, tyckte jag själv, rätt inspirerad karikatyr av honom. Senare fick jag veta att det var hans eget notmaterial och att det reser jorden runt med honom. Jag kände mig inte fullt lika bekväm med min teckning då…eller, jo förresten, rätt nöjd.
Men missförstå mig inte – ser ni någon av oss lyfta en penna under en föreställning är det garanterat för att snabbt anteckna något om dirigentens slag eller en nödvändig andning.
Självklart inget annat. Hur skulle det se ut!?
Kategorier: bakom kulisserna, bilder, musiker, musikerlivet
En salig blandning…
VAD ÄR DET egentligen för skillnad på att arbeta som musiker i en operaorkester och en symfoniorkester? Ja, att vi oftare spelar opera- och balettmusik än vad våra kollegor i symfoniorkestrarna gör är väl ganska uppenbart. Men det finns andra skillnader mellan våra arbetsplatser. Den saliga blandningen av olika yrkesgrupper som finns här på Operan gör vårt hus väldigt levande och omväxlande. Det gillar jag väldigt mycket!
Den saliga blandningen av olika yrkesgrupper som finns här på Operan gör vårt hus väldigt levande och omväxlande.
Ja, ursäkta mig – innan jag fortsätter kanske jag skulle berätta för nytillkomna läsare lite mer om vem jag är.
Större delen av mitt liv har jag ägnat åt att spela, först blockflöjt och så småningom oboe och engelskt horn. Jag är uppväxt med musik, framförallt kyrkomusik, och det tror jag har grundlagt det stora intresse jag fortfarande har för den repertoaren. Hemma hos mig finns förutom mig själv en snart 11-årig son. Den tid som blir över när familj, jobb och fackligt arbete är avklarat ägnar jag mig gärna åt träning. Styrketränat har jag gjort i många år, numera varierar jag mig mer. Just nu är det en mix av Pilates, fria vikter och löpträning som gäller! Dessutom ingår jag i webbredaktionen för denna sida, där jag i första hand sysslar med historik men även med vår nya blogg.
Jag var ju inne på det här med alla våra olika yrkesgrupper, och den kreativa miljö det skapar. Det här påverkar förstår i väldigt hög grad det fackliga arbetet på Operan. Vi bedriver fackligt arbete precis som på vilken annan arbetsplats som helst i samhället, vi har kollektivavtal, lokala avtal, MBL-förhandlingar – ja, precis som på vilken annan arbetsplats som helst. Skillnaden är att vi av praktiska skäl har svårt att gå ifrån på arbetstid för att utföra vårt arbete som fackliga förtroendemän. Alltså får vi göra det på vår fritid,vilket gör det lite mer komplicerat med mötestider och allt sådant. Något av det roligaste för mig personligen i det dagliga fackliga arbetet är samarbetet med de övriga fackliga organisationerna i operahuset. Bara från mitt eget förbund, SYMF, finns tre klubbar i huset.Det här samarbetet är väldigt givande, lärorikt och trevligt!
Backa Katarina Eriksson,
ordförande i Kungliga Hovkapellets Förening
Kategorier: bakom kulisserna, musikerlivet, musikinstrument, orkestern
Body pump, Läderlappen, skola, middag, öva…
Jaha, första dagen i mitt bloggande liv var en vanlig dag. Starten går varje morgon 06.10 med att få i ordning barnen för att åka till skolan. Med en ledig kväll i ryggen är det ok men om man t ex har spelat Wagner kvällen före kan det kännas mindre kul… Ja ja, jag spelade Coppelia igår och dirigenten Philip Beran ger mig (och många andra i orkestern) så mycket positiv energi att jag sover gott och morgonen känns ok!
Efter att ha lämnat barnen åkte jag till gymmet och tränade Body Pump! Härlig träning och man pumpar verkligen ur kroppen på energi. Väl på Operan så var det stämrep dvs i mitt fall är det 1:a violinstämman som träffas och spelar på ställen tillsammans i lugn och ro. Första repetitionen i diket med sångare på scenen inklusive regi och rekvisita är en spännande tillställning som ofta kan vara lätt rörig. Själv är jag glad att jag ska sitta på min stol och spela mina noter. Jag brukar fundera över hur jag skulle klara att göra en operaroll – bara att komma ihåg texten – eller dansa och komma ihåg alla steg… oj, oj!
På bussen hem brukar jag sova, åh vad skönt!
Nu återstår bara att hämta barnen, laga mat, plocka undan i köket, och sen var det nog ett par ställen i Läderlappen jag borde kika på…
Malin
Kategorier: dirigenter, musikerlivet, orkestern
Grammis 2010
Kammarensemblen Sonanza är en ensemble specialiserad på nutida musik i ”mindre format”. Gruppen spelade in skivan ”Unheard of Again” efter ett konsertkoncept i samband med 25-års jubileet för ett par år sedan. Skivan har nu belönats med en Grammis.
Kärntruppen i Sonanza består av fyra stråkar, flöjt, klarinett, slagverk och piano. På skivan medverkar också sångerskan Anna Larsson. Flera av Sonanzas musiker är medlemmar i Hovkapellet: basisten Michael Karlsson, cellisten Eva Rydström och slagverkaren Joakim Anterot som är en av Hovkapellets ”stam-vikarier”. Grattis önskar webbredaktionen!
Kategorier: musiker, priser och stipendier, utblickar
Debut
Men hur svårt kan det egentligen vara att skriva sin första blogg…? Otroligt svårt som det känns just nu.
”Tänk på bloggens form innan du börjar, då den första bloggen blir mallen för de kommande…”. Ja, men då känns det genast mycket lättare. ”Det är trevligt om bloggare använder mycket bilder och länka vidare till andra sajter”. Prestationsångest!
Äh, vad tusan, jag börjar med det som åtminstone borde vara lätt –
Jag heter Mia, är 45 år och spelar valthorn i Hovkapellet. Valthorn – det absolut vackraste instrumentet som finns. Helt objektivt. Det är säkert.
Jag är en nörd (en egenskap som jag delar med rätt många av mina kollegor). Jag tror det är ett klart plus att vara lite nördig om man är musiker. Kanske t.o.m. en förutsättning…? Det finns övningar (i bemärkelsen – att öva på sitt instrument) som jag gjort i stort sett hela mitt valthorns-liv. Med viss variation och förhoppningsvis bättre och bättre men ändå- samma övningar. Så det är klart man måste vara lite nördig för att stå ut.
Ni kommer att märka att jag är en nörd även när det gäller andra saker. Trädgård, ridning, löpning. Jag har lätt att snöa in fullkomligt när jag blir intresserad av något. Jag läser all facklitteratur, lär mig växtnamn på latin, skriver upp alla löprundor, gör förteckningar över alla växter i min trädgård, statistik, tider, mellantider…
Jag vågar inte ens fundera på hur många anteckningsböcker jag fyllt med min nördighet.
Men jag gillar min nördighet.
Och jag gillar den disciplin man måste ha som musiker (eller ryttare eller löpare…kanske inte så mycket som trädgårdstokig).
Och jag gillar valthorn och opera. Och de flesta operakompositörer verkar gilla valthorn. Men det är ju inte så konstigt –
Det är ju det vackraste instrumentet. Helt objektivt.
Kategorier: musiker, musikerlivet, musikinstrument