Kungliga Hovkapellets emblem
huvudbild

Hovkapellet hem » Publicerat under kategori bilder

Kungliga Hovkapellet – Royal Swedish Orchestra

Operans orkester, med anor från 1526, är en av de äldsta ännu existerande orkestrarna i världen. Hovkapellet - som spelar opera, balett och konserter - är en av Sveriges största orkestrar med 105 medlemmar.

Du kan kika ner i orkesterdiket och följa orkesterns sammansättning av musiker och dirigenter säsong för säsong från 1848 till idag. Webbplatsen drivs av orkesterns medlemmar via Kungliga Hovkapellets förening. Välkommen!

Ladda ner unika ringsignaler Hovkapellet. From the History of the Royal Court Orchestra 1526-2013

Kungliga Hovkapellets musiker 2017-2018

Kategorier

Välkommen att botanisera i vårt arkiv med alla inlägg sedan webbplatsen öppnade i maj 2006:

Arkiv

RSSInlägg (RSS)

Besök gärna Kungliga Operan på operan.se.

Kungliga Hovkapellet bloggar!

Livet för en musiker i Hovkapellet, hur är det egentligen – sammet, guld, romantik och vackra salonger?

Nja, sanningen att säga är det ganska ofta istället så här:

Interiör från ett av våra övningsrum

Hur är det egentligen att arbeta som musiker i en av världens äldsta orkestrar? Nu har alla möjlighet att få en inblick i det eftersom Hovkapellet startar en musikerblogg. Här kommer du att få möta Hovkapellets musiker på ett helt nytt sätt. De första bloggarna du får möta förutom webbredaktionen är Malin Peterson och Mia Nyström, som kommer att presentera sig själva lite närmare. Vi ser fram emot vårt nya projekt, och önskar alla våra läsare mycket nöje!

Backa Katarina Eriksson,
ordförande i Kungliga Hovkapellets Förening

Kategorier: bakom kulisserna, bilder, musiker, musikerlivet, orkestern

Lämna en kommentar »

Reseberättelse, Frieberg, Hörberg och Nilsson

Våren 2008 tilldelades jag, Susanne Hörberg och Lars David Nilsson ett stipendium ur stiftelsen John Forsells m.fl. samfond för att göra en studieresa till München.

Idén att söka pengar till en resa fick vi efter en lunchkonsert i Gustaf III:s café. På programmet stod musik av bröderna Franz och Karl Doppler som skrivit lättsamma och roliga arrangemang för två flöjter och piano av bl.a. operorna Sömngångerskan och Rigoletto. Noterna vi spelade ur är utgivna av Andràs Adorjàn, soloflöjtist i Hovkapellet 1970-72. Nu bor han i München, pensionerad från soloflöjtplatsen i Bayerische Rundfunk men stadigvarande flöjtprofessor på musikhögskolan i München.

Adorjàn är ungrare och bröderna Doppler var länge verksamma i Ungern så det var ju som klippt och skuret för en interpretationsgenomgång hos Andràs som också hälsade oss välkomna till skolan 25 och 26 oktober.

Beröm kommer jag att vara sparsam med för jag antar att ni inte kommit hit ner för att bli klappade på huvudet

Vi kom till Hochschule für Musik und Theater på kvällen den 25, en stor byggnad i någon slags klassicistisk stil med en enormt pampig entré och trapphall upp till lektionssalen. Efter sedvanligt hälsningsceremoniel satte vi igång. Andràs sade inledningsvis att: Jag kommer att be er spela och göra många avbrott för kritik och korrigeringar. Beröm kommer jag att vara sparsam med för jag antar att ni inte kommit hit ner för att bli klappade på huvudet, tillade han med ett leende. Så spelade vi ett par timmar och fick massor med bra interpretationstips. Först var jag lite nervös inför att stå där som 57-årig elev och bli tillrättavisad men Adorjàn är emellertid mycket sympatisk och vänlig så efter en stunds spel var det bara kul.

  • Middag med Adorjàn: Erik Frieberg, Andràs Adorjàn, Lars David Nilsson och Susanne Hörberg

    Middag med Adorjàn: Erik Frieberg, Andràs Adorjàn, Lars David Nilsson och Susanne Hörberg

  • Balkongen utanför Kaminzimmer där Hitler och Mussolini stod och firade Frankrikes kapitulation.

    Balkongen utanför Kaminzimmer där Hitler och Mussolini stod och firade Frankrikes kapitulation

  • Balkongen utanför Kaminzimmer

    Balkongen utanför Kaminzimmer

  • Erik och Susanne med A. som håller i Karl Dopplers gamla flöjt som gick ner till a.

    Erik och Susanne med A. som håller i Karl Dopplers gamla flöjt som gick ner till a.

  • Trapphallen på skolan.

