Kungliga Hovkapellets emblem
huvudbild

Hovkapellet hem » Publicerat under kategori special

Kungliga Hovkapellet – Royal Swedish Orchestra

Operans orkester, med anor från 1526, är en av de äldsta ännu existerande orkestrarna i världen. Hovkapellet - som spelar opera, balett och konserter - är en av Sveriges största orkestrar med 105 medlemmar.

Du kan kika ner i orkesterdiket och följa orkesterns sammansättning av musiker och dirigenter säsong för säsong från 1848 till idag. Webbplatsen drivs av orkesterns medlemmar via Kungliga Hovkapellets förening. Välkommen!

Ladda ner unika ringsignaler Hovkapellet. From the History of the Royal Court Orchestra 1526-2013

Kungliga Hovkapellets musiker 2017-2018

Kategorier

Välkommen att botanisera i vårt arkiv med alla inlägg sedan webbplatsen öppnade i maj 2006:

Arkiv

Besök gärna Kungliga Operan på operan.se.

Senaste kommentarer

Berättelsen om hur musikern Roger Svedberg blev romanförfattare

Få människor känner Kungliga Operan så väl som Roger Svedberg. Som slagverkare i Hovkapellet har han i decennier upplevt huset inifrån – dess musik, dess historia, dess konstiga små dramer bakom kulisserna. Men det var först när en kollega en dag kom till repetitionen och upptäckte att någon klistrat igen putorna på hans fagott, som Roger förstod att operan hade gett honom något mer än ett yrkesliv. Den hade gett honom råmaterialet till en författarkarriär. Det här är berättelsen om hur en musiker blev romanförfattare.

Operahuset, alltså själva platsen, är den egentliga huvudrollsinnehavaren i alla mina böcker. Ett hus som är så fullt av dramatik, historia, berättelser, konst och musik, och därför en ständig källa till inspiration.

Jag har alltid varit en förhållandevis flitig läsare och med förtjusning diskuterat mina läsupplevelser med omgivningen och då i huvudsak min fru. Detta var kanske anledningen till att hon anmälde mig till att vara en jurymedlem i Sveriges Radios Romanpris 2015, det året då Lotta Lundberg vann med sin starka roman ”Timme Noll”.

För mig personligen gjorde erfarenheten att jag tog ett stort steg in i den litterära världen och började så smått att skriva lite själv. Jag hade tidigare skissat på en bok om slagverk, och då specifikt slagverk i operahuset, med alla den extremt konstiga uppgifter vi råkar ut för, men hållit det hela på en mer privat fackmannamässig nivå. Erfarenheten i Romanprisjuryn (jag fick rycka in även 2016 då en av deltagarna blivit sjuk) gjorde att jag fick en liten knuff närmare just romanformen, den sammanhängande berättelsen med allt vad det innebär.

”Någon har klistrat igen putorna på en fagott i Operahuset?”

Ungefär samtidigt skedde den mycket märkliga händelsen med Magnus Bagges fagott… Det var vid en repetition när Magnus något försenad kom till operan och upptäckte till sin förfäran att någon hade klistrat igen alla putor på hans fagott!! Händelsen polisanmäldes och jag såg i mitt inre scenen när polisen får in anmälan och skall börja reda ut det ovanliga brottet att ”någon har klistrat igen putorna på en fagott i Operahuset?”. Scenen föreföll mig enormt komisk, och startade mina tankar om en deckare som börjar just så. Efter Magnus välsignelse började jag skriva och efter fem år och nio omskrivningar var det ett s.k. hybridförlag som hakade på och ”Carmensyndromet” gavs ut på Mormor förlag 2020. Ungefär samtidigt hörde Gidlunds förlag av sig och gav ut den tidigare nämnda slagverksboken som fick den mycket beskrivande titeln ”I fjärran hörs ett ljud….”, som syftar på operaslagverkarens så vanligt förkommande roll som scenmusiker. Även den boken kom ut 2020.

