Hovkapellet hem
Levnadsteckning över Carl Achatz
Följande text skrevs av Seve Ljungman i januari 1974, och skickades till prästen som var officiant vid Carl Achatz jordfästning. Erik Frieberg fick det av Carls son Dag Achatz för publicering på Hovkapellets webbplats.
Värderade broder! Först vill jag tacka dig för din beredvillighet att officiera vid vår käre Carl Achatz jordfästning (både Eléna, han själv och de flesta vännerna kallade honom på senare tid Charlie). Enligt din önskan kastar jag ned några minnen av Charlie.
Carl Achatz
Själv berättande han ofta om sin uppväxt i Wien, där fadern tycks ha varit officer. Charlie sjöng naturligtvis som gosse i kyrkan, jag tror som katolsk korgosse men är ej säker därpå. Musikutbildningen började tidigt och det var väl därför inte förvånande att han redan vid 19 års ålder kunde vara en fullfjädrad flöjtvirtuos, som engagerades i ett synnerligen avlägset lands symfoniorkester, Stockholms konsertförening, som förste flöjtist. Charlie har också berättat att han sjöng i revyer i Wien, vilket måste i så fall ha skett ännu tidigare, Från wienertiden hade ha ju också kvar en hel del echt wienerische visor, som han ofta föredrog vid pianot (Jangsoldi, jangsoldi, Knödeln sein gu´e, visan om den lille gossen som kusk m.m.) Charlie var också en imitatör av stora mått, icke blott all världens dirigenter utan också sångerskor, pianister etc. kunde ha parodiera på ett obetalbart sätt (han var egentligen en ganska skicklig pianist).
I konsertföreningen blev han allas gunstling, men naturligtvis särskilt damernas. Han var också orkesterns främste rolighetsminister. De stora dirigenterna, Toscanini, Furtwängler, Bruno Walter satte honom mycket högt; t.o.m. under den legendariske Artur Nikisch (dör 1922) hade han spelat. Ansermet brukade han härma på ett obetalbart sätt o.s.v. Han gillade visst icke alla kapellmästare och fanns det någon tendens till bluff hos dem, slog han obarmhärtigt ned på detta. Charlie berättade – kanske med något tillskott av fantasi – att han en gång, då Markewitch dirigerade, lyfte flöjten några takter innan insatsen skulle komma, varvid dirigenten genast gav honom insatstecken och Charlie – lade ned flöjten igen för att i stället återkomma vid den rätta insatsen. Den modernaste musiken kunde i regel Charlie inte tåla. Han påstod att han fick ont i huvudet av den, men som den briljanta orkestermusiker han var gjorde han ändå utmärkta insatser i denna slags musik.
Han hade vuxit upp med den romantiska flöjtskolan och torde från sin berömde lärare, Ary van Leeuwen, ha fått en del av sin ovanligt känsliga och mänskliga flöjtton. En hel rad franska impressionister med Debussy i spetsen hörde till hans stående repertoar. Bland hans noter finns ett intressant inbundet exemplar av allsköns fransk flöjtmusik. Med Gretjaninov och Ravel musicerade han en hel del i Paris och tolkade deras verk men främst av alla satte han Bach, Mozart, Beethoven, Schubert och Brahms. Han kunde egentligen aldrig förlåta wienarna att de låtit Mozart och Schubert mer eller mindre svälta ihjäl. Tänk, sade han, denne lille Mozart som har skapat sådana ouppnåeliga mästerverk, hur kunde de behandla honom så, och så grät Charlie några uppriktiga tårar för att strax därpå vara i färd med friskt musicerande. Kanske var det rentav ett inre släktskap med Mozart som styrde honom i sådana ögonblick.