    Trapphallen på skolan

  • Lars David i trapphallen. I bakgrunden Susanne i dörröppningen till Kaminzimmer.

    Lars David i trapphallen. I bakgrunden Susanne i dörröppningen till Kaminzimmer.

Efteråt gick vi ut och åt middag och pratade. Andràs fru Marianne är också flöjtist och undervisar på samma skola som A. De gifte sig i Tyska kyrkan i Gamla Stan i Stockholm när A. arbetade på Operan. På bröllopet spelade Stig Bengtsson som ju tidigare var stämledare i flöjtstämman på Operan.

På förmiddagen dagen efter hade vi lektion igen i ett rum som kallas Kaminzimmer därför att det finns en stor öppen spis i det rummet. A berättade att musikhögskolans lokaler tidigare var nazisternas högkvarter i München. Precis på samma ställe där vi nu stod och spelade, stod Chamberlain och Hitler och poserade framför fotografen efter att ha undertecknat det så kallade Münchenfördraget 1938! På balkongen utanför rummet stod Hitler och Mussolini och firade Frankrikes kapitulation 1940. Det är klart att man kände de historiska vingslagen. Samtidigt är man glad att byggnaden numera är vigd åt musik och teater.

Innan vi avslutade vår interpretationskurs passade vi på att ta några foton ute på den historiska balkongen.

Det blev ett trevligt möte med A. som vi fick träffa, inte bara som lärare utan också som kollega och tidigare hovkapellist.

Erik Frieberg

Kategorier: bilder, musiker, utblickar

Lämna en kommentar »

Friebergs och Söhngens resa till Berlin

Besök hos de berömda oboetillverkarna Ludwig Frank och Frank Meyer, våren 2008.

DÅ JAG FICK höra att Fredrik skulle åka till Berlin för att hämta Operans nyrenoverade rörhyvlar, frågade jag om jag fick följa med. Det går alldeles utmärk svarade Fredrik och så bar det av. Från Trelleborg gick bilfärjan över till Rostock och därifrån fick jag för första gången i mitt liv åka på Autobahn och susa iväg i fri hastighet.

  • Oboeverkstad 1

    I oboeverkstaden

  • Oboeverkstad 2

    Äggkartonger används flitigt

  • Oboeverkstad 3

    Justering av klaff

Det var inte bara för att hänga Fredrik i hasorna som jag följde med till Berlin. Ludwig och Frank hade vid ett tidigare tillfälle, i Stockholm, sett några av mina teckningar och ville göra business så, samtidigt som Fredrik hämtade hyvlar, levererade jag teckningar. Det var några teckningar jag gjort för länge sedan bl.a. den med flöjt- och oboenotstället.

Herrarna Frank och Meyer har sin verkstad i en gammal k-märkt f.d. prästgård i stadsdelen Pankow i Berlin, ett vackert hus med egen trädgård, nära stadens centrum. Hit reser folk från hela världen för att justera sina instrument på plats. Det finns t.o.m. ett gästrum bredvid verkstaden, där man kan sova över.

Jag hade föreställt mig ett välstädat, mer eller mindre kliniskt rent rum med blänkande arbetsbänkar och minutiös ordning.

För mig var det första gången jag besökte en instrumentverkstad. Jag hade föreställt mig ett välstädat, mer eller mindre kliniskt rent rum med blänkande arbetsbänkar och minutiös ordning. I stället såg jag små, trånga arbetsbänkar, slitna av ålder, belamrade med skruvar, fjädrar, borrar, korkbitar och allehanda fnas från material till en oboe i vardande.

För att hålla ordning på olika instrument och dess delar använder man sig av äggkartonger! Enkelt och smart; kartongerna har ju sina fördjupningar i vilka klaffar och skruvar placeras medan instrumentet ligger tryggt, utan risk för repor, mellan kartongpiggarna som sticker upp.

Fredrik och jag stod bredvid mäster Ludwig när han justerade en klaff och jag nämnde något till Fredrik, på svenska, om det kaotiska arbetsbordet. Ludwig reagerade på ordet kaos och log, precis som om han skulle vilja säga: Nur Idioten halten Ordnung, ein Genie beherscht das Chaos.

Frank-oboer är hett eftertraktade och väntetiden på ett instrument är ofta ett år eller mer. Tre av kapellets oboister spelar på ”Frank” som de skämtsamt utnämnt till Kunglig Hovkapelleverantör.

vevpositiv

I sin utställningslokal har de ett vevpositiv. Numera är positiven ofta fejkade, d.v.s. någon vevar runt på en vev utan funktion samtidigt som musik spelas ur en ljudanläggning dold inne i positivlådan. Det här instrumentet är på riktigt och vi blev förvånade över vilket kraftfullt ljud som kom ut ur lådan. Vi tog en liten filmsnutt så att ni får höra hur ett äkta vevpositiv låter.

Sen åkte vi hem.

