Kungliga Hovkapellets emblem
huvudbild

Hovkapellet hem » Publicerat under kategori utblickar

Kungliga Hovkapellet – Royal Swedish Orchestra

Operans orkester, med anor från 1526, är en av de äldsta ännu existerande orkestrarna i världen. Hovkapellet - som spelar opera, balett och konserter - är en av Sveriges största orkestrar med 105 medlemmar.

Du kan kika ner i orkesterdiket och följa orkesterns sammansättning av musiker och dirigenter säsong för säsong från 1848 till idag. Webbplatsen drivs av orkesterns medlemmar via Kungliga Hovkapellets förening. Välkommen!

Ladda ner unika ringsignaler Hovkapellet. From the History of the Royal Court Orchestra 1526-2013

Kungliga Hovkapellets musiker 2017-2018

Kategorier

Välkommen att botanisera i vårt arkiv med alla inlägg sedan webbplatsen öppnade i maj 2006:

Arkiv

RSSInlägg (RSS)

Besök gärna Kungliga Operan på operan.se.

Mer än en kommentar

Det här lilla berättelsen kom som en kommentar till mitt första blogginlägg – Debut. Jag tycker att den är så trevligt att den förtjänar lite större uppmärksamhet än bara en hänvisning, så här har ni den:

”Detta är mitt första besök på en blogg. Jag valde ”valthorn” som sökord eftersom jag är en f d hornist (väldigt mycket f d). Började spela mässing ca 45, hittade ett, inte buckligt utan skrynkligt, horn i en musikaffär i Göteborg och köpte det för tio kr. Gjorde det spelbart och presentabelt och ställde upp i skolorkestern.

Musikläraren skickade mig till Evert Svensson, tredjehorn i Göteborgssymfonikerna som snabbt beställde ett enkelhorn från König, Tyskland (som ju då låg i ruiner).
Jag utvecklades väl (välj kort eller långt ä) och hamnade så småningom på Rickard Strauss första hornkonsert som han ju skrev till sin pappa vid 18 års ålder. (Pappan (hornist) tyckte den var för svår.)

Jag kom så långt att jag kunde ta mig igenom den, rent tekniskt. Jag t o m framförde den en gång när gymnasiets musikintresserade var samlade. Jag hade fått tag i en pianoversion av kompet och vid flygeln satt ingen mindre än Bengt Hallberg som klarade pianostämman a vista. Det kan inte ha låtit alltför illa för Bengt skrev sen ett konsertstycke för valthorn och piano som han tillägnade mig. Jag har solostämman nedtecknad av honom men ackompanjemanget hade han i huvudet. Den blev aldrig nedskriven.

Sen tog jag studenten och for till Lund för att läsa matte. Där och då (hösten 48) fick jag kontakt med Lunds Akademiska Orkester som vid konserterna bytte namn till Lunds Orkesterförening med tillskott av proffs från Malmö och Helsingborg. Så jag blåste första horn på repetitionerna och tredje horn på konserterna. Det ungdomliga övermodet kände inga hinder.

Men då hade jag insett att jag inte var född till musiker, jag var inte av ”rätta virket”. Så när jag kom in på Chalmers sålde jag hornet.
Ännu idag lyssnar jag efter hornen och lägger märke till att missarna numera är sällsynta och undrar vad det beror på.

Epilog
Evert Svensson, min lärare, gammal militärmusiker, fin yrkesman, god lärare och en vänlig människa sa till mig ”förlova dig gärna med fru Musica, men gift dig aldrig med henne!”. Det var klokt sagt. Jag blev istället en rätt bra ingeniör och teknisk direktör.

Mot slutet av den karriären (jag hade tänkt på Evert många gånger) tog jag – i slutet av 80-talet – kontakt med honom. Han kom mycket väl ihåg mig efter dessa 40 år! Han var då pensionerad och sålt sitt horn och köpt sig en elorgel (det hade jag också gjort). Men han hade problem med synen och jag lovade att kolla hjälpmedel.

Två veckor senare kunde jag redovisa tips om bra lampor och sånt. Ännu två veckor senare svarade hans fru när jag ringde. Evert hade dött av en hjärtinfarkt på väg hem från affären. Jag hade alltså, efter 40 år, fått kontakt med honom och kunnat tala om för honom vad han betytt för mig fem veckor innan han dog! Men tack vare Evert kan jag lyssna på vilken Bruckner-symfoni som helst i vetskapen om att de hornstämmorna skulle jag ha klarat. Med Mahler är det inte lika säkert.

PS Idag satt jag med mitt sjätte barnbarnsbarn, Ester, 28 timmar gammal, i mina armar. Vad har det med saken att göra? Inget alls. Eller med allting.”

Ingemar Öhberg

Kategorier: utblickar

Lämna en kommentar »

Grammis 2010

Unheard of AgainKammarensemblen Sonanza är en ensemble specialiserad på nutida musik i ”mindre format”. Gruppen spelade in skivan ”Unheard of Again” efter ett konsertkoncept i samband med 25-års jubileet för ett par år sedan. Skivan har nu belönats med en Grammis.

Kärntruppen i Sonanza består av fyra stråkar, flöjt, klarinett, slagverk och piano. På skivan medverkar också sångerskan Anna Larsson. Flera av Sonanzas musiker är medlemmar i Hovkapellet: basisten Michael Karlsson, cellisten Eva Rydström och slagverkaren Joakim Anterot som är en av Hovkapellets ”stam-vikarier”. Grattis önskar webbredaktionen!

Kategorier: musiker, priser och stipendier, utblickar

Lämna en kommentar »

Hovkapellet på Magnus Carlssons julskiva

Magnus Carlsson

Hovkapellet har spelat in tre låtar tillsammans med sångaren Magnus Carlsson till hans nyligen utkomna julskiva, som är en samlingsbox med tre cd-skivor gammalt och nytt material. Bland annat hittar man där låten ”Änglarnas tid” som också givit namnet till Magnus julturné.

Den 21 oktober 2009 spelades låtarna med Hovkapellet in på den legendariska Atlantis studio i Stockholm – en av de få stora som finns kvar. Låtskrivarna/arrangörerna Mikael Anderfjärd och Andreas Nordquist engagerade Hovkapellet till uppdraget och orkesterns kontrabasist Anders Öberg var sammankallande.

Lyssna på ett avsnitt ur låten ”Änglarnas tid”:

Kategorier: inspelningar, orkestern, utblickar, video och ljud

Lämna en kommentar »

Reseberättelse, Frieberg, Hörberg och Nilsson

Våren 2008 tilldelades jag, Susanne Hörberg och Lars David Nilsson ett stipendium ur stiftelsen John Forsells m.fl. samfond för att göra en studieresa till München.

Idén att söka pengar till en resa fick vi efter en lunchkonsert i Gustaf III:s café. På programmet stod musik av bröderna Franz och Karl Doppler som skrivit lättsamma och roliga arrangemang för två flöjter och piano av bl.a. operorna Sömngångerskan och Rigoletto. Noterna vi spelade ur är utgivna av Andràs Adorjàn, soloflöjtist i Hovkapellet 1970-72. Nu bor han i München, pensionerad från soloflöjtplatsen i Bayerische Rundfunk men stadigvarande flöjtprofessor på musikhögskolan i München.

Adorjàn är ungrare och bröderna Doppler var länge verksamma i Ungern så det var ju som klippt och skuret för en interpretationsgenomgång hos Andràs som också hälsade oss välkomna till skolan 25 och 26 oktober.

Beröm kommer jag att vara sparsam med för jag antar att ni inte kommit hit ner för att bli klappade på huvudet

Vi kom till Hochschule für Musik und Theater på kvällen den 25, en stor byggnad i någon slags klassicistisk stil med en enormt pampig entré och trapphall upp till lektionssalen. Efter sedvanligt hälsningsceremoniel satte vi igång. Andràs sade inledningsvis att: Jag kommer att be er spela och göra många avbrott för kritik och korrigeringar. Beröm kommer jag att vara sparsam med för jag antar att ni inte kommit hit ner för att bli klappade på huvudet, tillade han med ett leende. Så spelade vi ett par timmar och fick massor med bra interpretationstips. Först var jag lite nervös inför att stå där som 57-årig elev och bli tillrättavisad men Adorjàn är emellertid mycket sympatisk och vänlig så efter en stunds spel var det bara kul.

  • Middag med Adorjàn: Erik Frieberg, Andràs Adorjàn, Lars David Nilsson och Susanne Hörberg

    Middag med Adorjàn: Erik Frieberg, Andràs Adorjàn, Lars David Nilsson och Susanne Hörberg

  • Balkongen utanför Kaminzimmer där Hitler och Mussolini stod och firade Frankrikes kapitulation.

    Balkongen utanför Kaminzimmer där Hitler och Mussolini stod och firade Frankrikes kapitulation

  • Balkongen utanför Kaminzimmer

    Balkongen utanför Kaminzimmer

  • Erik och Susanne med A. som håller i Karl Dopplers gamla flöjt som gick ner till a.

    Erik och Susanne med A. som håller i Karl Dopplers gamla flöjt som gick ner till a.

  • Trapphallen på skolan.

    Trapphallen på skolan

  • Lars David i trapphallen. I bakgrunden Susanne i dörröppningen till Kaminzimmer.

    Lars David i trapphallen. I bakgrunden Susanne i dörröppningen till Kaminzimmer.

Efteråt gick vi ut och åt middag och pratade. Andràs fru Marianne är också flöjtist och undervisar på samma skola som A. De gifte sig i Tyska kyrkan i Gamla Stan i Stockholm när A. arbetade på Operan. På bröllopet spelade Stig Bengtsson som ju tidigare var stämledare i flöjtstämman på Operan.

På förmiddagen dagen efter hade vi lektion igen i ett rum som kallas Kaminzimmer därför att det finns en stor öppen spis i det rummet. A berättade att musikhögskolans lokaler tidigare var nazisternas högkvarter i München. Precis på samma ställe där vi nu stod och spelade, stod Chamberlain och Hitler och poserade framför fotografen efter att ha undertecknat det så kallade Münchenfördraget 1938! På balkongen utanför rummet stod Hitler och Mussolini och firade Frankrikes kapitulation 1940. Det är klart att man kände de historiska vingslagen. Samtidigt är man glad att byggnaden numera är vigd åt musik och teater.

Innan vi avslutade vår interpretationskurs passade vi på att ta några foton ute på den historiska balkongen.

Det blev ett trevligt möte med A. som vi fick träffa, inte bara som lärare utan också som kollega och tidigare hovkapellist.

Erik Frieberg

Kategorier: bilder, musiker, utblickar

Lämna en kommentar »

Håkan Björkman om tävlingen i Valencia

THE CHRISTIAN LINDBERG 2nd INTERNATIONAL SOLO TROMBONE COMPETITION IN PAIPORTA, VALENCIA 2008. Jag kom hit till Valencia i tisdags eftermiddag. Jag hade blivit informerad om att det fanns en pianist bokad för mig kl 19.15 till 20. Perfekt att ha möjlighet att känna på akustiken i den stora salen.

Första rundan var a capella bakom skärm så att inte juryn skulle ha några som helst intryck från annat än musiken. Strikta regler även för juryn: ingen får säga något till någon inom juryn förrän efter finalen. På så sätt blir systemet så rättvist som möjligt. De fördelar sina poäng individuellt. Efter en hård gallring är det 12 st kallade till tävlingen. 6 st går vidare till semifinalen som är två konserter efter varandra, Henri Tomasi’s Concerto och Leopold Mozart Concertino.

Första rundan gick enligt mig sådär, man blir så petig när det är a capella och man vill ha allt på ett förutbestämt sätt. Jag blev jätteglad när mitt namn lästes upp som vidare till semifinalen.

Semifinalen började 17.30 och jag spelade som nr 6. Jag bytte ackompanjatör samma dag som semifinalen. Jag hade blivit tilldelad en spanjor som inte använde pedalen. Det blev istället en mycket duktig polsk tjej som är anställd på Högskolan i Hannover. Hon har åkt hit för att ackompanjera de två från professor Jonas Bylunds klass. En av dessa, en svensk vid namn Lars Karlin, gick vidare till semifinalen. En lång väntan när alla poäng skulle sammanräknas. Gissa hur glad jag blev när vi blev inkallade till stora salen och mitt namn lästes upp först!

Ligger nu och väntar på finalen. Klockan går förvånansvärt snabbt ändå. Jag ska hinna träna lite gummiband och situps samt duscha. Sova en kortis också. Det har varit värt ansträngningen med att ladda inför den här tävlingen. Motståndarna är ju inga duvungar precis och juryn består utav de namnkunnigaste i branschen, Christian Lindberg, supersolisten Joe Alessi från New York Phil., Michel Becuet, professor på Lyonkonservatoriet, Jörgen van Rijen, solotrombone i Concertgebouw, Ferrar Ferran, kompositör, samt två till som jag inte kan namnet på.

Igår natt när jag övade med blåsorkestern kl 23.58 kändes allt så himla kul. Tonsättaren av finalstycket, Ferrar Ferran, dirigerar och det ger en särskild tyngd till det hela. Det gick fantastiskt bra. Hoppas på en likadan urladdning ikväll. När man såg medlemmarna i den mycket duktiga orkestern och sedan tänkte att klockan var en bra bit efter midnatt förstår man hur annorlunda mentalitet spanjorer har jämfört med nordbor. Skulle vilja se den orkestern som med ett leende tar emot de sista anvisningarna från dirigenten halv ett på natten.

Idag har jag mest suttit med min nya Macbook och kollat mail. Det fanns en öppen åtkomst i konserthusfoajén. Uppbackad av snälla människor som servade mig med gott kaffe och spanska artigheter. Förutom att man inte har vetat knappt någonting om vilka tider som gällt för vad, så har tävlingen varit bra ordnad. Hittills.

Imorgon har jag ingenstans att bo. Ett missförstånd per telefon: det är avslutningskonsert kl 22 imorgon så efter det lär det bli lite festande med juryn förhoppningsvis. Man kanske kan åka direkt till flygplatsen och sova på någon brits…

Nu är det lördag morgon och jag känner mig glad och upprymd. JAG VANN TÄVLINGEN! Det blir prisutdelning ikväll. Just nu sitter vi på ett tåg som ska ta oss till en strand. Det visade sig att konserthuset skulle vara stängt till 19 i kväll. Har också ätit lunch på ”stamstället”. Tre rätter för bara 7 euros, trevlig personal som inte kan ett ord engelska…

Solen skiner och det är 23 grader varmt. Har också pratat med Cecilia Glaser angående möjligheten att framträda på TV4 morgonnyheterna med Christian Lindberg. Tisdag eller onsdag om de accepterar förslaget. TV har en svag inställning till klassisk musik och deras ”kvot” fylls snabbt.

Har nu varit på stranden i 2 timmar och dessutom fått 4 nya sms och 2 samtal. Sammantaget har det blivit 27 sms, onödig, men dock, information. Kl 19 ska jag ge en lektion till Robert Zelasko som ska förbereda en sökning. Man känner sig lite spelsugen. Kvällsmat blev pizza i kartong på ett mysigt torg tillsammans med Lars, Robert och Angelo.

Sitter just nu på flygplatsen och har druckit en kopp kaffe med en bocadillo. Klockan är 8.55 och eftersom man inte har haft någonstans att sova har det heller inte blivit något av den varan. Yr i huvudet. Finalkonserten kl 22 igår blev uppskjuten 30 minuter eftersom någon ljudkille skadat dvd:n som Christian skulle ha till sitt första nummer, Bombay Bay Barracuda, som skulle visas på storbildsskärm. Allt började med en ceremoni i början av konserten med alla tre finalister på scen. Jag fick ta emot ett diplom och en ny CONN – trombone, CL 2000, samt en massa pengar. I kontanter! Man får hålla hårt i plånboken på väg hem. Efter konserten fotograferades jag med jury och de andra pristagarna. Det blev även en del autografskrivande.

Firandet fortsatte i en bar mittemot konserthuset och eftersom jag inte hade något hotell att gå till kände jag mig som en packåsna med tre tromboner, resväska och handbagage. Det avslutades med att ett gäng åkte till Valencia för att hitta ett nattöppet (eller morgonöppet) ställe. Rökigt, stökigt och högljutt. Det blev en taxi till flygplatsen kl 7. Sov på en brits i en dryg timme och steg sen på planet till Madrid där jag tillsammans med Christian kopplade av i Business Lounge en liten stund. Guldkort gör susen! Han väntar i Madrid i fem timmar medan jag åker via Köpenhamn lite tidigare.

Just nu är jag någonstans över Frankrike på väg mot Köpenhamn. Många flygningar. Hoppas nu bara att min nya trombone kommer hem i oskadat skick. Jag känner mig rätt slut faktiskt, men det är något självförvållat. Joe Alessi, Michel Becquet och Jörgen van Rijen gav mig fina komplimanger efteråt. Känns som ren glädje. Joe Alessi, som efter Lindberg är min idol, tyckte vi skulle göra något tillsammans någon gång! Tänk om det skulle realiseras. Oj oj! Christian Lindberg har jag redan jobbat med i kvartetten Trombone Unit 2000. CD på BIS och festivaler – bara det en fantastisk upplevelse och ynnest. Man får se om det blir något av TV4, annars blir veckan full av trumpetkvartettkonserter i Gustav III kafé och Operan samt undervisning.

Väl på Arlanda upptäckte jag att arlandabanan var inställd pga olycka tidigare idag. En förvillad massa mäniskor skulle helt plötsligt dela på taxi och bussar, som fylldes snabbt. Men allt löser sig till slut. Det ska bli skönt att få träffa min fru Catrine och mina barn Frida och Sofia.

Håkan Björkman

Kategorier: musiker, musikinstrument, priser och stipendier, utblickar

Lämna en kommentar »

Operans Siegfried hyllas i Bayreuth

Festspielnachrichten (utges i Wagners festspelstad Bayreuth) är en tidskrift som nu når Kungliga Operan. Tidskriften skriver i mycket positiva ordalag om ”Siegfried in der Stockholmer Oper”.

Staffan Valdemar Holms regi beskrivs som ”övertygande”… Artikeln utmynnar i en hyllning av det musikaliska: ”Gregor Bühl dirigiert die Königliche Hofkapelle mit grosser Übersicht, Transparenz und Liebe zum Detail. Kristallklar erklingen die Posaunen, wie überhaupt die Bläsergruppen von bester Qualität und Wagnererkenntnis zeugen. Die Celli zeichnen ein berührendes Waldweben, das Bühl wunderbar transparent gestaltet.”

Torbjörn Eriksson

Kategorier: föreställningar, opera, recensioner, utblickar, Wagner

Lämna en kommentar »

En hälsning från Japan

I skrivande stund sitter jag på ett kafé utanför hotellet vid Suidobashi i centrala Tokyo. Det är vår i luften och körsbärsblomningen beräknas till slutet av denna vecka.

Jag har redan hunnit vara här i tre veckor nu. För tredje året i rad medverkar jag i Tokyo Opera Nomori, ett operaprojekt finansierat av Tokyo stad och en lång rad sponsorer – något som inte är svårt att få då dirigenten heter maestro Seiji Osawa. På programmet för i år står Wagners Tannhäuser.

Orkestern består av musiker från Europa, USA och Japan och slagverksstämman kan skryta med, förutom en kunglig hovkapellist, bland andra Reiner Segers, solopukist i Berliner Philharmoniker och Kyoichi Sano, f.d. slagverkare i Deutsche Oper i Berlin.

Dirigenten Seiji Osawa kanske inte behöver någon närmare presentation men för er som lyckats missa honom så är han för närvarande chefsdirigent för Wiener Staatsoper och var tidigare chefsdirigent för Boston Symphony Orchestra bland annat. En fantastisk dirigent med en otrolig närvaro! Denne maestro dirigerar dessutom en 4 1/2 timmes Tannhäuser utantill (något han nästan alltid gör, även med verk såsom Elektra och Wozzeck) och han gör det helt enkelt för att han inte behöver något partitur. Han har allt i huvudet.

Nu på lördag är sista föreställningen och på söndag återvänder jag hem till Sverige och Operan och ser fram emot en, åtminstone för slagverksstämmans del, ganska fullspäckad säsongsavslutning.

Eder hovkapellist Ludvig Nilsson, 22 mars 2007

Tre danskar på en fiol

Här har vi hittat ett mycket underhållande filmklipp hos våra kollegor i Danmark. Det vill vi gärna vill sprida vidare!

Gör någon glad på födelsedagen! Tobias Durholm, Lars Bjørnkjær och Jon Gjesme från Det Kongelige Kapel i Köpenhamn spelar en mycket speciell födelsedagshälsning, där de alla tre samtidigt trakterar EN violin.

Se filmen och skicka en ”fødelsedagshilsen” med text här:
http://www.kglteater.dk/OmKunstarterne/Ensembler/Det_Kongelige_Kapel/hilsen.aspx

Kategorier: humor, musiker, utblickar, video och ljud

Lämna en kommentar »

Musikundervisning bra för hjärnan

mansklig_hjarnaMusiklektioner kan förbättra minnet och inlärningsförmågan hos små barn, enligt forskning från Kanada.

Forskarna jämförde under ett år barn i åldrarna fyra till sex år som fick musikundervisning med barn som inte fick.

Studien, från McMaster University, har publicerats på nätet av Brain, a Journal of Neurology, och visar mätbara förändringar i sättet barnens hjärnor reagerar på ljud.

Förändringarna i gruppen med musikundervisning märktes så tidigt som efter fyra månader.

Dr Takako Fujioka, som är en av forskarna som arbetat med studien, säger att det står klart att musik är bra för barns kognitiva utveckling.

Läs artikel på BBC News: Music training boosts the brain
http://news.bbc.co.uk/1/hi/health/5362670.stm

Brain, a Journal of Neurology: One year of musical training affects development…
http://brain.oxfordjournals.org/cgi/content/full/129/10/2593

Kategorier: utblickar

Lämna en kommentar »

Studiebesök i Köpenhamns nya operahus

I början av maj fick Hovkapellet möjlighet att göra studiebesök på det nya operahuset i Köpenhamn. Orkestern åkte ner i olika omgångar under en vecka och såg föreställningar ur Wagners Ring.

Det stålglänsande operahuset, ritat av dansken Henning Larsen och som invigdes i januari 2005, är bekostat av A.P. Møller och Chastine Mc-Kinney Møller Foundation. De har donerat det nya, väldiga huset på holmen Dokøen som man ser rakt över vattnet från centrala Köpenhamn. Det har sin egen lilla ö, i ett område som tidigare tillhörde militären och var stängt för allmänheten. Publik kan antingen ta färjan, bussen eller köra bil dit.

Byggnaden har en yta av totalt 41 000 kvadratmeter och räknar 14 våningar, av vilka fem är under marknivån (vattennivån). Den innehåller mer än 1000 rum och en stor repetitions- och inspelningslokal för orkestern. Trots de stora dimensionerna är antalet platser i salongen endast cirka 1500 då fler skulle inverka menligt på akustiken.

Taket över auditoriet är täckt av 105 000 ark bladguld, nästan 24 karat. Helt rent guld skulle inte fastna tillräckligt bra.

Hovkapellet guidades runt av konsertmästaren Lars Bjørnkjær m fl och fick en inblick i hur arbetet bedrivs bakom kulisserna. Bland annat imponerade det stora orkesterdiket. Orkestern togs väl emot av sina danska kollegor i Det Kongelige Kapel som bjöd på öl och gemyt efter föreställningarna.

Läs mer om operahuset i Köpenhamn på Wikipedia.

  • Operahuset från färjan.

    Operahuset sett från färjan från Nyhavn.

  • Utsikt från övre våningsplan.

    Utsikten från de övre våningsplanen är imponerande. Till vänster syns färjan som tar publiken till och från Operan.

  • Våningsplan

    Våningsplan leder in till salongen, vars utsida är täckt av lönnträ.

  • Genom taket i foajén flödar ljus ner

    Genom taket i foajén flödar ljuset ner på ett vackert sätt.

  • Publik

    Publiken minglar i första pausen av Valkyrian.

  • Operans foajé

    Tre vackra glasskulpturer gjorda av den dansk-isländske konstnären Olafur Eliasson svävar i foajén.

  • glasskulptur av Olafur Eliasson

    En av skulpturerna sedd underifrån.

  • Balkongerna har designats med hål i ett särskilt mönster för att öka ljudkvaliteten.

    Balkongerna har designats med hål i ett särskilt mönster för att öka ljudkvaliteten.

  • Sufflörluckan, orkesterdiket och parketten sett från scenen.

    Sufflörluckan, orkesterdiket och parketten sett från scenen.

  • Det Kongelige Kapels repetitionslokal

    Det Kongelige Kapels repetitionslokal ligger under vattenlinjen! Det finns möjligheter att ändra rummets akustik för olika behov.

  • Kulisser och maskineri.

    Kulisser och maskineri.

  • Utsikt från tredje raden

    Utsikt från tredje raden vänster. Dekor till Valkyrian på scenen.

  • korridor

    Delar av administrationen har sina lokaler i det nya operahuset.

  • Nyhavn

    Köpenhamn var på sitt allra soligaste humör, och uteserveringarna i Nyhavn fullsatta.

Foto: Mikael Rydh

Kategorier: bilder, opera, utblickar

3 kommentarer »

Space2u.com© Kungliga Hovkapellets förening | Om webbplatsen | Inlägg (RSS) | Kommentarer (RSS)