övertalad av Furtwängler … att bli soloflöjtist hos Wienerfilharmonikerna
Charlie trivdes i många olika länder. Han var en tid gift med som det uppgivits en rysk prinsessa och efter hennes död nära lierad med hennes syster. Detta medförde att Charlie var någorlunda hemmastadd i ryska språket och kanske ledde det ryska umgänget fram till konstnärinnan Eléna Michéev, med vilken han förenade sina öden från slutet av 1940-talet. Märkvärdigt var att dessa båda utan nämnvärda fasta inkomster kunde skapa atmosfären i ateljén Vasagatan 40, där Eléna målade porträtt av vänner och vänners bekanta medan Charlie spelade på flöjt eller på Steinwayflygeln, som upptog en avsevärd del av ateljén. Hur Eléna på resten av utrymmet kunde duka upp läckra middagar för tjugo personer med all mat lagad på en kokplatta i garderoben, detta är ett mysterium. Men vänner och konstnärer – Rubinstein, Schmidt-Isserstedt, och många, många andra världsstorheter – strömmade oavbrutet till och porträtt och målningar förvärvades av tacksamma vänner. Målningarna ja. Det var fantastiskt att Eléna varje år under nio somrar kunde ordna en bilresa i den lilla Topolino (sedermera en något större bil) ner till Portugal, där marquesan Cadaval – god vän till Charlies speciella vän ex-drottning Mari-José av Italien – upplät ett trolskt 1600-talsslott, förfallet men med fyra badrum och van Dyck-porträtt på väggarna, till de små bohemerna från fjärran Norden. Där målade Eléna magnolior och fiskar på löpande band och där inspirerade naturen Charlie till egna, fascinerande flöjtkompositioner. Där fick Charlie också uppdrag av en förnäm dam i Oporto, Madame Borgez, att sätta upp en symfoniorkester med vilken han arbetade under flera somrar och även gav konserter i andra delar av Portugal (mest minnesvärd den på gården utanför universitetsbiblioteket i Coimbra med milsvid utsikt). Ja, så kuskade Charlie och Eléna runt till vänner i Europa där Charlie svängde sig med eleganta vändningar på franska, spanska, portugisiska och naturligtvis tyska. Ett besök i Bayreuth ingick i rutinen ty Eléna var hängiven Wagnerälskare och Charlie tyckte om all verkligt god musik.
Innan Eléna kom in i bilden hade Charlie, därtill övertalad av Furtwängler, åtagit sig att bli soloflöjtist hos Wienerfilharmonikerna med professors namn. Han kunde icke motstå denna musikaliska upphöjelse i sin hemstad och året var 1941. 1942 till 1943 hamnade han i Berlinerfilharmonin under Furtwängler och han hamnade snart i en stad under utbombning. Under full skräck lyckades han ta sig tillbaka till Sverige men då var platsen i Konsertföreningen redan besatt och han blev hänvisad att tillsvidare försöka överleva som 3:e flöjtist i Hovkapellet där han satt i hela tio år, till dess ett utbyte med konsertföreningen äntligen kunde ordnas och han åter blev förste flöjtist. Eléna älskade emellertid operan med dess oscariska prakt – hennes mamma hade varit hovoperasångerska i St Petersburg, där Eléna växte upp fram till revolutionen – och Eléna drog med sig hela vänskaran till operan, där både hon och Charlie ständigt fann nya gemensamma vänner.
Så blev Eléna allvarligt sjuk och den lille musikanten Charlie fick till vännernas överraskning visa en alldeles ny sida som den trofaste och uppoffrande maken vid sjuksängen. Det var ett gripande skådespel. Den timslånga samvaron varje dag med den livsbejakande men mot döden kämpande Eléna torde också ha gjort slaget än hårdare för Charlie, när han stod inför att bygga upp ett nytt liv. Samvaron med sonen Dag, vars eminenta pianisttalanger gladde Charlie kanske mer än något annat, gjorde dock förändringen överkomlig, likaså de många nära vännernas stöd. Men efter någon tid gav sig Charlie på resa utomlands för att söka nytt livsmod. Det var på en sådan resa som den sista sjukdomen mötte honom med förödande kraft.
Charlie har varit en källa till musikantisk glädje och konstnärlig förnyelse i vårt land. Otaliga äro de musiker som vittnar om vilket starkt intryck Charlie gjort på dem. Man minns honom med glädje, med outsäglig glädje.
Seve Ljungman* 22 jan 1974
* Anmärkning: Seve Ljungman var preses på Musikaliska Akademien under 60-talet. Dirigenterna Bruno Walter och Wilhelm Furtwängler som nämns i texten har båda gästdirigerat Kungliga Hovkapellet.
Ljungman glömmer nämna Susanne Valentin i levnadsteckningen. Hon är dotter till Carl Achatz, koreograf och regissör som, liksom sin pappa, också arbetat på Kungliga Operan.