Erik Frieberg

Kategorier: bilder, musiker, musikinstrument, video och ljud

Lämna en kommentar »

Repetitionsbilder Ragnarök

Bilder från Kungliga Hovkapellets repetitioner i Rotundan, tagna den 17 januari 2008. Dirigenten Gregor Bühl i full färd med instuderingen av Wagners Götterdämmerung (Ragnarök). Foto: Jarl Högbom.

Hovkapellet repeterar med Gregor Bühl 17 jan 2008 Foto: Jarl Högbom

Bühl och Hovkapellet 17/1 2008 Rotundan, Operan. Foto: Jarl Högbom

  • Hovkapellet repeterar med Gregor Bühl 17 jan 2008 Foto: Jarl Högbom

    Violin I

  • Hovkapellet repeterar med Gregor Bühl 17 jan 2008 Foto: Jarl Högbom

    Gregor Bühl

  • Hovkapellet repeterar med Gregor Bühl 17 jan 2008 Foto: Jarl Högbom

    Viola, cello, kontrabas, brass, slagverk

  • Hovkapellet repeterar med Gregor Bühl 17 jan 2008 Foto: Jarl Högbom

    Cello, kontrabas, sångsolister

  • Hovkapellet repeterar med Gregor Bühl 17 jan 2008 Foto: Jarl Högbom

    Första pult violin I

  • Hovkapellet repeterar med Gregor Bühl 17 jan 2008 Foto: Jarl Högbom

    Basklarinett, klarinett och oboe

Kategorier: bilder, dirigenter, musiker, repetitioner, Wagner

Lämna en kommentar »

Ur Hovkapellets fotoalbum

Hovkapellet ca 1920.

Hovkapellet ca 1920. Foto: Kungliga Operans arkiv

Hovkapellet ca 1920. Bilden tagen på scenen framför kuliss ur okänd uppsättning. (Klicka på bilden för att se den i större storlek.)

Musiker och dirigenter på bild:

Armas Järnefelt, Adolf Wiklund, Nils Grevillius, Giovanni Turicchia, Emil Sundqvist, Christian Sandqvist, Nils Ericsson, Carl Magnusson, Gustav Helander, *Einar Andersson, Adolf Bothe, Thure Thufvesson, Wilhelm Enstedt, Nils Nilsson, Henry Carlborg, Oscar Larsson, Walter Lindberg, Herman Lagerqvist, Oscar Rosing, Carl Wallén, Frans Larsén, Walfrid Eriksson, R. Widholm, Frohwald Erdtel, Carl Lindhe, Eric Holm, Thor Lindgren, Paul Friedholm, Arthur Smith, Otto Meinel, Oscar Bergendahl, Emil Trobäck, B. Lindegren, A Viktor Asp, Orion Östman, Emil Le Mon, Erik Högberg, Gösta Larsson, Albert Ehnstedt, Georg Pegel, Sigurd Rydberg, John Berg, Emil Hessler, Axel Fredin, Mauritz Andersson, Hilding Eliasson, Oscar Brunzell, Erik Strömblad, Thure Julin, Henrik Uppström, Nils Henrikson, Fredrik Wennberg, Hugo Isakson, Fritz Östman, Georg Björklund, Georg Hellman, Gustav Höglund, Albin Kindström, Knut Höglund, Alfred Johansson, David Sahlberg, Erik Lagerborg, Hugo Qvarnström, Karl Westberg, Sigfrid Cederlund, Josef Lang, *Anna Lang, *Ingrid Lang, Oscar Carlsson, Eduard Andersson, Aron Ericson.

(*=var ej närvarande vid fototillfället)

Tack till Kungliga Operans arkivarie Helena Iggander för hjälp med bilderna.

Mikael Rydh,
webbredaktör

Kategorier: bilder, dirigenter, historia, musiker

Lämna en kommentar »

Ledmotiv ur ”Ringen”: Rhenguldet

Ledmotiv ur ”Ringen”: Rhenguldet

Wagnerpartitur Foto: Mikael Rydh

Nibelungens Ring av Richard Wagner spelas just nu för fulla hus på Kungliga Operan. För att njuta av musiken krävs inte mycket mer av publiken än nyfikenhet och öppna öron. Inga förkunskaper krävs för en fullödig musikdramatisk upplevelse. Men de som vill fördjupa sig en aning mer i Wagners klangvärld kan kanske ha glädje av artikelserien Ledmotiv ur ”Ringen” som Kungliga Hovkapellet nu startar. Här är första delen!

Orkestern är oerhört viktig i Wagners musikdramer. Något förenklat kan man säga att det i traditionell italiensk opera är rösten som är det bärande elementet. Wagner låter däremot orkestern dominera och bli den sammanhållande faktorn. Alla skeenden på scenen återspeglas eller föregrips i orkesterssatsen.

