Beställningsverk till Hovkapellets 500-årsjubileum

Publicerat den 1 januari 2026 av admin

Torbjörn Helander om att skriva Time Weave inifrån orkestern

När Kungliga Hovkapellet nu går in i sitt 500-årsjubileum 2026 är det inte bara historien som står i centrum, utan också nuet och framtiden. Ett för jubileumsåret nytt verk är Time Weave, skrivet av Torbjörn Helander – altviolinist i Hovkapellet sedan många år och en musiker vars liv är tätt sammanvävt med Operahuset på flera sätt. Förutom sin egen roll i orkestern återkommer sonen Vilhelm som altviolinvikarie, en syster har varit engagerad i balettkompaniet och Helander är gift med en tidigare anställd i Kungliga Baletten. Inte många personifierar så tydligt hur yrkesliv, familj och konstnärlig vardag löper parallellt inom institutionen.

Inför uruppförandet har jag ställt frågor till Torbjörn om hur Time Weave tog form – om idéer som växer organiskt, om tid och kontinuitet, och om hur det är att komponera för den orkester man själv sitter mitt i.

Hur började arbetet med Time Weave?
Orkesterchefen Gesa frågade mig vid den här tiden förra året. Jag kom igång att skriva på vårkanten. Jag började med en idé som jag hade och försökte helt enkelt spinna vidare på den. Tanken att en ursprunglig idé är som ett frö med ett eget inneboende liv som låter utveckla sig tilltalar mig. Efter hand ser jag en helhet ta form. Det finns ingen symbolik, citat eller dylikt som ska ”betyda” något särskilt, utan jag har helt enkelt försökt komponera något som jag själv, och förhoppningsvis publiken kommer att tycka om att lyssna på. Det har inspirerat mig att föreställa mig att det är mina kollegor i min favoritorkester som ska spela tonerna jag nedtecknar.

Titeln antyder rörelse, lager och något sammanvävt. Vad betyder Time Weave för dig?
Titeln anspelar delvis på själva musiken; att den flödar på som en väv, sömlöst, där olika delar förenas med varandra och bildar en enhet. Det kan också symbolisera tiden själv, hur vi alla är en del av helheten, eller t ex en orkester, som Hovkapellet. Det är inspirerande att tänka på hur musiker kommer och går, men orkesterns själ består. Vi är alla del av väven.

Hur är verket uppbyggt formmässigt?
Som tidigare antytt tycker jag om att musiken har ett flöde, där det ena förvandlas till, och flyter in i det andra, men jag vill också ha kontraster och överraskningar, som i en berättelse. Så ja, det finns avgränsade delar, även om de alla hänger ihop på nåt sätt.

Kan du berätta om instrumenteringen?
Jag försöker få fram de klangerna i orkestern som jag föreställer mig, men jag har också tänkt på att det, om möjligt, ska vara roligt och stimulerande för alla i orkestern.

Som altviolinist har du lång erfarenhet av att sitta mitt i orkestern. Hur påverkar det ditt tonsättande?
Svårt att säga med exakthet. Man får se det som ett stort privilegium att under så många år ha fått uppleva och medverka i så många magnifika symfoniska verk. Ofta underhåller jag mig med att lyssna och studera instrumentering och harmonik medan vi spelar. Ibland går jag hem och kollar, och lär mig av mästarnas partitur.

Finns det återkommande musikaliska trådar i verket?
Ja, det gör det. Det finns några återkommande, bärande motiv. Men även de genomgår metamorfoser under resans gång.

Hur skiljer sig arbetet med ett större orkesterverk från annat komponerande?
Jag tycker det är otroligt inspirerande att ha en hel orkester att ”måla” med! En bred palett! Jag märkte mot slutet att det tar mer tid med allt detaljarbete och korrekturläsning. Det är helt enkelt mer information som ska på pränt, och fler ställningstaganden.

Att både du själv och din fru arbetat inom Operahuset – påverkar det ditt musikaliska tänkande?
Det gör det säkert undermedvetet. Allt vi tar in påverkar oss på något sätt. Och man kan alltid lära sig av andra människor, andra konstformer, andra tankar om man har ögon och öron öppna.

Vid uruppförandet kommer du att sitta i salongen. Vad är du mest nyfiken på att höra?
Jag vet inte faktiskt. Jag kan mycket väl föreställa mig musiken, men det är jättesvårt att föreställa sig hur det ska bli när det ”blir verklighet”.

När Time Weave klingar i operahuset för första gången 17:e och 18:e januari 2026 är det alltså inte bara ett nytt orkesterverk som möter publiken, utan också ett koncentrat av erfarenhet, kollegial närhet och reflektion över tidens gång. I Hovkapellets jubileum sammanflätas generationer, tradition och förnyelse – och Helanders musik blir ytterligare en tråd i den väv som orkestern fortsatt spinner, fem sekel efter sin tillkomst.

Mikael Rydh