Hovkapellets jultävling ”Operanötter”
Var med i vår tävling och testa dina operakunskaper! Staffan Lundberg har satt ihop ett potpurri med tre välkända julvisor i ett arrangemang för fyra tromboner. I stycket har han smugit in 20 operacitat från 19 olika operor.
Tävlingsuppgift: Hitta så många du kan av de 20 dolda operacitaten och skriv ner operornas namn i den ordning de förekommer i stycket. Lyssna noga – det är inte helt enkelt, då vissa citat inte är mer än några sekunder långa! Julvisorna i stycket är ”Midnatt råder”, ”Hej tomtegubbar slå i glasen” och ”Nu är det jul igen”.
Priser: 1:a pris: fleecetröja med Hovkapellets emblem. 2:a – 4:e pris: cd-skiva med Hovkapellet. 5:e pris: livsnjutarbok. (Dessutom några tröstpriser.)
Lyssna noga! (3’26”, 37.4 MB)
Vilka 20 operor döljs bland julvisorna?
Skicka svaren via e-post eller till:
Kungliga Hovkapellet
att: Staffan Lundberg
c/o Kungliga Operan AB
Box 16094
103 22 Stockholm
Senast den 8 januari 2007 vill vi ha dina svar. Glöm inte att skriva ditt namn och adress! Alla är varmt välkomna att tävla – självklart även musiker i Hovkapellet och anställda på Operan! Lycka till!
Arrangör, dirigent och tävlingsdomare: Staffan Lundberg. Trombonister: Håkan Björkman, Espen Aareskjold, Mikael Appelgren och Lars Westergren. Idé, film och klippning: Mikael Rydh. Inspelat i Guldfoajén på Kungliga Operan, Stockholm, 9/11 2006.
[eng] Opera Riddle
View the video clip and listen carefully to the musical arrangement the trombone quartet is playing! You will hear three popular swedish Christmas songs. From which operas have we taken the 20 hidden opera quotations? Find the 20 quotations (from 19 different operas) and send your list to the address above before Jan 8 2007, to participate in the competition.
Kategorier: humor, kompositörer, musikinstrument, video och ljud
Instrumentmakare från Berlin på besök
Måndagen den 20:e november hade vi – Hovkapellets oboister och fagottister – återigen besök av våra egna ”Kungliga Hovkapell-leverantörer” från Berlin, instrumentmakarna Ludwig Frank & Frank Meyer.
Det var nionde året i rad som alla Sveriges oboister och fagottister blev inbjudna till Hovkapellets orkesterfoajé för att prova och kanske köpa instrument, införskaffa tillbehör för tillverkning av våra munstycken (som vi kallar ”rör”) och inte minst för att få ett sällsynt tillfälle till att mötas.
Sveriges oboister och fagottister är en relativt överskådlig skara. De flesta känner, eller har åtminstone hört talas om varandra. Har man dessutom ett gemensamt förflutet som studiekamrater eller är före detta kollegor i en orkester eller ensemble finns alltid en del att ta igen.
Årets instrumentutställning var som alltid präglad av Ludwig Franks och Frank Meyers enorma utbud av såväl instrument som tillbehör. Givetvis var en av höjdpunkterna presentationen av deras eget oboemärke ”LF”, vars förbättringar från år till år är anmärkningsvärda. Omdömen som ”den spelar ju nästan av sig själv!” eller ”den här oboen skulle jag kunna spela konsert på direkt!” talar för det intryck som dessa oboer lämnar efter sig. (Behöver jag nämna att vi är tre oboister i Hovkapellet som sedan flera år spelar på ”LF”-oboer?) Under denna måndag vällde det in många kära kollegor från hela landet. Årets utställning kan inte beskrivas som annat än den stora succé den brukar vara.
För alla som är intresserade är ett besök på Frank & Meyers hemsida www.frankundmeyer.de att rekommendera.
Avslutningsvis vill jag tacka alla snälla hovkapellister för att vi fick ockupera vår foajé ännu en gång, med siktet inställt på 2007 års utställning.
Backa Katarina Eriksson
Skål!
Mästarens ambulerande verkstad
Oboer till försäljning
Fagotter till försäljning
Tillbehörsbordet
Solofagottist Christian Davidsson
Text och foto: Fredrik Söhngen
Kategorier: bilder, musikinstrument
Flöjtisten Lars Fjällskog död
Flöjtisten, naturälskaren, ornitologen, den oförbränneliga personligheten och människan Lars Fjällskog lämnade oss den 2 november hastigt och helt oväntat.