Vi bad vår gästdirigent Gregor Bühl göra ett representativt urval av ledmotiv ur de fyra Wagneroperorna som tillsammans utgör Nibelungens ring. Först ut är Rhenguldet, prologen till ”Ringen”, i vilken det berättas om hur guldet stjäls från rhendöttrarna av Alberich och vad detta sedan får för följder. Gregor Bühl valde ut fjorton motiv som han tycker är typiska och viktiga. Därpå vände vi oss till Operans chefdramaturg Stefan Johansson som författat korta texter till motiven.

Richard Wagner

Richard Wagner 1813-83

Den musikaliska termen ledmotiv (från tyskans Leitmotiv) uppstod på 1800-talet och förknippas främst med Richard Wagners operor, även om det förkommer hos andra tonsättare. Det syftar på ett karaktäristiskt motiv som flera gånger återkommer. Det kan vara en melodi eller en harmoniföljd och associeras med viktiga personer och händelser. Även känslolägen, platser, föremål och abstrakta principer får sina egna motiv hos Wagner. I engelskan har ordet övertagits som ”leading motive” och i franskan som ”motif conducteur”.

Till varje ledmotiv har vi bifogat musik- och notexempel. Klicka på noterna för att se ledmotivet i sitt sammanhang i partituret. De klingande exemplen är i mp3-format och hämtade från den radiosända premiären den 10 september 2005. Kungliga Hovkapellet spelar under ledning av Gregor Bühl.

Solister i de olika klippen är: Terje Stensvold (9, Wotan), Anna Larsson (11, Erda), Ketil Hugaas (7, Alberich), Marcus Jupither (10, Alberich 22/9-05), Hilde Leidland, Susann Végh och Katarina N Lèoson (2, Rhendöttar), Johan Edholm (12, Donner).

Tack till alla som bidragit på olika sätt: Helena Iggander på Operans arkiv, Operans fotografer och ljudavdelning. Tack till dirigenten Gregor Bühl, Kungliga Hovkapellet och solister och tack till Stefan Johansson för texterna.

Nu lämnar vi över pennan till Stefan Johansson som ska lotsa oss bland ledmotiven i Rhenguldet.

Mikael Rydh,
webbredaktör
2007-10-16

Del 1: Rhenguldet

Urmotivet

lyssnaUrmotivet

1) Långt senare skrev Wagner att urmotivet till Rhenguldets inledning, ja, kanske till hela Ringen, hade kommit till honom som ett Ess-durackord, i halvt slumrande, halvt vaket tillstånd, på ett hotell i La Spezia den 5 september 1853. Musikologerna har påpekat att första skissen tvärtom är i d-dur… Men för oss lyssnare blir hursomhelst musiken till bild av ett naturens urtillstånd, ja, den blir scenografi, ”i djupet av floden Rhen”, ett enda ackord, i Wagners instrumentering stillastående och i ständig rörelse på en och samma gång. Men ur det amorfa flödet för oss urmelodin ständigt uppåt.

Cello

Rhenguldmotivet

lyssnaRhenguldsmotivet

2) Ner i urelementens dunkel, i flodens djup, tränger en svag solstråle och tänder ”en strålande ljus guldglans” på spetsen av klippan, som rhendöttrarna simmar kring. Rhenguldsmotivet är hornets svar när solen bryter vattenytan. Än så länge är guldet en oskyldig glädjekälla, som ger ljus för flodens döttrars lek. Men snart skall guldet förvandlas till maktens, övermaktens och förtryckets redskap, när det smids till en ring av den som avstår från kärleken… Kanske hörs det redan, ett liksom obehagligt obetvingligt motiv. Vi skall leva med det länge i Ringen.

Hornist

Valhallmotivet

lyssnaValhallmotivet

3) Valhallmotivet symboliserar inte bara ett hus och en tanke, den nya borg som Wotan uppför som bevis för sin makt. Det är arkitektur som musik, som orkesterns bleckblåsare skall spela med ”storslagen upphöjd ro”, adagio men utan att dröja. Specialbyggda (!) ”Wagnertubor”, kontrabasbasun och bastuba skall spela ”mycket mjukt”, i fyllig flerstämmighet, från orkesterns källarvåning och uppåt. Harpor och puka tecknar en silhuett som sträcker sig upp i ljuset medan trumpeter och bastrumpet spänner taket däröver. En punkterad rytm driver på. Vi hör att bygget står fast men också är en – inte ofarlig – idé om att göra makten synlig – och hörbar…

Jättarnas motiv

lyssnaJättarnas motiv

4) Där resarna Fasolt och Fafner går fram rister marken under deras tunga kroppars kraftfulla steg. Wagner har särskilt bett om tyngd i de ”små” noterna, som föregår ettan och trean i jättarnas motiv. De här kolosserna har fortfarande lika mycket snabbhet som styrka i musklerna. De har gjort sitt jobb – Valhall – och kräver sin lön – kärleksgudinnan själv. Wagner var samma generation som Karl Marx och antikapitalist som han – ”det dånar uti rättens krater” när jättarna är på gång och om det tar sin tid att reta upp dessa Ringens arbetare kommer deras raseri att bli desto mer omvälvande.

