Hovkapellet hem » Publicerat under kategori opera
Premiär för ny Carmen
Carmen – höstens stora operapremiär på Kungliga Operan
Lördagen den 24 september är det premiär för Carmen i en uppsättning av ett franskt team och en spektakulär Carmen-debut av Katarina Dalayman som alternerar med mezzosopranen Katarina Leoson.
Medverkande:
Carmen Katarina Dalayman / Katarina Leoson / Matilda Paulsson
Don José Michael Weinius / Andrea Caré
Escamillo David Bizic / Jeremy Carpenter
Micaela Emma Vetter / Maria Fontosh / Julia Sporsén
Zuniga Michael Schmidberger / John Erik Eleby
Morales Pär Nilsén / Richard Hamrin
Dancaire Anton Eriksson / Linus Börjesson
Remendado Niklas Björling Rygert / Karl Rombo
Frasquita Vivianne Holmberg / Sara Widén
Mercedes Katarina Giotas / Susanna Sundberg
Lionel Bringuier och Daniel Blendulf.
Kungliga Operans Kör
Barn från Adolf Fredriks musikklasser
Kungliga Hovkapellet
Läs mer på operan.se om regissörens tankar kring föreställningen och hur Carmen förnyas.
Kategorier: föreställningar, opera
Utsåld Jussi Björling-konsert
Jubileums- och hyllningskonserten ”Jussi Björling 100 år” går av stapeln den 2 september på Kungliga Operan, för att uppmärksamma Sveriges store tenors födelse.
Solister är Jonas Kaufmann, Katarina Dalayman, Michael Weinius, Lars Cleveman, Emma Vetter, Charles Castronovo, Lena Nordin, Katarina Leoson, Klas Hedlund, John Erik Eleby, Jesper Taube, Paulina Pfeiffer och Yinjia Gong.
Kungliga Hovkapellet dirigeras av Stefan Solyom, och den utsålda konserten spelas in av Sveriges Television.
Stiffelio på repertoaren
Svensk premiär för opera av Verdi. Kan man förlåta en otrohet eller inte? Den frågan ställs i Giuseppe Verdis opera Stiffelio som får sin svenska premiär lördag den 16 april på Kungliga Operan.
Stiffelio hade sin urpremiär 1850 i italienska Trieste, men försvann från repertoaren p g a censuren, främst p g a problematiken med en förlåtelse för otrohet som sker från en predikstol.
Partituret ansågs försvunnet fram till 1960 då en kopia återfanns i Neapel. Sedan dess har verket förekommit på repertoaren i olika operahus, men det är alltså först nu Verdis opera ges i Sverige. Musiken låter omisskännligt Verdi och kan säkert föra tankarna till t ex Trubaduren.
På pulten framför musikerna i Kungliga Hovkapellet står 1:e gästdirigent Pier Giorgio Morandi.
Kategorier: föreställningar, opera
Puccini, Verdi och Operakritik…
För några dagar sedan hade jag äran att representera operaorkestermusikerns perspektiv i ett samtal kring operakritikens framtid.
Det var en mycket trevlig och intressant kväll, med många intressanta synpunkter från operakritiker, regissör, kulturjournalister, bloggare och publik. Något som slog mig var en liten del i en större analys av Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman, när det gällde bristen på ”utomstående” skribenter som vill recensera eller skriva om opera. Han menade (om jag förstod honom rätt) att det har att göra med en alltför djupt rotad respekt för operakonsten. Att det skulle vara så respektingivande, det jag håller på med, var för mig en helt ny tanke.
Att jag jobbat med opera i mer än 25 år, det beror ju förstår på att jag verkligen älskar det jag gör – men så extremt respektingivande tycker jag inte det ska behöva vara! Jag har ju kollegor som känner på samma sätt inför symfonimusiken, och initialt kände jag att det förstås är mer eller mindre borde vara en smaksak.
Vad beror det då på, den här respekten – om den finns?