Han föddes den 1 december 1938 och kom från Fläckebo i Västmanland. Via musikstudier och framträdanden Västerås utbildade han sig vid musikhögskolan i Stockholm som elev till Eric Holmstedt och anställdes 1962 vid Kungliga Hovkapellet där han tjänstgjorde som alternerande stämledare fram till pensionen 1998.
Lars Fjällskog
Lars hade ett brinnande naturintresse, grundlagt genom fadern, och blev med tiden en mycket kunnig fågelskådare, något som han underhöll ända in i det sista.
I sitt arbete var Lars tryggheten själv med en starkt engagerande expressivitet i sitt spel, som skvallrade om en total brist på likgiltighet, trots den alltmer uttunnade repertoaren.
För honom gällde inga halvmesyrer, vilket även lyste igenom i ett ofta färgstarkt och burleskt språkbruk kryddat med en drastisk humor, något som aldrig skymde hans rakryggade lojalitet och monumentala vänfasthet. Han var den förste att, om större eller mindre förtretligheter drabbat någon kollega eller vän, höra av sig och visa sin spontana omtanke.
Men – mitt i all sorg och saknad – det går inte att föra minnet av Lars på tal med vänner och kollegor utan att det utmynnar i ett leende eller ett befriande skratt. Vad roligt vi ändå har haft tillsammans!
Silvio Varviso har avlidit
Den schweiziske dirigenten Silvio Varviso har avlidit 82 år gammal.
Efter engagemang i Basel 1950-62 har Varviso gästdirigerat i bl.a. New York, Wien, London, Bayreuth och Japan.
Varviso var 1965- 71 musikchef vid Operan, och mycket uppskattad av Hovkapellet, solister och kör, han dirigerade bl.a. Figaros Bröllop, Alcina, Lohengrin och Nibelungens ring.
1970 utnämndes Varviso till hovkapellmästare.
2003 dirigerade han Parsifal på Stockholmsoperan.
Börje Ljungkvist
Kategorier: dirigenter, nekrolog
Kontrabasisten Thorvald Fredin död
Thorvald Fredin, född 1928 i Söderhamn, f.d. 1: e konsertmästare i Hovkapellets kontrabasstämma har efter en längre tids sjukdom avlidit den 22 oktober 2006.
Thorvald började spela violin vid åttaårsåldern, och fortsatte sedan med kontrabas i sextonårsåldern.
Utbildning:
– 1946-1947 Folkliga Musikskolan på Ingesund
– 1947-1952 Musikhögskolan i Stockholm
– 1954-1955 Akademie für Musik und darstellende Kunst i Wien
– 1952 anställd i Hovkapellet och förste basist 1958-1994
– Medlem av Mozarteum i Salzburg, Volksoper och Österrikiska radioorkestern.
– Drottningholms kammarorkester 1952-1974.
– Var med och bildade Stockholms kammarorkester 1952 och Stockholms Sinfonietta 1980.
– Lärare vid Musikhögskolan 1961-1994.
– Utgav ”Kontrabasskolan” 1969 (som uppdaterades 1989).
– Thorvald har även framträtt i radio och på TV och utgivits på skiva (solostycken för kontrabas och piano 1975 och konserter för kontrabas och orkester 1988).
– 1980-1994 undervisade han sommartid vid ”National Youth Orchestra” i Kanada.
– LMA 1976, professors namn 1980.
Thorvald Fredin
Thorvald var som lärare och pedagog på Musikhögskolan mycket omtyckt och uppskattad av sina elever. Undertecknad hade förmånen att studera för Thorvald 1961-63. Hans lektioner var alltid mycket stimulerande, och han hade en förmåga att med sin kunnighet vidarebefordra sina kunskaper. Han spelade också själv mycket på lektionerna, för att visa hur man skulle öva på svåra passager. Särskilt noga var han med stråkföringen och hade gjort egna övningar för att förbättra elevernas stråkteknik.
Hans många elever har haft stora framgångar och finns utspridda i orkestrar över hela Sverige, även i Canada där Thorvald undervisade på sommaren (1980-94) finns basister som vid kontakt med operans basstämma frågar efter Thorvald Fredin.