Violin

Loges och eldens motiv

lyssnaLoges och eldens motiv

5) Snabba kromatiska rörelser uppåt i kvarter och sexter är eldsguden Loges och eldens motiv. Loge är Ringens trickster, udda i gudasällskapet, där bara Wotan ser nyttan av honom som rådgivare och diplomat, de övriga kallar honom opålitlig. I den nordiska Eddan är Loke könsöverskridande, han har en tillgiven hustru men knullar med Oden och förvandlar sig till kvinna när han med en jätte skall avla monstret Fenrisulven … I Ringen tycks ingen älska Loge men alla behöver elden, som snart skall omge Brünnhilde när hon sover sin törnrosasömn på klippan och till slut över Siegfrieds bål når själva Valhall i en slutscen, som överträffar pyromanens vildaste fantasier – liksom all känd scenteknik före filmens dagar.

Puka

Smidesmotivet

lyssnaSmidesmotivet

6) Hos Wagner blir teatern musik och musiken scenbild, hyperrealistiskt eller starkt stiliserat, som när smidesmotivet börjar i stråkar, klarinetter och horn och sprids till 18(!) städ i olika storlekar med olika placering i rummet, allt noga föreskrivet i partituret. Slut ögonen i scenbytet och låt Wagners radioteater föra oss med Wotan och Loge på resa genom jordens innandöme, förbi Nibelheims grottekvarn. ”Alles mit furchtbarer Energie des Ausdrucks zu spielen” – Wagner gillade inte industrialismen. Det tilltagande, sedan avtagande hamrandet på små och stora städ ger musiken en ny rumslig dimension – gudarna passerar Alberichs slavsmedjor på uppvägen också, men då litet snabbare. Nästa gång arbetslivets (o)ljud blir musik är hos Edgar Varèse och futuristerna, John Cage blir den förste tonsättare som öppnar fönstret mot gatan, men Wagner blir alla filmkompositörers stora inspirationskälla.

Städ

Osynlighets- eller förvandlingshjälmens motiv

lyssnaOsynlighets- eller förvandlingshjälmens motiv

7) När Alberich misshandlar sin stackars bror Mime, tappar denne på marken något som han förtvivlat försökt dölja och behålla för sig själv, ett metallföremål. Wagner vågar låta det bli absolut tyst – en åttondels- plus fjärdedelspaus med fermat – medan Alberich plockar upp smidesstycket och inspekterar det. Fyra dämpade valthorn intonerar osynlighets- eller förvandlingshjälmens motiv för första gången. Det klingar som en magisk formel men samtidigt – som all magi? – manifesterar den sig som en helt genomskinlig tomhet. Det är inte bara ringen som bär en förbannelse som drabbar både ägare och offer. Osynlighets- eller förvandlingshjälmen, som den förtryckte Mime skapat för att undkomma broderns gissel, gör inte bara sin bärare osynlig eller förvandlar honom till vad som helst: Osynligheten gör dig genomskinlig, förvandlingen urholkar din personlighet, din själ.

Den lilla grodan

lyssnaDen lilla grodan

8. Ja, Wagner regisserar sin musik till teater, som förvänder synen genom hörseln. En snabb liten rörelse i klarinetternas låga register mot minsta möjliga tonsteg i engelska hornet lurar oss att se den lilla grodan, som Alberich i sitt övermod lockas att förvandla sig till. Gudarna hugger krypet direkt för vidare fångtransport upp i ljuset. Det finns hundra bra och dåliga sätt att lösa denna barnteaterutmaning på scenen – Wagners scenanvisning är inte den smartaste – men i orkestern är förvandlingarna från dvärg till groda självklar dramatisk minimalism.

Ringmotiv

lyssnaRingmotiv

9) När Wotan sätter ringen på sitt finger lämnar han sin manliga(?) diatoniska värld; just att han benämner sig ”de mäktigas MÄKTIGASTE herre” lockar honom ur stabil C-dur, ett halvtonssteg upp och en ters till – och där är han på en sekund i stället maktens fånge: Engelskt horn och klarinett visar på ögonblicket med ringmotivets liksom halvcirkelformade bågrörelse, ett ”runt” motiv som dess grundackord i h-dur – som leder inåt och stänger ute – att den ringen inte bara växer fast vid fingret. Den förändrar sin bärare, gör honom eller henne oemottaglig för allt annat än ringens makt. För Brünnhilde blir det en kärlek som gör henne blind och döv för omvärlden, för Wotan är det just nu känslan av allmakt. Om mindre än en halvtimme får han lämna ringen ifrån sig, en förlust han aldrig kommer över. Wagner låter oss höra att den som berör Alberichs ring aldrig igen blir fri.