Opera är ju enligt mitt sätt att se det den optimala konstformen. När det är bra! Vi får fantastisk musik, en text, en handling – ja, någon form av musikaliskt och sceniskt allkonstverk i dess bästa stunder. Och där kommer jag fram till de resterande orden i rubriken ovan – jag tänker inte alls gå in på vad som INTE blir till de här fantastiska allkonstverken. Jag tänker istället ägna mig åt en hyllning till två stora operatonsättare – Puccini och Verdi.
I fredags kväll spelade vi Tosca på Kungliga Operan. För mig säkert den 100:e i ordningen, men jag tröttnar aldrig på Tosca. Som operamusiker finns det ju en hel del operor och baletter man spelar väldigt mycket – Tosca, Bohème, Rigoletto, Svansjön, Carmen för att bara nämna några. De här verken som varken publik eller ensemble tröttnar på någonsin – det måste ju finnas något speciellt med just dem, eller hur?
För någon vecka sedan spelade vi också Tosca, och samma dag hade en kär kollega till mig, en hornist, begravts. Han dog alldeles för ung, och vi saknar honom mycket. Under sista akten av Tosca, efter horninsatsen som inleder akten, såg jag att mina hornistkollegor på min vänstra sida satt resten av föreställningen med tårar i ögonen och var väldigt berörda. Det säger en hel del om musikens makt, och dess förmåga att påverka även ”luttrade” operamusiker. (Det händer för övrigt mig väldigt ofta att jag blir tårögd, och väldigt berörd, utan någon som helst yttre anledning.)
Det finns ju ganska många operor med liknande handling, men det är något visst med Puccini – kombinationen handling/musikaliskt innehåll, kanske?
Just nu repeterar vi Verdis Stiffelio, en opera som aldrig spelats i Sverige. Verdi fick stora problem med censuren på grund av operans handling, och Stiffelio föll till slut i glömska.När vi repeterade med enbart orkester var vi kanske lite fundersamma till den musikaliska kvalitén i vissa delar av verket, men sedan hade vi samsjungning, (det som ofta kallas ”sitzprobe”, och där vi går igenom verket musikaliskt med kör, soli och orkester) och där var han ju, den där alldeles magiska operatonsättaren Verdi.
Själv har jag inte så mycket att spela i Stiffelio, men redan under de inledande orkesterrepetitionerna fascinerades jag som så många gånger förut av hans sätt att komponera otroligt intressanta och bitvis dramatiska ackompanjemang i orkestersatsen. Solopartier och körsatser svävar över en kokande gryta med rytmer, och det blir helt fantastiskt dynamiskt när man får till det!
Stiffelio har dessutom en väldigt intrikat handling – jag rekommenderar verkligen ett besök!
Så vad kom jag fram till beträffande den här respekten, då? Om den finns?
Tja, jag kom nog fram till att opera är alldeles underbart, men det där respektingivande förstår jag inte mig på.
Jag tror att vi alla ska sälla oss till de tusentals barn som årligen besöker Kungliga operan för att träffa musiker, dansare, sångare och alla andra som arbetar i operahuset. De verkar mest tycka att vårt hus är jättespännande och inspirerande. Någon överdriven respekt känner de nog inte, utan snarare en upptäckarglädje.
Faktum är, att det är ligger väldigt nära vad jag själv känner efter mer än 25 år som operamusiker!
Kategorier: bakom kulisserna, föreställningar, kompositörer, musikerlivet, opera, orkestern, recensioner, unga
Wozzeck
Wozzeck, Alban Bergs starka 1900-talsopera, står nu åter på repertoaren på Kungliga Operan.
Götz Friedrichs lovprisade uppsättning av Alban Bergs mästerverk från 1925 har inte spelats på Operan sedan 2001, och nu ges den i helt ny rollbesättning.
Wozzeck handlar om den lilla människan som hunsas av överheten och drabbas av känslor som inte ryms i de armas liv. Menige soldaten Wozzeck lånar sig till vetenskapliga experiment för att försörja sitt barn och dess mor, Marie, som bedrar honom med den virile tamburmajoren. Mord och självmord blir det tragiska slutet. Alban Bergs musik ger de förtryckta upprättelse med brinnande humanistiskt patos.
Hovkapellet, Operakören, barnkör och solister leds av dirigent Andreas Stoehr.