Thorvald var som stämledare mycket noggrann, undertecknad minns att den som var först i diket bland kontrabasisterna alltid var Thorvald. Han hade den rutinen att innan föreställningen började gå igenom stämman, spela igenom solon och kontrollera att inskrivna stråk stämde. Han var också en stämledare man kunde lita på, han utstrålade trygghet i sitt musicerande och hade ett mycket vänligt och sympatiskt sätt till sina kollegor.
Thorvald spelade som stämledare av tradition på operans Magginibas (byggd 1597) och fick fram en mjuk, rund, varm och vacker ton, och det var ingen som helst tvekan vem det var som ledde basstämman.
En vän och stor musikant har gått ur tiden.
Börje Ljungkvist, Hovkapellet 1964-2002.
Erik Frieberg #2
Flöjtisten Erik Frieberg bjuder här på ytterligare tre av sina skämtteckningar på musikaliska teman: ”I dirigentaffären”, ”Pukspelartremolo” och ”Tosca: Mario, su!”.
-
I dirigentaffären. © Erik Frieberg 1997
-
Pukspelartremolo. © Erik Frieberg 1990
-
Tosca: Mario, su! © Erik Frieberg 1997
– Vill du se fler?
Tidigare publicerade bilder på denna webbplats. Bassoon Drawings by Erik Frieberg.
Musikundervisning bra för hjärnan
Musiklektioner kan förbättra minnet och inlärningsförmågan hos små barn, enligt forskning från Kanada.
Forskarna jämförde under ett år barn i åldrarna fyra till sex år som fick musikundervisning med barn som inte fick.
Studien, från McMaster University, har publicerats på nätet av Brain, a Journal of Neurology, och visar mätbara förändringar i sättet barnens hjärnor reagerar på ljud.
Förändringarna i gruppen med musikundervisning märktes så tidigt som efter fyra månader.
Dr Takako Fujioka, som är en av forskarna som arbetat med studien, säger att det står klart att musik är bra för barns kognitiva utveckling.
Läs artikel på BBC News: Music training boosts the brain
http://news.bbc.co.uk/1/hi/health/5362670.stm
Brain, a Journal of Neurology: One year of musical training affects development…
http://brain.oxfordjournals.org/cgi/content/full/129/10/2593
Kategorier: utblickar
Siegfriedsignalen (video)
Just nu är det hektisk aktivitet på Kungliga Operan. ”Siegfried”, tredje delen i Richard Wagners ”Nibelungens Ring” repeteras för fullt inför premiären den 16 september 2006. Nere i orkesterdiket har Hovkapellets musiker stora utmaningar, dels i stämmorna, dels vad det gäller uthålligheten då verket är drygt 5 timmar långt.
Hovkapellet.com erbjuder här ett musikaliskt smakprov ur andra akten! Det är en av våra skickliga hornister, Annamia Eriksson, som spelar den så kallade ”Siegfriedsignalen” (eng: ”The Long Call”). I föreställningen står hon dold bakom kulisserna vid sidan av scenen när Siegfried höjer sitt horn.
-
Apple Quicktime, 16 MB
-
Windows Media, 30 MB
Handlingen kring denna signal är i korthet följande: Siegfried ligger och dåsar under ett träd utanför drakgrottan och tänker på sina föräldrar. Då hör han en fågel sjunga. Han försöker förstå och härma fågelsången genom att spela på ett grässtrå, men det fungerar inte alls. Siegfried tar då istället upp sitt horn och låter det ljuda. Detta är Siegfriedsignalen. Draken Fafner vaknar av larmet och kommer ut ur grottan. Efter en kort men häftig strid stöter Siegfried sitt svärd Nothung i drakens hjärta.
Solot är ett av de mest kända i den klassiska repertoaren för valthorn och förekommer ofta som orkesterutdrag vid provspelningar till orkestertjänster.
Länktips (Wikipedia): Mer om handlingen i ”Siegfried” och tetralogin ”Nibelungens ring”.
Valthorn: Annamia Eriksson
Idé och filmning: Mikael Rydh
© Kungliga Hovkapellets förening, www.hovkapellet.com
Inspelad i Guldfoajén på Kungliga Operan, Stockholm, 31/8 2006
Kategorier: inspelningar, musikinstrument, video och ljud, Wagner
Kungliga teaterns reglemente 1772
Den 18 januari 1773 uppfördes på Bollhuset i Stockholm operan Thetis och Pelée av Francesco Antonio Uttini. Det brukar anses att svensk opera föddes i och med detta. Grundaren, kung Gustaf III, verkade starkt för operakonstens utveckling och beställde 1775 uppförandet av ett nytt operahus vid Gustaf Adolfs torg.
