Kungliga Hovkapellets emblem
huvudbild

Hovkapellet hem » Publicerat under kategori musiker

Kungliga Hovkapellet – Royal Swedish Orchestra

Operans orkester, med anor från 1526, är en av de äldsta ännu existerande orkestrarna i världen. Hovkapellet - som spelar opera, balett och konserter - är en av Sveriges största orkestrar med 105 medlemmar.

Du kan kika ner i orkesterdiket och följa orkesterns sammansättning av musiker och dirigenter säsong för säsong från 1848 till idag. Webbplatsen drivs av orkesterns medlemmar via Kungliga Hovkapellets förening. Välkommen!

Ladda ner unika ringsignaler Hovkapellet. From the History of the Royal Court Orchestra 1526-2013

Kungliga Hovkapellets musiker 2017-2018

Kategorier

Välkommen att botanisera i vårt arkiv med alla inlägg sedan webbplatsen öppnade i maj 2006:

Arkiv

Besök gärna Kungliga Operan på operan.se.

Senaste kommentarer

Vikarieprovspelning till violin tutti 1 och 2

Kungliga Operan, Hovkapellet och musikchef Alan Gilbert söker vikarier till violin tutti 1 och 2.

Provspelningen äger rum den 19 november 2023 på Kungliga Operan, Jacobs Torg 4, 105 69 Stockholm. Ansökan till provspelningen med cv, senast den 10 november 2023. Obs! Vi tar enbart emot ansökningar via vårt rekryteringssystem.

Läs mer och ansök på Operans hemsida här.

Kategorier: musiker, orkestern, provspelning

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Grattis Kati, nyligen invald ledamot i Musikaliska akademin!

Kati Raitinen foto TinaAxelsson

Kati Raitinen, foto: Tina Axelsson

Grattis Kati, nyligen invald ledamot i Musikaliska akademin!

– Hur kändes det när du fick veta att du blivit vald?

En blandning av misstro och glädje! Tänker dock fortfarande att de nog ringer efter semestern och säger att det blev fel.

– Vilka har varit dina viktigaste musikaliska influenser och förebilder som cellist? Hur har de påverkat din spelstil och tolkning av musik?

Om jag tänker rent cellistiskt så är Truls Mørk en som så att säga sprängde mitt medvetande när jag hörde honom första gången. Gillar fortfarande hans spel väldigt mycket. Min kära lärare Frans Helmerson är en annan, men inte bara för att han spelar bra utan också för hur han ser på spelandet och musicerandet, och hur han mötte mig som elev. Paavo Pohjola som var min kammarmusiklärare på Sibelius-akademin var viktig på många plan. Sen är det väldigt många kollegor som har påverkat och inspirerat, alltså väldigt många, och de mest betydande har nog varit och är Cecilia Zilliacus, Bengt Forsberg och Johanna Persson. Kammarmusiken har redan från början (började spela som 9-åring) varit en självklar och viktig del av att vara musiker för mig. En till som jag måste nämna är pianisten Maria Joao Pires. Hennes inspelningar älskar jag, framför allt Schubert, och det kanske är fånigt att säga men jag tänkte ofta att ingen man skulle kunna spela på det sättet hon spelar på och jag gillade den tanken väldigt mycket. Att det behöver inte vara ett handikapp att vara kvinna.

– Vad ser du mest fram emot när det gäller att vara en del av Musikaliska akademin? Finns det några specifika projekt eller samarbeten du hoppas få möjlighet att delta i?

Jag ser fram emot precis allt! Vet inte så mycket om vad som förväntas av mig. Jag har lite idéer om ett par projekt som kanske kunde passa akademin. Vi får se! Tänker också på möjligheten att påverka politiken i den kulturskymning som Sverige är i.

– Som musiker är egen övning en viktig del av framgång. Kan du dela med dig av hur din dagliga rutin ser ut och hur du håller inspirationen vid liv?

Jag har några kära uppvärmningsövningar, en favorit av Janos Starker, och jag spelar skalor. Fyra oktaver, treklanger, fyrklanger, stråkövningar. Där är faran att man slutar lyssna på vad som faktiskt kommer ut, så nu när jag börjat undervisa lite mer har jag adderat lite tekniska övningar i form av etyder som mina elever spelar. Inspiration… jag håller nog med dem som säger att det är 90% perspiration och 10% inspiration som gör det! Och att hitta eller hitta på kreativa projekt! Och att snöa in sig på detaljer…

Vilka utmaningar har du mött på din väg som cellist, och hur har du hanterat dem? Finns det några särskilda ögonblick som har format dig som musiker?

