Engelska hornsolot ur Tristan

Publicerat den 7 januari 2014 av Mikael Rydh

Anders Ekholm, vad är det för instrument du spelar på?
– Jag spelar på ett gammalt engelskt horn byggt av Heckel, mitt under andra världskriget. Det lär ska ha kommit till Sverige med en dansk amatöroboist i samband med kriget, och hamnade efter en del omvägar till slut hos mig i mitten på 80-talet. Lite kul är att min stora förebild, Gerhard Stempnik också hade ett Heckelengelskthorn. Han köpte det från en kollega i Berliner Polizeiorchester efter att ha lånat instrumentet för en konsert med Berliner Philharmoniker då de inte hade någon engelskhornist till Dvoraks’ ”Nya världen”, för lika mycket pengar som en limpa bröd kostade efter kriget. Han spelade på det till sin pensionering i orkestern i början av 90-talet.

Solot ur Wagners Tristan och Isolde – vad betyder det för dig?
– Engelska hornsolot i Tristan och Isolde, brukar ju kallas för herdemusik. Man kan ju kanske föreställa sig en herde som avlägset spelar en sorgsen melodi (solot ska ju spelas på scenen, helst långt bak bland kulisser, och gärna där kören, solisterna, rekvisitan travar iväg så nära notstället som möjligt medan man spelar), men jag tror att Wagner tänkt lite längre än så. Tristan är ju drabbad av den stora kärleken till Isolde, men något slut i stil med ”så levde de lyckliga i alla sina dagar”, vet han redan i början av 3:e akten att det omöjligt kan bli. Förspelet till akten talar ju också sitt tydliga språk! Isolde är redan upptagen av någon annan, och Tristan är ju en riddare av rätta virket, med allt vad heder och moral som hör till en sådan gentleman. Alltså slits han i djupet av sitt hjärta mellan dessa oförenliga sidor av sitt inre. Kärleken mot hedern. Jag tror att Wagner låter herdens engelska hornspel bli en sinnebild för Tristans inre. Melodin börjar ju i all enkelhet, men det dröjer inte innan Wagner skruvar till den till att bli ett inre drama. Det hela slutar ju också utan att Tristan i herdemusikens kläder får någon riktig utväg ur dilemmat. F- moll rätt ner mot engelska hornets lägsta register!

Engelskt horn: Anders Ekholm
Idé och film: Mikael Rydh
Inspelat i Guldfoajen på Kungliga Operan, Stockholm, 23 oktober 2013.
© Kungliga Hovkapellets förening, www.hovkapellet.com