Kungliga Hovkapellets emblem
huvudbild

Hovkapellet hem » Publicerat av Malin Peterson

Kungliga Hovkapellet – Royal Swedish Orchestra

Operans orkester, med anor från 1526, är en av de äldsta ännu existerande orkestrarna i världen. Hovkapellet - som spelar opera, balett och konserter - är en av Sveriges största orkestrar med 105 medlemmar.

Du kan kika ner i orkesterdiket och följa orkesterns sammansättning av musiker och dirigenter säsong för säsong från 1848 till idag. Webbplatsen drivs av orkesterns medlemmar via Kungliga Hovkapellets förening. Välkommen!

Ladda ner unika ringsignaler Hovkapellet. From the History of the Royal Court Orchestra 1526-2013

Kungliga Hovkapellets musiker 2017-2018

Kategorier

Välkommen att botanisera i vårt arkiv med alla inlägg sedan webbplatsen öppnade i maj 2006:

Arkiv

RSSInlägg (RSS)

Besök gärna Kungliga Operan på operan.se.

Minnen

Hej igen!

Att skriva bloggar är annorlunda än vad jag trodde.  Från början trodde jag det var busenkelt att komma på vad jag ville skriva om..men icke!! Jag liksom funderar annorlunda, jag tänker är det här intressant eller det här eller detta kanske och det mesta tänker jag nej om. Nu ska  jag göra på ett nytt sätt jag ska skriva om mina veckor och strunta i om det är intressant för det var nog tanken från början!!

Nu har det varit påsklov för barnen  och vi lyckades med att de fick vara hemma hela veckan med undantag av en dag. Vi har ju inte påsk eller sportlov på operan så just dessa veckor kan kännas lite sådär.. Denna veckan gick  bra med hjälp av min fina bror och min kompis som ibland säger- behöver ni hjälp är det bara att säga till!! Sånt betyder mycket känner jag.

Jag har repeterat Våroffer, ett verk som jag har längtat efter att få spela!! Jag har ett helt otroligt minne från just Våroffer när jag var barn.

Eftersom jag har vuxit upp med två föräldrar som jobbade på operan så har ju Våroffer dykt upp med jämna mellanrum. Pappa var fagottist så redan där har ju stycket gett en viss spänning. Det kunde kännas  hela dagen innan föreställning att det var något spännande pappa skulle göra på kvällen. Mitt starkaste minne gäller mamma

Hovkapellet skulle spela Våroffer konsertant i Berwaldhallen med Maestro Sixten Ehrling. Mamma hade  övat mycket och säkert pratat om att det var svårt och kanske sagt -hur ska det gå, jag kommer inte riktigt ihåg. Det jag kommer ihåg är när jag sen skulle höra denna konsert. Jag blev så otroligt nervös för mamma! Jag visste ju att Maestro Ehrling hade ett stort temperament och inte alltid sa saker till musikerna på det ”snälla” sättet. Jag satt uppe på en läktare och var helt övertygad om att ifall mamma hamnade fel bland alla rytmer skull Maestro bryta konserten och skälla på mamma inför all publik!! Vilken puls jag hade. Det gick bra för mamma och vi kunde återse varandra efter denna konsert med en glad känsla.

Minnen har jag gott om!  En rolig sak med att vara på operan som barn är att allt finns där, alla fantasier kan bli ”på riktigt”. Fortfarande kan jag ibland tänka att det är lite konstigt och underbart att man inte hajar till för mer än vad man gör. T ex när man sitter i matsalen under en repetition och hör kallningarna.. Ett lik till scenen tack,  två kaniner till scenen, tomteblossen passa nu osv eller om man(utan att reagera) möter blåmålade människor utan huvud i korridoren.

Jag fick ofta följa med mamma och pappa till jobbet (oj vad jag tjatade).  Pappa och jag gick ofta runt bakom kulisserna och träffade olika människor och tittade på olika saker. En gång fick jag titta och prova kniven som Tosca lite senare skulle mörda Scarpia med.  Jag satt sen och såg detta mord och kände mig nöjd för JAG visste ju att det inte var på riktigt…

Kategorier: bakom kulisserna, dirigenter, konserter

Lämna en kommentar »

Härliga liv!

Hej igen!