När jag skolades till att bli klassisk musiker fanns det en rätt tydlig mall på hur det skulle låta, hur man skulle spela, vilken musik man skulle spela osv. Jag trivdes ofta rätt bra i det men märkte tidigt att det var roligt att hitta musik som inte redan var känd och spelad av alla. Ny som gammal. Och likaså var de mest betydande ögonblicken sådana att jag hittade något hos mig själv som jag inte visste om. Eller kanske alltid hade vetat om men inte vågat erkänna ens för mig själv. Vågade spela på ett sätt som ingen annan spelade på. Vi har ett intressant yrke, dels ska vi övertyga lyssnarna och oss själva att det här just nu är det bästa sättet att spela den här musiken på, dels hålla oss öppna och lyssnande och ifrågasättande till vårt egen och andras spel livet ut. Låta det utvecklas.

De största utmaningarna som cellist har jag nog haft i Hovkapellet, fast då mer i form av mänskliga relationer. Inte lätt med stort arbetskollektiv. Antagligen oavsett orkester… Hur jag hanterat dem? Försöker lära av livet!

Motgångar är ofta väldigt bra lärare, mina elever och jag har ibland skämtat om att det borde finnas en kurs på musikhögskolor som heter ”att förlora en provspelning på ett snyggt, kamratligt och osjälvdestruktivt sätt”. En kurs i livsfilosofi som eleverna inte skulle vallfärda till!

Kategorier: intervjuer, musiker, musikerlivet, orkestern

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Min farmor sjöng och dansade Salome

 

Mitt namn är Ylva Lundén-Welden och jag spelar viola i Kungliga Hovkapellet. För mig känns det lite extra roligt när det nu är dags att spela Salome, 118 år efter Richard Strauss skrev den. Inte bara för att det är så fantastiskt musik utan också för att min farmor Signe Rappe sjöng titelrollen endast året efter den skrevs, på Hovteatern i Mannheim.

Detta var år 1906 och operan hade haft premiär i Dresden 1905 och gjort succé men också skandal. Efter det gjorde hon rollen på flera olika teatrar i Europa bla i Berlin, Wien, och London (Covent Garden) och på Stockholmsoperan år 1908. I Berlin sjöng hon med Richard Strauss som dirigent. Det sägs att han tyckte mycket om hennes framförande och att de delade hästdroska till teatern. I England hade den varit förbjuden men efter flertalet ändringar fick den framföras år 1910 med sir Thomas Beecham på dirigentpulten och två nordiska sångerskor, Aino Ackté och Signe Rappe, alrernerade i rollen som Salome. Det var inte helt lätt för min farmor att övertyga sina föräldrar att få göra rollen med den skandalomsusade ”sju slöjornas dans”. Vissa sångerskor hade inhopp för dansen, men inte Signe! Till Stockholm kom hon på gästspel i december 1908 där Salome var det första hon gjorde.

Sedan gjorde hon Margareta i Faust, Elsa i Lohengrin, Aida och Senta i Flygande Holländaren. Allt detta inom loppet av två veckor! Det går ju inte att resa i tiden men att få spela Salome i samma hus som min farmor en gång sjungit den i är en förmån och det närmaste jag kommer en tidsresa utan hjälp av någon maskin.

Kategorier: föreställningar, musiker, musikerlivet

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Ny musiker i violin II-stämman

Det är med stor glädje vi hälsar violinisten Olivia Høilund-Carlsen Ruud välkommen till Hovkapellet. Efter godkänt provår tar hon plats i violin II-stämman.

Kategorier: musiker, orkestern

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Ny medlem i violin I-stämman

Efter godkänt provår har Kungliga Operan beslutat att till Kungliga Hovkapellets violin I-stämma anställa violinisten Kennet Liao som tar plats i tuttistämman. Orkestermedlemmarna hälsar Kennet varmt välkommen till Hovkapellet!

Kategorier: musiker, orkestern

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Taro på Operan Play

Hovkapellisten Torbjörn Helanders kortopera Taro finns nu att se på Operan Play.

Taro bygger på en japansk saga om en fattig fiskarpojke som hittar en väg till ett havsrike – när han kommer tillbaka efter 100 år är allt som betytt något för honom borta.

Verket är en del av projektet Short Stories på Kungliga Operan och kan avnjutas fram till den 22 oktober.

Kategorier: musiker, opera, video och ljud

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Ny medlem i Hovkapellet

Efter godkänt provår har Kungliga Operan beslutat anställa till Hovkapellet altviolinisten Florian Huber som tar plats i tuttistämman. Medlemmarna i orkestern hälsar Florian varmt välkommen till Hovkapellet!