Nypremiär på Kungliga Operan den 4/12 kl 19.30. Ges även 7, 15, 29/12 samt 4/1 2011. Akt I – III = 1 timme 40 minuter. Ingen paus.
Presscitat från premiären 2000:
Götz Friedrichs tolkning av Alban Bergs opera Wozzeck berör och engagerar (Upsala Nya Tidning)
En Wozzeck att känna sig stolt över (Eskilstuna-Kuriren)
En knytnäve mitt i magen (DN)
Tips:
Vill du läsa mera och förbereda dig inför operabesöket? Här finns hela Wozzecklibrettot på tyska.
Kategorier: föreställningar, kompositörer, opera
Urpremiär för Triumf och tragedi
Vad händer när strålkastarna släcks och ovationerna tystnar? Vad gör en man som skall byta bana med mer än halva livet framför sig? Detta är temat för Triumf och tragedi som får urpremiär på Kungliga Operan i Rotundan den 15 oktober. Inspirerad av brottaren Mikael Ljungbergs öde är detta en avskalad nutidsopera som berättar om en vardag där våra viktigaste tankar alltför sällan kläs i ord och där tystnaden kan bli dödlig.
I Triumf och tragedi hör vi Karl-Magnus Fredriksson och Marianne Hellgren Staykov tillsammans med Daniel Boyacioglu som gör den talade rollen, Jokern. Uppsättningen är regisserad av Mårten Forslund och medlemmar ur Kungliga Hovkapellet spelar under ledning av Andreas Hanson.
Det restaurerade Rotundacaféet öppnar 1 timme före varje föreställning. Där kan du njuta av kaffe och bulle eller vin, öl och lite snacks.
Ett beställningsverk av Kungliga Operan efter ett initiativ av Intercult.
Musik: Paula af Malmborg Ward Text: Daniel Boyacioglu. Scenografi: Richard Andersson. Kostym: Michael Glas. Ljus: Nina Mylly. Mask: Viki Todorovic. Dramaturg: Stefan Johansson. Regi: Mårten Forslund. Urpremiär den 15/10 kl 19.00 på Operans Rotunda. Ges även 16, 18, 20, 23, 25, 27, 29/10 samt 1, 3/11. Längd: 1 tim.
Kategorier: föreställningar, opera
Unga på Operans poesitävling
Är du mellan 15 och 20 år och gillar att skriva poesi? Skriv en kärleksdikt och få den uppläst på Kungliga Operan! ”Du som skriver om kärlek eller som alltid drömt om att skriva dikter, ta chansen att vara med!”. Läs mer om tävlingen på Unga på Operans blogg.
Rigoletto med ny orkesteruppställning
Lördagens nypremiär av Rigoletto är den 47:e i denna uppsättning och den 480:e gången som verket ges på Kungliga Operan sedan premiären 1861. Titelrollen görs för första gången av Jesper Taube.
I samband med nypremiären provar orkestern, Kungliga Hovkapellet, en ny uppställning som är vanlig i italienska operahus. Första violin sitter helt i mitten och träblåset längs barriären till vänster om dirigenten. En av fördelarna är att melodistämman bär ut optimalt i salen och blir tydligare för samtliga musiker även i diket, allt enligt orkesterchef Fredrik Andersson.
Kategorier: föreställningar, opera, orkestern
Elektra på bio
På lördag 11 september kl 19.30 direktsänds succéföreställningen Elektra live från Kungliga Operan till ett 60-tal biografer i Folkets Hus och Parkers digitala biokedja.
Här sänds Elektra:
Stockholmstrakten: Hallunda, Tumba Spånga och Kallhäll.
Dessutom: Alingsås, Anderslöv, Arboga, Bengtsfors, Boden, Boxholm, Bureå, Båstad, Falun, Filipstad, Gnesta, Gusum, Göteborg, Hagfors, Heby, Helsingborg, Iggesund, Karlskoga, Katrineholm, Krokstrand, Kumla, Kungsbacka, Köping, Lammhult, Lidköping, Lilla Edet, Lund, Lysekil, Malmö, Mörrum, Norrköping, Nyköping, Nynäshamn, Osby, Piteå, Sigtuna, Skelleftehamn, Skoghall, Skärhamn, Smedjebacken, Stenungsund, Strängnäs, Svalöv, Tomelilla, Torslanda, Ulricehamn, Varberg, Visby, Vänersborg, Västerås, Ystad, Åseda och Älmhult
Mer om bioföreställningen på Folkets Hus och Parker.