Oj vad tiden går, jag har jobbat massor och med en stundande tur från Sälen till Mora så tar all min tid slut. Förra veckan hade jag som vi säger 8 tjänster. En tjänst är en inställelse och med 8 tjänster kan veckan bli såhär:

  • Måndag var ledig som kompensation för söndagens arbete
  • Tisdag: Repetition 12-15 Föreställning 19.30-22.45
  • Onsdag: Föreställning 19.30-22.20
  • Torsdag: Repetition 12-15 Föreställning 19.30-22.20
  • Fredag: Repetition 11-14 Föreställning 19.30-22.00
  • Lördag: Föreställning 18.00
  • Söndag: LEDIG!

Så kan det se ut! Det är svårt med vardagspusslet en sån vecka och har man som jag dessutom missförstått lite och tror att det viktigaste i mitt liv just nu är skidor så blir det lite körigt. Jag har försökt klämma in både skidträning och fiolövning så mycket det går (just nu mest skidträning…)

Den här veckan är min Signe sjuk och vi har haft totalt puss på munnen förbud här hemma för att inte åka på barnens förkylningar men ändå…. nu sitter jag här med lite ont i halsen och har fyra dagar på mig tills att jag ska köra öppet spår… TYPISKT!

Det blir skönt på måndag när detta är avklarat så kan livet bli lite mer normalt.  Jag lovar mina kollegor att jag ska ägna mig mer  åt min fiol,  jag lovar min kära man att jag ska sluta köpa funktionskläder för att dämpa mina nerver inför min långa tur i spåret.  Jag lovar också mina barn att när de vill gosa ska jag inte hoppa bort och utbrista:

-Jag vill inte ha baciller!! Oj vad vi ska pussas!

Malin

(sa jag att jag ska gå med i en triathlon klubb…?)

Kategorier: musikerlivet

1 kommentar »

Serviceteam

Något inte alla vet och i ärlighetens namn något vi musiker kanske inte alltid tänker på är vårt serviceteam,  vi har faktiskt ett sådant! De kallas orkesterservice och är på jobbet för att ordna så allt fungerar bra för musikerna.  Med allt menas allt från att alla stolar i diket över huvud taget finns (sen ska det dessutom sitta en musiker på varje stol) till att alla noter finns på plats,  att lamporna lyser  eller någon skruv på stolen kanske har fastnat eller varför inte någon tycker det är för trångt eller bla bla bla….ni fattar,  det är mycket som ska fungera!

När man går in i diket står det alltid någon från orkesterservice och prickar av att man är där. På dagarna (repetitionerna) om någon är sjuk så händer inget förutom att den som är sjuk såklart blir sjukanmäld. Är det däremot kväll (föreställning) och någon plötsligt saknas måste ju någon se till att den stolen får sin musiker,det gör OS! Jag kallar från nu orkesterservice för OS (passar bra i tiden..). Jag har själv fått ett samtal vid en repetition,

Ring ring

-Hej det är Malin

-Ja det är från operan varför är du inte på repet?

-Öh…ska jag vara det?

-Ja

Så kan det gå! Vi jobbar så olika tider hela tiden så det är konstigt att det inte händer oftare än det gör. Dag dag kväll kväll kväll dag osv..  På kvällen om någon har missat eller uteblivit av annan orsak är det OS roll att reda ut det hela. Om OS inte får tag i den som ska vara där får man ringa jouren. Hos oss i stråket är det en i stämman varje kväll som har jour och då ska man vara beredd att åka till jobbet   t o m 10 min efter att föreställningen har börjat. Oftast blir man inringd på morgonen eller ett par dagar före om någon är sjuk och då är det orkesterbyrån som ringer. Är det däremot ett sånt fall att någon plötsligt saknas,  då ringer OS.

OS dukar fram i diket eller på rotundan där vi ofta repeterar, dvs stolar notställ mm. På dagen är det t ex rep på en Mozart opera med en liten orkester. När repetitionen är slut ska det dukas om,  kanske till Elektra. Då är det plötsligt dubbelt så många eller fler som ska få plats i diket, alltså OS får rodda om allt till något helt annat! Morgonen efter är det kanske Mozart igen och då måste stolar och notställ tas bort igen…

Vanligt förekommande är att man möter någon från vår OS bärandes på en harpa, den förvaras i ett eget rum och OS kör eller bär harpan till och från där den ska vara.