Ringen

Nibelungenhatmotivet

lyssnaNibelungenhatmotivet

10) Nibelungenhatmotivet har man ibland kallat ett olycksbådande ackord i en bestämd molande rytmisk figur, som vi ofta kommer att få höra från trombonerna under tetralogins gång. Under Alberichs förbannelse hör vi det i låga klarinetter över molande horn, föregånget av en svischande figur i celli. Han, som en gång förbannade kärleken för att få guldet och makten, har blivit brutalt fråntagen ringen och med djävulsk sarkasm frågar sina kidnappare: ”Är jag fri nu? Verkligen fri?” De vet inte att de borde svara ett tydligt nej, inte att han kan dra dit pepparna växer.

Erdamotivet, naturmotivet

lyssnaErdamotivet, naturmotivet

11) Urmodern Erda är Rhenguldets kortaste roll men när denna dea ex machina stiger upp ur jordens inre för att tala ett yngre gudasläkte till rätta, hör vi att hon är fundamental. Ingen skulle våga kalla henne en episod. Hon vänder skeendet direkt, skjuter upp katastroferna och gör så starkt intryck på Wotan att han på direkten vill följa henne hem till den underjord där hon sover sin allvetande sömn. Erda kommer att bli mor till Brünnhilde, valkyrian som blir kvinna och en gång bryter alla förbannelsens onda cirklar genom att lämna tillbaka guldet till naturen. Det majestätiskt uppåtsträvande Erdamotivet kallas också naturmotivet eftersom moder Jord är mer allomfattade än någon påstått allsmäktig allfader. Vi möter det först i ciss-dur men hör dess släktskap med floden Rhen och den musik, som skapade den första scenbilden på flodens botten ur ess-durs urslam. Först i fagott och tuba, sedan vandrande till viola och horn. Erdas sång tål ingen motsägelse – den förenar klarhet och kraft med böjlighet och tyngd, en massa av känsla och vetande, som oemotståndligt fyller alla tomrum. Det är nog så Wagner vill att vi skall uppfatta det som Goethe en gång kallade ”det evigt kvinnliga” – som naturen själv.

Erda

Åskmotivet

lyssnaÅskmotivet

12) Wagner är lika enkel som han är raffinerad och vi vet att han hela livet älskade folklig spektakelkonst av det slag som långt före filmen fyllde scenen med naturkatastrofer och magi. I Rhenguldets final visar han på några minuter hela sitt register som musikalisk scenograf. Trots sin uttalade vilja att förvandla ytlig opera till djupsinnigt musikdrama tvekar han aldrig att måla med musik. Åskmotivets kraftfulla punkterade rytm är atletisk som guden Donner själv, vi hör vilken stark arm som svingar denna hammare. Men Wagner skäms inte för att både använda musikens stiliserade medel och scenteknikens realistiska. Först hornen och sedan bleckets olika sektioner blåser hur yxan svingas i luften men Torshammaren skall slå ner i en realistisk stenbumling och orkesterns pukor och stråkbasar – den musikaliska tolkningen av åska – får gärna kompletteras med muller från åskmaskin.

Donner

Regnbågsmotivet

lyssnaRegnbågsmotivet

13) Ur åskgudens hammarslag föds ännu ett av dessa expansiva ”långa” motiv som spänner bågar ur djupet mot höjden och tillbaka igen: Regnbågsmotivet är nästan genant illustrerande – redan i noterna ser det ut som en väldig båge… Och som en aura omges det av – i bästa fall alltså i Bayreuth – sex (!) harpors arpeggierande och ett oändligt differentierat surr från delade stråkar. Möjligen menade Wagner här ett stort antal av en idag antikverad liten harpa, som var placerad i axelhöjd. Så idag skulle det räcka med två tonstarka… Experterna får upplysa oss. Tillsvidare lyssnar vi till regnbågen genom orkesterns flimrande solregn.

Violinist

Svärdsmotivet

lyssnaSvärdsmotivet

14) Finns det manlig och kvinnlig musik? Wagner trodde att kvinnan skulle dominera det tjugonde århundradet – det skrev han på den lapp som han höll i sin hand när han dog. Men skall vi kalla runda, cirkelformade för ”kvinnliga” och falliskt uppåtsträvande för ”manliga”? Smörja, skulle jag tro. Men när trumpeten ”sehr energisch” blåser svärdsmotivets atletiskt uppåtstigande fanfar i C-dur instruerade Wagner 1876 i Bayreuth sångaren Betz att plötsligt få syn på ”ett till skatten hörande, inte påfallande svärd”, som jätten Fafner nyss glömt på scenen. Allfadern ”höjer det mot borgen (Valhall) som en symbol för hans stora tanke”… Förgäves klagar rhendöttrarna = naturen ur djupet medan gudarna promenerar ut på regnbågen och Wotans pompösa segrargest bara nödtorftigt skyler över att hela Rhenguldet är en enda katastrofal prolog till världens undergång.

Stefan Johansson
chefdramaturg vid Kungliga Operan
2007-04-18

Denna text får ej mångfaldigas eller ytterligare
publiceras utan tillstånd från författaren.

Kategorier: bilder, opera, video och ljud, Wagner

4 kommentarer »

Bilder från Öppet hus 18/2

Söndagen den 18 februari slog Kungliga Operan upp dörrarna till Öppet hus, med Hovkapellet som värd. Cirka 2000 personer kom för att ta del av ett digert program.

Under dagen kunde besökare bland annat pröva slagverk i Studion, delta i instrumentprovning, lyssna till ambulerande musiker, delta i guidade visningar i operahuset, höra kammarmusik och handgripligt ta reda på hur det är att vara dirigent. Två utsålda konserter med Hovkapellet och solister på stora scenen hölls klockan 14 och 16 med Jan-Åke Hillerud som dirigent och presentatör. Här är några bilder från söndagen.

  • Mycket folk i entrén då huset öppnade.

    Mycket folk strömmade in i entrén då huset öppnade.

  • Folkmusikgruppen Bo-laget spelade hälsingelåtar signerade Bo Karlsson.

    Folkmusikgruppen Bo-laget spelade hälsingelåtar signerade Bo Karlsson.

  • I Guldfoajén kunde vem som helst få prova att dirigera en liten övningsorkester ur Hovkapellet.

    I Guldfoajén kunde vem som helst få prova att dirigera en liten övningsorkester ur Hovkapellet.

  • Många ville prova hur det kändes att hålla i den magiska dirigentpinnen...

    Många ville prova hur det kändes att hålla i den magiska dirigentpinnen…
     

  • Både unga...

    Både unga…

  • ...och gamla.

    …och gamla.

  • Gary Berkson gav goda råd.

    Gary Berkson gav goda råd.

  • En udda ensemble ur Hovkapellet...

    En udda ensemble ur Hovkapellet…

  • Kammarmusik med Gunnel Lundberg, Björn Olsson och Annamia Eriksson i Solistfoajén.

    Kammarmusik med Gunnel Lundberg, Björn Olsson och Annamia Eriksson i Solistfoajén.

  • Gunnel Lundberg vid flygeln och Håkan Björkman på trombon.

    Gunnel Lundberg vid flygeln och Håkan Björkman på trombon.

Fler bilder från evenemanget finns i ett bildspel på operan.se.

Foto: Mikael Rydh

Kategorier: bilder

Lämna en kommentar »

Instrumentmakare från Berlin på besök

Skönheter

Måndagen den 20:e november hade vi – Hovkapellets oboister och fagottister – återigen besök av våra egna ”Kungliga Hovkapell-leverantörer” från Berlin, instrumentmakarna Ludwig Frank & Frank Meyer.

Det var nionde året i rad som alla Sveriges oboister och fagottister blev inbjudna till Hovkapellets orkesterfoajé för att prova och kanske köpa instrument, införskaffa tillbehör för tillverkning av våra munstycken (som vi kallar ”rör”) och inte minst för att få ett sällsynt tillfälle till att mötas.

Sveriges oboister och fagottister är en relativt överskådlig skara. De flesta känner, eller har åtminstone hört talas om varandra. Har man dessutom ett gemensamt förflutet som studiekamrater eller är före detta kollegor i en orkester eller ensemble finns alltid en del att ta igen.

Årets instrumentutställning var som alltid präglad av Ludwig Franks och Frank Meyers enorma utbud av såväl instrument som tillbehör. Givetvis var en av höjdpunkterna presentationen av deras eget oboemärke ”LF”, vars förbättringar från år till år är anmärkningsvärda. Omdömen som ”den spelar ju nästan av sig själv!” eller ”den här oboen skulle jag kunna spela konsert på direkt!” talar för det intryck som dessa oboer lämnar efter sig. (Behöver jag nämna att vi är tre oboister i Hovkapellet som sedan flera år spelar på ”LF”-oboer?) Under denna måndag vällde det in många kära kollegor från hela landet. Årets utställning kan inte beskrivas som annat än den stora succé den brukar vara.

För alla som är intresserade är ett besök på Frank & Meyers hemsida www.frankundmeyer.de att rekommendera.

Avslutningsvis vill jag tacka alla snälla hovkapellister för att vi fick ockupera vår foajé ännu en gång, med siktet inställt på 2007 års utställning.

  • Backa Katarina Eriksson

    Backa Katarina Eriksson

  • Skål!