Pandemin kom och ändrade allas tillvaro. För mig, precis som för alla andra. Det överskott av tid som plötsligt uppstod gjorde att jag av bara farten fortsatte att skriva. ”Carmensyndromet” och miljön i ett operahus gav mersmak och jag kände att jag i mitt berättande ville återvända dit. Jag började göra research om det Gustavianska operahuset som föregått vårt nuvarande och hittade många och fascinerande berättelser från det huset, ju mer jag läste desto mer nyfiken blev jag. Resultatet blev ”Ridåhalaren” som kom ut 2022, även den på Mormor förlag. Den utspelare sig drygt 140 år före ”Carmensyndromet” i ett mycket annorlunda Stockholm. Hästdragna rälsbussar, Oscar den II vid makten, Operakällaren är tillhållet och den stora stjärnan heter Carl-Fredrik ”Lunkan” Lundkvist. En scentekniker fick denna gång bli huvudperson och C.J Sällström är ridåhalaren och har jobbat på operan så länge någon kan minnas. All dessa personer finns för övrigt porträtterade i operans foajé där jag ofta sitter och skriver.

När ”Ridåhalaren” kom ut uppenbarade sig ett mönster och jag började tämligen omedelbart att jobba på den tredje delen i det som vuxit fram och blivit en trilogi. ”Bollhuset” utspelar sig som (titeln kanske avslöjar) på Bollhuset och det var den teater som Gustav den III tog över när han blev kung. En teater som hittills fört en i jämförelse tynande tillvaro, men när unge kung Gustav tillträdde fick den allt större betydelse och resurser. Fler sångare, dansare och musiker knöts till teatern, scenkonst, kultur, sång och musik fick plötsligt en helt ny betydelse och status och för att citera Kung Gustavs svägerska (Hertig Karls unge hustru Charlotta som skrev en berömd biografi) ”Det låg ett särskilt skimmer över Gustavs dagar”. Det måste ha varit en fantastisk tid att vara knuten till ett operahus – för vissa, kanske inte för alla.

Bollhuset tar avstamp i den scen som avslutar Per-Anders Fogelströms ”Vävarnas Barn” och just den scenen där den gamla glädjeflickan Vita venus står i fören på en båt och minns sin ungdom. ”Hon var mager och senig, hennes hud var rynkig, håret grått och risigt. En gång hade hon varit ung och vacker, hon hade till och med dansat på kungliga slottet iklädd röd kjortel och blå strumpor och med håret i en guldgul fläta omslingrad av silverglänsande metalltråd. Hon hade haft ett så fint och vitt hull och de fina herrarna hade kallat henne vita venus.”

Och med denna bok som rör sig just i tiden av den svenska operans födelse så avslutar jag min trilogi och ger mig nu ut på nya äventyr.

Roger Svedberg, maj 2026

Kategorier: musiker, special

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Violaafton med uruppförande

Torbjörn Helander, hovkapellist, är inte bara en skicklig violist utan också en kreativ och produktiv tonsättare. Hans första opera, Taro, hade premiär på Rotundan på Operan 2022, och nu är det återigen dags för ett uruppförande – denna gång av hans verk ”Ballade”. Stycket är komponerat specifikt för Kungliga Hovkapellets violastämma och skrevs ursprungligen för några år sedan, men har försenats bland annat på grund av pandemin.

”Ballade” är ett verk för åtta violor, där Helander strävar efter att framhäva instrumentets allra bästa egenskaper. Han beskriver verket som både sångbart och dramatiskt, med en klang som spänner från det mest intima till en nästan ”orkestral” kraft när alla åtta spelare spelar med full styrka. Trots att stycket innehåller komplexa partier har han ambitionen att göra det tonalt och, förhoppningsvis, lättillgängligt för publiken.

För mer information om Torbjörn Helanders verk kan man besöka hans hemsida www.torbjornhelander.com.

På konserten i Operans Guldfoajé den 9 november kommer även verk av Telemann, Jacob, Schubert, Fauré, Taube och Garner att framföras.

Extra roligt är att den välkände dirigenten John Fiore kommer att hålla i dirigentpinnen under konserten och leda violastämman i framförandet av Torbjörn Helanders nya verk.

PROGRAM 9 NOVEMBER

Violaafton med uruppförande av Torbjörn Helanders ”Ballade”

GEORG PHILIPP TELEMANN: Konsert för fyra violor G-dur (arr. av konsert för fyra violiner D-dur)

TORBJÖRN HELANDER: Ballade (uruppförande)

GORDON JACOB: Svit för åtta violor

– PAUS –

FRANZ SCHUBERT: Erlkönig (arr. Max Baillie)

GABRIEL FAURÉ: Pavane (arr. Sancho Engaño)

EVERT TAUBE: Så skimrande var aldrig havet (arr. Torbjörn Helander)

ERROLL GARNER: Misty (arr. Petter Carlson Welden)

Medverkande/VIOLA: Håkan Olsson, Emilie Hörnlund, James Opie, Torbjörn Helander, Ylva Lundén-Welden, Florian Huber, Robert Westlund, Jakob Ruthberg och Julia Vicic.