Dirigenten ska  ha sina noter till föreställningen,  det ordnar OS. De kommer in med noterna ca 15 min före och lägger dem på dirigentpulten. Lite beror det på vilken dirigent det är för man kan nog utgå ifrån att alla vill ha det på sitt sätt. Vid det laget sitter många musiker i diket och övar lite, ställer in stolen, kollar att allt är som det ska. OS kan då få en del att ordna med eftersom det då kan bli många samtidigt som vill ha saker ordnat och gärna på en gång!

Jag kan ibland undra om OS ibland känner sig som jag kan göra hemma när jag försöker laga mat och alla barn vill mig  något samtidigt hela tiden, och jag i mina inte så pedagogiska stunder till slut bara skriker TYST! JAG ORKAR INTE!! Jag har aldrig sett detta hända i diket och beundrar OS tålamod (bäst att inte veta vad de pratar om i fikarummet när vi väl har börjat spela…)

Jag tror och hoppas ändå att det oftast är vänliga tongångar mellan oss musiker och vår kära orkesterservice, jag är så glad att dessa otroligt trevliga personer finns där och hjälper oss med det vi behöver ha hjälp med.

Tack för att ni finns!

Malin

Kategorier: bakom kulisserna, musiker, musikerlivet, orkestern

2 kommentarer »

Jag gillar premiärer!

Hej Hallå!

Det känns som att tiden rusar, jag skrev förra fredagen och vips så har det gått en dryg vecka! Bäst att hänga med och vara i nuet så mycket det bara går.

Igår var det premiär på Läderlappen och jag gillar premiärer! Det är alltid något visst i luften, ofta en känsla av hur ska det gå? Har vi koll på läget? Allt ifrån de tankarna till att det luktar mer parfym ifrån salongen än det gör vanliga kvällar ger helt klart en särskild spänning.

För min egen del gick det bra att spela, jag var relativt utvilad och kunde fokusera bra. Det är inte på något sätt enkelt att spela operett bara för att det är ”enkel” musik. Ingen takt är riktigt som man läser i noterna det är små dragningar hela tiden och kravet på öronen är stora! Det hela mottogs på ett bra sätt. Det var mycket skratt i salongen och härliga applåder när det var slut. En kul kväll på jobbet!

Efter premiärer är det fest och det brukar vara roligt att gå på. Jag och Henrik var tvungna att åka hem till barnvakten så vi skålade hemma i köket och åt glass, inte så dumt det heller!

Malin

Kategorier: föreställningar, musikerlivet

Lämna en kommentar »

Ledig helg!

Här sitter jag mitt i en ledig helg! Det är inte ofta man som musiker går hem på fredagen och har en helt tom helg framför sig men det gjorde jag igår. Jag gick i och för sig inte hem kl 17 men ca 22.27 rusade jag ut från operan för att hinna med bussen ut till Värmdö 22.48. Jag hann!

Jag hade spelat  Barberaren och jag tror att mitt huvud stannade hemma igår  för hur jag än försökte fokusera så gick det inte alls. Jag spelade i pauserna,  tappade bort mig, läste på fel rad, vände sida fel osv….Tack Gunilla (min pultkamrat) för tålamodet. Pultkamrat eller pultis kallas den man sitter bredvid och delar noter med för kvällen.

Ja ja väl på bussen kunde jag njuta av vetskapen att jag skulle vara hemma med familjen hela helgen!

Nu till ämnet ledig helg. Jag tror klockan var ca 05.00 när Signe vaknade och tyckte det var dags att gå upp… det tyckte inte jag.. Vi hittade till slut en form för detta. Henrik gick till Rasmus säng Rasmus låg med en kudde på huvudet i Henriks säng,  jag låg helt under mitt täcke.  Signe var uppe och provade olika kreationer balett dräkt, prinsessklänning osv.  Självklart ville hon gärna få ett utlåtande om varje kombination av kläder som hon bytte till. Det kan tilläggas att när Signe vill något (eller inte vill) visar hon det mycket tydligt!! Vi slumrade ett tag på detta sätt tills jag vaknade av att Signe viskade att kaffet var klart.  Jag hade alltså fått somna om till slut, UNDERBART!