I Kungliga Operans arkiv finns originalet till det reglemente i tolv paragrafer som gällde för alla anställda inom ”Kongl. Hof Theatern”. Här presenteras en avskrift av hela texten och fotografier av första sidan. Stort tack riktas till arkivarie Helena Iggander som tagit bilderna.
Uppå Hans Kongl. Maj:ts Nådigste Befallning utfärdas härmedels efterföljande Reglemente, til ordnings bibehållande vid Kongl. Hof Theatern.
1.§.
Alla De, som antagne äro, antingen at Spela, Siunga, Dansa eller figurera i Balletterna vid den Svenska Kongl. Theatern, eller de som uti dennes Orchester som Musicanter nyttjas, som ock de, hvilka andre sysslor innehafva, de där under denna Theater lyda de bud och befallningar, som utgifvas af den, som Kongl. Maj:t i nåder anförtrodt Directionen öfver bemälte Trouppe och Theatre.
2.§.
Både Capell som och Ballet Mästarne äro pliktige at infinna sig precis uppå Theatern eller de ställen, där Repetitioner göras och undervisning för Trouppen gifves; och tillåtes dem ingalunda at med förklenliga ord angripa några af sine underhafvande och lärlingar, mindre med slag dem anfalla, utan äro de skyldige at hos den Hans Kongl. Maj:t anförtrodt Directionen öfver Spectaclen sådant att anmäla och dess åtgärd begära, under hvilkens bud och befallningar desse Mästare enligt 1,§ höra.
3.§.
Alla de Musicanter, som antagne äro att spela til bemälte Spectacler, äro skyldige icke allenast at infinna sig precis uppå den timma, som dem af Capell Mästaren förelagd är til representationerne, utan och vid alla de repetitioner dem antydes at sig infinna. Den som häremot bryter, vare förfallen til den pligt, som Directionen funnit skäligt och efter försummelsen lämpligt och til häckte, då brottet ofta eller af ovilja och gensträvighet förnyas. Åliggande Capell-Mästaren at icke någon sådan slags försummelse eftergifva utan sådant strax anmäla. Både den förste som ock den andre Repetiteuren äro skyldige att infinna sig så ofta, som hvarest Ballet-Mästaren tillsäger där Repetitionen hålles, och äro pliktige at där förblifva, till dess att slut af Ballet-Mästaren dem är tillsagt,
-
Dokumentets sigill.
-
Närbild på handskriften.
4.§.
Det åligger alla, både de som äga de första, som de mindre roler, jämte sångare och sångerskor i Choeurerne at, til en utsatt dag, kunna de roler som dem förelägges; äfven at infinna sig vid alla de repetitioner som erfordras. De, som i Choeurerne siunga äro äfven pliktige at vid utsatte timmar, infinna sig hos Capellmästaren eller de ställen, som dem antyd as at sine roler, därigenom kunna lära.
5.§.
Alla danserer och danseuser både af första och andra classen; äro skyldige så ofta de antydas af Ballet Mästaren at sig vid Repetitionerne infinna. Hvad figuranter och figurantskor angår, så äro de pliktige at alla Söknedagar Klockan Nio om morgonen infinna sig vid Dansskolan, eller Magazinet, at där läras och inöfvas, samt utom dess så ofta som repetitioner uppå Theatern göras äfven uppå klåckslag, enligt Ballet-Mästarens tilsägelse sig infinna: Sielfva Repetitionsdagarne, böra de så tidigt infinna sig, at de kunna både hinna kläda sig, och repetera om sådant påfordras. Den som häremot bryter vare förfallen till de böter, straff eller häckte, som Directeuren finner Skäligt, och emot brottet svarande, enligt hwad 3.§ härom utstakar.
6.§.