John Fiore DIRIGENT

Kategorier: dirigenter, konserter, musiker, musikinstrument, special

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Podcast med hovkapellister

Anders och Staffan podcast Nära örat
Två musiker ur Kungliga Hovkapellet, Staffan Mårtensson, klarinett, och Anders Engström, fagott har startat en podd tillsammans. Podden har fått namnet Nära örat och där diskuteras allt om musik i allmänhet och klassisk musik i synnerhet.

I skrivande stund finns fyra avsnitt att avnjuta.

https://shows.acast.com/nara-orat-allt-om-musik

Kategorier: bakom kulisserna, musiker, musikerlivet, orkestern, special, video och ljud

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Kungliga Operan 250 år

Jubileumsgala 2023

250 år av scenkonstmagi – på en kväll! Upplev 1700-talsbalett i Glucks Don Juan, Wagnersång med världssopranen Nina Stemme, svenska tonsättare som Helena Munktell och Mats Larsson Gothe, kaktuskoreografi av Alexander Ekman och mycket, mycket mer. En gränsöverskridande föreställning som rusar genom historien med visuella och musikaliska fyrverkerier.

Läs mer om Jubileumsgalan på Kungliga Operans hemsida.

Kategorier: balett, föreställningar, konserter, opera, special

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Premiär för nyskriven opera av hovkapellist

Hovkapellisten Torbjörn Helander är utöver sitt arbete i violastämman också tonsättare. Nu har hans första opera, Taro, premiär på Rotundan på Kungliga Operan.

Taro bygger på en japansk saga om den fattige fiskarpojken Urashima Taro, som erbjuds och väljer vad han tror är ett bättre liv i det praktfulla havsriket hos prinsessan Otohime. Då han har tillbringat en tid där längtar han emellertid hem och inser värdet av det han hade; sitt enkla liv hos dem han håller av. Då han återvänder har det under vistelsen i havsriket förflutit över 100 år, och allt som betydde något för honom är för alltid borta.

Operan utgör en del av föreställningen Short Stories III med tre kortoperor. För regin svarar Mårten Forslund och texten är skriven av Ola Eliasson.Musiker ur Kungliga Hovkapellet och sångsolister dirigeras av Mattias Böhm.

»Vi människor är inte skapta för en evighet. Vår evighet kan rymmas i ett enda ögonblick«, sjunger huvudpersonen Taro mot slutet av operan – en replik som ringar in människans förhållande till tiden. Vad handlar Taro om, för dig?
– Taro bländas av rikedom och gör ett val som han tror ska leda till ett bättre liv. Försent inser han värdet av det han hade, och när han försöker ta sig tillbaka till sitt förra liv har det förflutit 100 år. Tidens gång är hisnande, och det tänker nog alla människor på någon gång i livet. Jag upplever att det är vad operan handlar om.

Hur har ditt kompositionsarbete sett ut?
– Jag har känt till sagan sedan jag var barn och alltid tyckt mycket om den. Jag och librettisten Ola Eliasson har kortat berättelsen och även lagt till ett par karaktärer, och när han började skriva librettot kom musiken naturligt.

Har du haft några musikaliska inspirationskällor?
– Framför allt har jag nog skrivit vad handlingen och karaktärerna krävde. Men jag har ju jobbat med opera hela mitt vuxna liv så det är klart att jag är påverkad och inspirerad av de främsta operatonsättarna – till exempel Puccini och Wagner. De är ju musikaliskt väsensskilda, men som dramatiska berättare går de inte att komma undan.

Du är violast i Kungliga Hovkapellet och har komponerat såväl orkester- som kammarmusikverk. Även Ola Eliasson är, i egenskap av baryton här i huset, verksam på scenen. Vad tar ni med er in i operaskapandet utifrån era respektive professioner?
– Vi är förstås väldigt påverkade av våra erfarenheter från scenen. När jag har suttit och spelat i diket har jag följt handlingen uppe på scenen, och tagit intryck både av vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Ola och jag har haft otaliga samtal om dramatiskt berättande, och här har våra respektive yrkeskunskaper såklart varit otroligt viktiga.