Vi har idag åkt pulka, kört barn till kompisar och aktiviteter, handlat och allt som man brukar göra en lördag. Känslan är dock helt annorlunda när man vet att kvällen är fri. Det kan också vara så eftersom hela familjen är lite ovan vid just lediga helger att det blir totalt kaotiskt!! Alla ska plötsligt samsas två hela dagar under samma tak och vi föräldrar ska klara att reda ut alla små konflikter om lego, dataspel, vem som ritar med vilka pennor osv utan att själva lyckas trassla in oss med varandra och varandras rutiner… Det är en konst i sig. Jag brukar ofta känna att detta kaos jag pratar om är ett härligt kaos, jag är liksom mitt i livet.

Nästa vecka väntar genrep och premiär på Läderlappen,  jag får en ny chans på Barberaren och två stycken Coppelia ska  jag också spela. Nu väntar en kväll med Henrik och jag tror han sa något om champagne….

Malin

Kategorier: musikerlivet

1 kommentar »

Body pump, Läderlappen, skola, middag, öva…

Jaha, första dagen i mitt bloggande liv var en vanlig dag. Starten går varje morgon 06.10 med att få i ordning barnen för att åka till skolan. Med en ledig kväll i ryggen är det ok men om man t ex  har spelat Wagner kvällen före kan det kännas mindre kul… Ja ja, jag spelade Coppelia igår och dirigenten Philip Beran ger mig (och många andra i orkestern) så mycket positiv energi att jag sover gott och morgonen känns ok!

Efter att ha lämnat barnen åkte jag till gymmet och tränade Body Pump! Härlig träning och man pumpar verkligen ur kroppen på energi. Väl på Operan så var det stämrep dvs i mitt fall är det 1:a violinstämman som träffas och spelar på ställen tillsammans i lugn och ro. Första repetitionen i diket med sångare på scenen inklusive regi och rekvisita är en spännande tillställning som ofta kan vara lätt rörig. Själv är jag glad att jag ska sitta på min stol och spela mina noter. Jag brukar fundera över hur jag skulle klara att göra en operaroll – bara att komma ihåg texten – eller dansa och komma ihåg alla steg… oj, oj!

På bussen hem brukar jag sova, åh vad skönt!

Nu återstår bara att hämta barnen, laga mat,  plocka undan i köket, och sen var det nog ett par ställen i Läderlappen jag borde kika på…

Malin

Kategorier: dirigenter, musikerlivet, orkestern

Lämna en kommentar »

Hej alla!

Nu sitter jag alltså här och ska blogga…spännande! Jag kan ju med säkerhet säga att jag har ägnat betydligt mer tid med min fiol än med datorn så vi får se hur det går!  Och vem är nu jag?

Jag heter Malin och spelar fiol i Kungliga hovkapellet – man kan faktiskt säga att jag är uppfödd på och med Operan. Båda mina föräldrar jobbade nästan hela sitt yrkesliv i orkestern. Pappa Hans Samuelsson spelade fagott och mamma Kristina Samuelsson spelade fiol.

Ibland tänker jag att jag kanske skulle hittat på något mer eget än att göra exakt samma sak som båda mina föräldrar men jag älskar opera och tycker det är helt fantastiskt att jobba i ett så levande hus som Operan! Jag kommer säkert bli kvar och få ett fantastiskt yrkesliv.

Utöver mitt yrke så har jag min familj.  Jag är gift med Henrik Peterson (som också spelar fiol och för tillfället är han på Operan, har även varit fast anställd här). Vi har tre barn Elvira 7 år, Rasmus 6 år och Signe 3 år. Jag har alltså inte så stora problem med vad jag ska göra när jag inte jobbar. Träning är också en stor del av mitt liv. Jag cyklar gärna, skidor är kul,Malin Peterson löpning en utmaning och styrketräning finns också med. Vätternrundan är ett stort mål som jag  i år cyklar för andra gången!

Jag tycker det ska bli roligt att skriva lite om hur jag har det i livet på och utanför operan. Jag hoppas kunna ge er en rolig inblick i hur man har det som musiker, både det som är fantastiskt och även de bitarna som man kanske inte tänker på som utomstående!

Malin

Kategorier: historia, musiker, musikerlivet, opera, orkestern

3 kommentarer »

Space2u.com© Kungliga Hovkapellets förening | Om webbplatsen | Inlägg (RSS) | Kommentarer (RSS)