Uppå det alfvarsammaste förbudes härmedels alla trätor, grofva utlåtelser, emot anständighet stridande gärningar, slagsmål, eller buller, inom Theatern, och Lärosalarne. Den som härmed beträdes, straffas utan skonsmål med de straff, Directeuren finner lämpeligast. Den som ofta förbryter sig eller genom sitt uppförande begått sådane fel, at den ej bör bland Trouppen bibehållas, kan af Directeuren strax afskedas utan at den vanliga Formalitet med upsägning Sex Månader förut ligger i vägen. Ty detta iakttages endast med dem, som för andre orsaker; och enligt öfverenskommelse å ömse sidor, vil öfvergiva Spectaclet. För övrigt har Directeuren uti brott af större betydenhet, at noga låta efterlefa Kongl. Hof Articlarne, Allmän Lag och andre för dylike mål utfördade Kongl. Förordningar, samt å andra sidan noga handhafva det Contracter och gifvne löften till Engagerade noga hållas och upfyllas.
7.§.
Det åligger äfven alla Danseurer, Danseuser, Figuranter, Figurantskor, Sångare och Sångerskor i Choeurerne samt Musikanter at äfven lyda och hörsamma alt hvad både Capell- och Ballett Mästare tilsäger och befaller och hvar och en i den Departement honom är anförtrodd, och avser olydnad häruti med lika straff, som förut är anfördt. Hvad acteurer och actricer samt danseurer och danseuser angår, böra de äfven hörsamma de tillsägelser de af bem:te mästare unfå uti hvad som rörer deras roler.
8.§.
Machinist, vaktmästare och andre til Spectaclet hörande betiente, stå alla directe under Directeurens befallningar, och hafva de at noga iakttaga de förordningar, ordres och reglementer, som til deras sysslor höra och redan utgifne äro, eller framdeles utkomma.
9.§.
Hvad åter angår kläders uttagande utur Comediens kläd-magazine, deras återlämnande, tiden som de af hvar och en skola brukas, samt huru mycket hvar och en härav bestås, kommer i alt at noga iakttagas hvad Contracter, med hvar och en utstakas, samt de befallningar, som af Directeuren härom gifves och de Reglementer, som sådant utstaka och anvisa.
10.§.
Som både för tysthetens bibehållande som ock för ordning är det nödigt at iakttaga det under Representationerna inga andra än de som uppå Theatern hafva at syssla, där få infinna sig. Så äfven för alla til Spectaclet hörande personer förbudet at ställa sig uti couliserne eller de ställen uppå Theatern där de antingen kunna orsaka buller, hinder för acteurer, eller ock för machinist och arbetare. För Vachtmästare är vid straff af förafskedande eller arrest förbudit att låta någon obehörig eller til Spectaclet icke hörande person få under Representationerne rum uppå Theatern eller tilstånd at få komma och göra något besök uti acteurernes, danseurernes, danseusernes eller andre personers loger.
11.§.
Af Directeuren giöres vid början af hvarje Spectacles termin utdelning af de loger, inom Comediehuset, som äro indelte til klädsel och inrymme för de til Spectaclet hörande personer. Och sedan dessa emottagit de meubler som til deras loger höra, böra de för dem vara ansvarige och om de bort komma dessa ersätta. För öfvrigt är hvar och ens skyldighet at under representationer så tidigt infinna sig uti sine loger, at de uti dessa kunna hinna blifva påklädde, samt i dem förblifva tils tiden blir inne, då de uppå Theatern visa sig; och förbudes strängeligen och vid ansvar, alla onödige besök logerne imellan, samt buller och oväsende innom dem äfvenledes all vårdslöshet med lius och eldning; varandes hvar och en ansvarig för den skada, som igenom dess försummelse hända kan; och är vachtmästarens skyldighet alla desse loger hvar afton visitera och i fall något häremot brytes, sådant Directeuren strax tilkänna gifva.
12.§.
Dessa äro alle de puncter, hvilka Directeuren noga bör låta tilse, det de efterlefvas, och icke eftergifva några af de fel eller brott, som häremot strida. Börandes detta Reglemente sitta innom Comedihuset upsatt til allmän läsning och efterlefnad, samt äfven uti alla de lärosalar; som till detta Spectacle höra jämte alla de tilläggningar, ändringar, eller förbättringar, som ännu framdeles kunna författas, och till obrottslig efterlefnad utgivas.
Hvilket med Hans Kongl. Magst Allernådigste bifall och samtycke är sammanfattat och stadfäst, samt til yttermera visso af mig underskrifvet och bekräftat.
Stockholm d. 4 Nov. 1772 H: H: von Lieven