Taro är din första opera – vilka är skillnaderna mellan att komponera instrumentalmusik och opera?
– Jag har skrivit sånger tidigare, och det är väl det närmaste operatonsättning man kommer. Jag tycker om att vara guidad av orden. Det är förstås en stor utmaning att skriva opera, men begränsningen som kommer med att ha en specifik berättelse att förhålla sig till medför också stor frihet i skapandet. Det är en helt fantastisk process!

Text skriven av Hedvig Ljungar ur intervju med tonsättaren från föreställningsprogrammet till Short Stories III.

Läs mer om Torbjörn på hans hemsida.

Kategorier: föreställningar, musiker, opera, special

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Galakonsert 28 augusti

Anders Walls stiftelse firar 40 år med galakonsert på Kungliga Operan.

Kungliga Operans portar öppnas åter för publiken med en stjärnsprakande gala – en hyllning till konsten, vetenskapen och innovationen. Anders Walls stiftelse firar 40-årsjubileum med flera av Sveriges främsta sångare och instrumentalister i en magnifik hyllning till konsten och vetenskapen.

Läs mer på Operans hemsida.

MUSIK av bl.a. Richard Wagner, Antonio Vivaldi, Jean Sibelius, Wilhelm Stenhammar, Arvo Pärt, Andrea Tarrodi, m.fl.

Kungliga Hovkapellet och Allmänna Sången. Dirigent är David Björkman.

Kategorier: föreställningar, konserter, special

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Jul- och nyårskonserter på OperanPlay

Kungliga Operans bjuder på helgstämning och musikaliska upplevelser under jul och nyår. Från den 20 december kan ni njuta av klassiska julsånger i vår julkonsert och den 31 december avslutas året med en nyårsgala.

OperanPlay (Inget login, inga avgifter – bara massor av opera, balett och musik!)

Kategorier: konserter, special

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Drottning Kristinas stora basviolin

Kungliga Operan i Stockholm är ägare av en kontrabas, signerad Giovanni Paolo Maggini år 1597, som levde och arbetade i Brescia, Italien, mellan 1580-1632 ca. Det unika med instrumentet är att det fortfarande är i bruk av kontrabasgruppens stämledare i Kungliga Hovkapellet trots att den är äldre än regalskeppet Wasa.

Redan 1773 omnämns ”Drottning Cherstes stora basviolin” i ett brev. Enligt en muntlig tradition lämnades den kvar i Stockholm av utländska musiker. Men när? Vilka tog hit den? Vem har vi att tacka för denna, än idag välklingande, klenod?

Musiken i inslaget är av Monteverdi: ”Lidia” och ”Quando l`Alba in oriente”, arrangerade för två kontrabasar.

Läs mer om det unika instrumentet här.

Kategorier: bakom kulisserna, musikinstrument, special, video och ljud

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Hovkapellets julkalender

Första december startar lucköppningen i Hovkapellets förenings egen julkalender.

Under 25 dagar kommer olika konstellationer av musiker bjuda på musikaliska smakprov inför julen. Med julkalendern vill orkestern sprida ljus och glädje i decembermörkret och skicka en hälsning till publiken och alla lyssnare att det kommer en tid efter pandemin och att vi ser fram emot att mötas igen. Operahuset är stängt, men musiken lever vidare! Håll ut!

Bege er till Hovkapellets instagramkonto @kungliga.hovkapellet! Julkalendern inleds tisdag 1 december.

God jul önskar Kungliga Hovkapellet. Grafik: Mikael Rydh

Kategorier: bakom kulisserna, musiker, special, video och ljud

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Följ musikerna på Instagram

Kontrabasisten Emily Honeyman och hennes make, violinisten Aleksander Sätterström har dragit igång Hovkapellets musikers nya Instagramkonto. Syftet är att ta följarna med bakom kulisserna och visa orkesterns arbete inifrån, vilka vi är och vad vi gör.

Följ kontot på instagram.com/kungliga.hovkapellet/

Kategorier: bakom kulisserna, musiker, musikerlivet, orkestern, special, video och ljud

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

© Kungliga Hovkapellets förening | Om webbplatsen