Kategorier: föreställningar, opera, video och ljud
Gästspelet i Savonlinna
Så är då Kungliga Operans ensemble hemma igen efter en fin gästspelsvecka på Savonlinna operafestival.
Kungliga Hovkapellet anlände lördag 25 juli till ett ganska svalt Savonlinna, och de flesta av oss installerade sig på hotell Vuorilinna. Hotellet består till största delen av studentlägenheter med sovrum och delat kök och badrum. Hotellstandarden är lägre än vad vi är vana vid, men med gott humör och uppfinningsrikedom tror jag de flesta trots allt hade ett ett riktigt bra boende under veckan. Dagen efter ankomst var det dags för generalrepetition på Elektra, och när vi anlände till borgen Olavinlinna var det kallt och rått. Orkesterdiket är längre och smalare än vårt dike på Operan, men med ett hårt arbetande team från orkesterservice och gemensamma ansträngningar fick vi alla medverkande på plats. Den där generalrepetitionen måste ha blåst bort alla moln, för när vi kom ut i dagsljuset igen mötte vi en stad som var solig och väldigt varm.
Större delen av gästspelet tillbringades sedan i en extrem värme, framåt torsdag närmade temperaturen sig 35 grader. Tur då att vårt hotellområde är omgivet av badplatser och klippor, Savonlinna ligger omgivet av den stora insjön Saimaa och naturen är oerhört vacker! I början kändes det lite ovant att mestadels umgås med sina kollegor iklädd badkläder större delen av dygnet, men det kändes snart väldigt naturligt.
Temperaturen i borgen på kvällarna var ännu högre, och det var för oss alla väldigt ansträngande att spela under de här klimatförhållandena. På måndagen fick vi uppleva hur det kändes när vi på kvällen hade generalrepetition på Figaros bröllop. Hovkapellets klädsel under turnén var högtidsdräkt, men vid tisdagens Figaro-premiär hade man insett att det inte var möjligt i värmen, så vi fick modifiera klädseln.
Tisdagens Figaropremiär under ledning av Stefan Klingele var mycket lyckad trots värmen, publiken var fantastisk och stämningen i borgen är väldigt speciell. På onsdagen var det dags för Elektrapremiär, och jag tror aldrig att vi har spelat denna enorma orkestersats i en sådan värme. Det var även den första Elektra vi spelade under ledning av Patrik Ringborg, och det samarbetet uppskattar vi väldigt mycket!
Natten efter torsdagens Figaroföreställning, som nog var den varmaste kvällen av alla, drog det plötsligt in ett enormt oväder. Stormen döptes i finsk press till Asta, och orsakade skador över stora delar av sydöstra Finland. Det var ett skrämmande och fascinerande skådespel, men vi var alla oroliga för kollegor som var ute på kvällen och riskerade att träffas av flygande föremål eller till och med fallande träd. Det visade sig lyckligtvis att ingen hade blivit skadad.
Efter ovädret sjönk temperaturerna, och vi spelade de två sista föreställningarna under betydligt behagligare omständigheter. Gästspelet känns som en stor konstnärlig framgång, och de recensioner vi sett i Finland är väldigt positiva. För mig personligen var det i alla fall en otroligt trevlig vecka. Hur mycket bättre kan det bli – två fantastiska operor, två utmärkta dirigenter och tid att umgås med alla mina underbara kollegor i lugn och ro! Nu fortsätter alla hovkapellister sin avbrutna sommarsemester, och jag önskar alla läsare en trevlig fortsättning på sommaren!
Text: Backa Katarina Eriksson. Foto: Mikael Rydh
Kategorier: bakom kulisserna, bilder, dirigenter, föreställningar, gästspel, musiker, musikerlivet, okategoriserat, opera, orkestern, recensioner, repetitioner