Kungliga Hovkapellets emblem
huvudbild

Hovkapellet hem » Presscitat, Flickan från Västern

Kungliga Hovkapellet – Royal Swedish Orchestra

Operans orkester, med anor från 1526, är en av de äldsta ännu existerande orkestrarna i världen. