Kungliga Hovkapellets emblem
huvudbild

Hovkapellet hem » Håkan Björkman om tävlingen i Valencia

Kungliga Hovkapellet – Royal Swedish Orchestra

Operans orkester, med anor från 1526, är en av de äldsta ännu existerande orkestrarna i världen. Hovkapellet - som spelar opera, balett och konserter - är en av Sveriges största orkestrar med 105 medlemmar.

Du kan kika ner i orkesterdiket och följa orkesterns sammansättning av musiker och dirigenter säsong för säsong från 1848 till idag. Webbplatsen drivs av orkesterns medlemmar via Kungliga Hovkapellets förening. Välkommen!

Ladda ner unika ringsignaler Hovkapellet. From the History of the Royal Court Orchestra 1526-2013

Kungliga Hovkapellets musiker 2017-2018

Kategorier

Välkommen att botanisera i vårt arkiv med alla inlägg sedan webbplatsen öppnade i maj 2006:

Arkiv

RSSInlägg (RSS)

Besök gärna Kungliga Operan på operan.se.

Håkan Björkman om tävlingen i Valencia

THE CHRISTIAN LINDBERG 2nd INTERNATIONAL SOLO TROMBONE COMPETITION IN PAIPORTA, VALENCIA 2008. Jag kom hit till Valencia i tisdags eftermiddag. Jag hade blivit informerad om att det fanns en pianist bokad för mig kl 19.15 till 20. Perfekt att ha möjlighet att känna på akustiken i den stora salen.

Första rundan var a capella bakom skärm så att inte juryn skulle ha några som helst intryck från annat än musiken. Strikta regler även för juryn: ingen får säga något till någon inom juryn förrän efter finalen. På så sätt blir systemet så rättvist som möjligt. De fördelar sina poäng individuellt. Efter en hård gallring är det 12 st kallade till tävlingen. 6 st går vidare till semifinalen som är två konserter efter varandra, Henri Tomasi’s Concerto och Leopold Mozart Concertino.

Första rundan gick enligt mig sådär, man blir så petig när det är a capella och man vill ha allt på ett förutbestämt sätt. Jag blev jätteglad när mitt namn lästes upp som vidare till semifinalen.

Semifinalen började 17.30 och jag spelade som nr 6. Jag bytte ackompanjatör samma dag som semifinalen. Jag hade blivit tilldelad en spanjor som inte använde pedalen. Det blev istället en mycket duktig polsk tjej som är anställd på Högskolan i Hannover. Hon har åkt hit för att ackompanjera de två från professor Jonas Bylunds klass. En av dessa, en svensk vid namn Lars Karlin, gick vidare till semifinalen. En lång väntan när alla poäng skulle sammanräknas. Gissa hur glad jag blev när vi blev inkallade till stora salen och mitt namn lästes upp först!

Ligger nu och väntar på finalen. Klockan går förvånansvärt snabbt ändå. Jag ska hinna träna lite gummiband och situps samt duscha. Sova en kortis också. Det har varit värt ansträngningen med att ladda inför den här tävlingen. Motståndarna är ju inga duvungar precis och juryn består utav de namnkunnigaste i branschen, Christian Lindberg, supersolisten Joe Alessi från New York Phil., Michel Becuet, professor på Lyonkonservatoriet, Jörgen van Rijen, solotrombone i Concertgebouw, Ferrar Ferran, kompositör, samt två till som jag inte kan namnet på.

Igår natt när jag övade med blåsorkestern kl 23.58 kändes allt så himla kul. Tonsättaren av finalstycket, Ferrar Ferran, dirigerar och det ger en särskild tyngd till det hela. Det gick fantastiskt bra. Hoppas på en likadan urladdning ikväll. När man såg medlemmarna i den mycket duktiga orkestern och sedan tänkte att klockan var en bra bit efter midnatt förstår man hur annorlunda mentalitet spanjorer har jämfört med nordbor. Skulle vilja se den orkestern som med ett leende tar emot de sista anvisningarna från dirigenten halv ett på natten.

Idag har jag mest suttit med min nya Macbook och kollat mail. Det fanns en öppen åtkomst i konserthusfoajén. Uppbackad av snälla människor som servade mig med gott kaffe och spanska artigheter. Förutom att man inte har vetat knappt någonting om vilka tider som gällt för vad, så har tävlingen varit bra ordnad. Hittills.

Imorgon har jag ingenstans att bo. Ett missförstånd per telefon: det är avslutningskonsert kl 22 imorgon så efter det lär det bli lite festande med juryn förhoppningsvis. Man kanske kan åka direkt till flygplatsen och sova på någon brits…

Nu är det lördag morgon och jag känner mig glad och upprymd. JAG VANN TÄVLINGEN! Det blir prisutdelning ikväll. Just nu sitter vi på ett tåg som ska ta oss till en strand. Det visade sig att konserthuset skulle vara stängt till 19 i kväll. Har också ätit lunch på ”stamstället”. Tre rätter för bara 7 euros, trevlig personal som inte kan ett ord engelska…

Solen skiner och det är 23 grader varmt. Har också pratat med Cecilia Glaser angående möjligheten att framträda på TV4 morgonnyheterna med Christian Lindberg. Tisdag eller onsdag om de accepterar förslaget. TV har en svag inställning till klassisk musik och deras ”kvot” fylls snabbt.

Har nu varit på stranden i 2 timmar och dessutom fått 4 nya sms och 2 samtal. Sammantaget har det blivit 27 sms, onödig, men dock, information. Kl 19 ska jag ge en lektion till Robert Zelasko som ska förbereda en sökning. Man känner sig lite spelsugen. Kvällsmat blev pizza i kartong på ett mysigt torg tillsammans med Lars, Robert och Angelo.

Sitter just nu på flygplatsen och har druckit en kopp kaffe med en bocadillo. Klockan är 8.55 och eftersom man inte har haft någonstans att sova har det heller inte blivit något av den varan. Yr i huvudet. Finalkonserten kl 22 igår blev uppskjuten 30 minuter eftersom någon ljudkille skadat dvd:n som Christian skulle ha till sitt första nummer, Bombay Bay Barracuda, som skulle visas på storbildsskärm. Allt började med en ceremoni i början av konserten med alla tre finalister på scen. Jag fick ta emot ett diplom och en ny CONN – trombone, CL 2000, samt en massa pengar. I kontanter! Man får hålla hårt i plånboken på väg hem. Efter konserten fotograferades jag med jury och de andra pristagarna. Det blev även en del autografskrivande.

Firandet fortsatte i en bar mittemot konserthuset och eftersom jag inte hade något hotell att gå till kände jag mig som en packåsna med tre tromboner, resväska och handbagage. Det avslutades med att ett gäng åkte till Valencia för att hitta ett nattöppet (eller morgonöppet) ställe. Rökigt, stökigt och högljutt. Det blev en taxi till flygplatsen kl 7. Sov på en brits i en dryg timme och steg sen på planet till Madrid där jag tillsammans med Christian kopplade av i Business Lounge en liten stund. Guldkort gör susen! Han väntar i Madrid i fem timmar medan jag åker via Köpenhamn lite tidigare.

Just nu är jag någonstans över Frankrike på väg mot Köpenhamn. Många flygningar. Hoppas nu bara att min nya trombone kommer hem i oskadat skick. Jag känner mig rätt slut faktiskt, men det är något självförvållat. Joe Alessi, Michel Becquet och Jörgen van Rijen gav mig fina komplimanger efteråt. Känns som ren glädje. Joe Alessi, som efter Lindberg är min idol, tyckte vi skulle göra något tillsammans någon gång! Tänk om det skulle realiseras. Oj oj! Christian Lindberg har jag redan jobbat med i kvartetten Trombone Unit 2000. CD på BIS och festivaler – bara det en fantastisk upplevelse och ynnest. Man får se om det blir något av TV4, annars blir veckan full av trumpetkvartettkonserter i Gustav III kafé och Operan samt undervisning.

Väl på Arlanda upptäckte jag att arlandabanan var inställd pga olycka tidigare idag. En förvillad massa mäniskor skulle helt plötsligt dela på taxi och bussar, som fylldes snabbt. Men allt löser sig till slut. Det ska bli skönt att få träffa min fru Catrine och mina barn Frida och Sofia.

Håkan Björkman

Lämna en kommentar

Space2u.com© Kungliga Hovkapellets förening | Om webbplatsen | Inlägg (RSS) | Kommentarer (RSS)