Kategorier: musiker, orkestern

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Premiär för nyskriven opera av hovkapellist

Hovkapellisten Torbjörn Helander är utöver sitt arbete i violastämman också tonsättare. Nu har hans första opera, Taro, premiär på Rotundan på Kungliga Operan.

Taro bygger på en japansk saga om den fattige fiskarpojken Urashima Taro, som erbjuds och väljer vad han tror är ett bättre liv i det praktfulla havsriket hos prinsessan Otohime. Då han har tillbringat en tid där längtar han emellertid hem och inser värdet av det han hade; sitt enkla liv hos dem han håller av. Då han återvänder har det under vistelsen i havsriket förflutit över 100 år, och allt som betydde något för honom är för alltid borta.

Operan utgör en del av föreställningen Short Stories III med tre kortoperor. För regin svarar Mårten Forslund och texten är skriven av Ola Eliasson.Musiker ur Kungliga Hovkapellet och sångsolister dirigeras av Mattias Böhm.

»Vi människor är inte skapta för en evighet. Vår evighet kan rymmas i ett enda ögonblick«, sjunger huvudpersonen Taro mot slutet av operan – en replik som ringar in människans förhållande till tiden. Vad handlar Taro om, för dig?
– Taro bländas av rikedom och gör ett val som han tror ska leda till ett bättre liv. Försent inser han värdet av det han hade, och när han försöker ta sig tillbaka till sitt förra liv har det förflutit 100 år. Tidens gång är hisnande, och det tänker nog alla människor på någon gång i livet. Jag upplever att det är vad operan handlar om.

Hur har ditt kompositionsarbete sett ut?
– Jag har känt till sagan sedan jag var barn och alltid tyckt mycket om den. Jag och librettisten Ola Eliasson har kortat berättelsen och även lagt till ett par karaktärer, och när han började skriva librettot kom musiken naturligt.

Har du haft några musikaliska inspirationskällor?
– Framför allt har jag nog skrivit vad handlingen och karaktärerna krävde. Men jag har ju jobbat med opera hela mitt vuxna liv så det är klart att jag är påverkad och inspirerad av de främsta operatonsättarna – till exempel Puccini och Wagner. De är ju musikaliskt väsensskilda, men som dramatiska berättare går de inte att komma undan.

Du är violast i Kungliga Hovkapellet och har komponerat såväl orkester- som kammarmusikverk. Även Ola Eliasson är, i egenskap av baryton här i huset, verksam på scenen. Vad tar ni med er in i operaskapandet utifrån era respektive professioner?
– Vi är förstås väldigt påverkade av våra erfarenheter från scenen. När jag har suttit och spelat i diket har jag följt handlingen uppe på scenen, och tagit intryck både av vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Ola och jag har haft otaliga samtal om dramatiskt berättande, och här har våra respektive yrkeskunskaper såklart varit otroligt viktiga.

Taro är din första opera – vilka är skillnaderna mellan att komponera instrumentalmusik och opera?
– Jag har skrivit sånger tidigare, och det är väl det närmaste operatonsättning man kommer. Jag tycker om att vara guidad av orden. Det är förstås en stor utmaning att skriva opera, men begränsningen som kommer med att ha en specifik berättelse att förhålla sig till medför också stor frihet i skapandet. Det är en helt fantastisk process!

Text skriven av Hedvig Ljungar ur intervju med tonsättaren från föreställningsprogrammet till Short Stories III.

Läs mer om Torbjörn på hans hemsida.

Kategorier: föreställningar, musiker, opera, special

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Gunilla Markström död

Det är med stor sorg och bestörtning som Hovkapellet nås av beskedet att en kär musikerkollega och vän, Gunilla Markström, har avlidit.

Gunilla började som vikarie 1978 men fick sedan fast tjänst i violin I-stämman ett år senare och har tjänstgjort 44 år i orkestern. Under många år var hon ordförande för Symf/avd 1.

Texten uppdateras.

Gunilla Markström, violin I

Kategorier: musiker

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

Vikarieprovspelning hornstämman

Kära hornister! Nu är det dags för vikarieprovspelning till Kungliga Hovkapellets hornstämma. Denna gång är vi specifikt ute efter hög- eller låghornister.

Välj och förbered ett av nedanstående alternativ.

Alternativ 1:

Alternativ 2:

Provspelningen går av stapeln den 14 juni 2022 från kl.11 på Kungliga Operan. Alla tilldelas en individuell tid. Anmälan ska vara oss tillhanda senast den 7 juni via epost till ayman.al.fakir@operan.se. Vid frågor kontakta Ayman Al Fakir på tel 070-7402933.

Kategorier: musiker, provspelning

(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)

© Kungliga Hovkapellets förening | Om webbplatsen