    Skål!

  • Mästarens ambulerande verkstad

    Mästarens ambulerande verkstad

  • Oboer till försäljning

    Oboer till försäljning

  • Fagotter till försäljning

    Fagotter till försäljning

  • Tillbehörsbordet

    Tillbehörsbordet

  • Solofagottist Christian Davidsson

    Solofagottist Christian Davidsson

Text och foto: Fredrik Söhngen

Kategorier: bilder, musikinstrument

Lämna en kommentar »

Erik Frieberg #2

Flöjtisten Erik Frieberg bjuder här på ytterligare tre av sina skämtteckningar på musikaliska teman: ”I dirigentaffären”, ”Pukspelartremolo” och ”Tosca: Mario, su!”.

  • I dirigentaffären.

    I dirigentaffären. © Erik Frieberg 1997

  • Pukspelartremolo.

    Pukspelartremolo. © Erik Frieberg 1990

  • Tosca: Mario, su!.

    Tosca: Mario, su! © Erik Frieberg 1997

– Vill du se fler?
Tidigare publicerade bilder på denna webbplats. Bassoon Drawings by Erik Frieberg.

Kategorier: bilder, humor

Lämna en kommentar »

Studiebesök i Köpenhamns nya operahus

I början av maj fick Hovkapellet möjlighet att göra studiebesök på det nya operahuset i Köpenhamn. Orkestern åkte ner i olika omgångar under en vecka och såg föreställningar ur Wagners Ring.

Det stålglänsande operahuset, ritat av dansken Henning Larsen och som invigdes i januari 2005, är bekostat av A.P. Møller och Chastine Mc-Kinney Møller Foundation. De har donerat det nya, väldiga huset på holmen Dokøen som man ser rakt över vattnet från centrala Köpenhamn. Det har sin egen lilla ö, i ett område som tidigare tillhörde militären och var stängt för allmänheten. Publik kan antingen ta färjan, bussen eller köra bil dit.

Byggnaden har en yta av totalt 41 000 kvadratmeter och räknar 14 våningar, av vilka fem är under marknivån (vattennivån). Den innehåller mer än 1000 rum och en stor repetitions- och inspelningslokal för orkestern. Trots de stora dimensionerna är antalet platser i salongen endast cirka 1500 då fler skulle inverka menligt på akustiken.

Taket över auditoriet är täckt av 105 000 ark bladguld, nästan 24 karat. Helt rent guld skulle inte fastna tillräckligt bra.

Hovkapellet guidades runt av konsertmästaren Lars Bjørnkjær m fl och fick en inblick i hur arbetet bedrivs bakom kulisserna. Bland annat imponerade det stora orkesterdiket. Orkestern togs väl emot av sina danska kollegor i Det Kongelige Kapel som bjöd på öl och gemyt efter föreställningarna.

Läs mer om operahuset i Köpenhamn på Wikipedia.

  • Operahuset från färjan.

    Operahuset sett från färjan från Nyhavn.

  • Utsikt från övre våningsplan.

    Utsikten från de övre våningsplanen är imponerande. Till vänster syns färjan som tar publiken till och från Operan.

  • Våningsplan

    Våningsplan leder in till salongen, vars utsida är täckt av lönnträ.

  • Genom taket i foajén flödar ljus ner

    Genom taket i foajén flödar ljuset ner på ett vackert sätt.

  • Publik

    Publiken minglar i första pausen av Valkyrian.

  • Operans foajé

    Tre vackra glasskulpturer gjorda av den dansk-isländske konstnären Olafur Eliasson svävar i foajén.

  • glasskulptur av Olafur Eliasson

    En av skulpturerna sedd underifrån.

  • Balkongerna har designats med hål i ett särskilt mönster för att öka ljudkvaliteten.

    Balkongerna har designats med hål i ett särskilt mönster för att öka ljudkvaliteten.

  • Sufflörluckan, orkesterdiket och parketten sett från scenen.

    Sufflörluckan, orkesterdiket och parketten sett från scenen.

  • Det Kongelige Kapels repetitionslokal

    Det Kongelige Kapels repetitionslokal ligger under vattenlinjen! Det finns möjligheter att ändra rummets akustik för olika behov.

  • Kulisser och maskineri.

    Kulisser och maskineri.

  • Utsikt från tredje raden

    Utsikt från tredje raden vänster. Dekor till Valkyrian på scenen.

  • korridor

    Delar av administrationen har sina lokaler i det nya operahuset.

  • Nyhavn

    Köpenhamn var på sitt allra soligaste humör, och uteserveringarna i Nyhavn fullsatta.

Foto: Mikael Rydh

Kategorier: bilder, opera, utblickar

3 kommentarer »

Space2u.com© Kungliga Hovkapellets förening | Om webbplatsen | Inlägg (RSS) | Kommentarer (RSS)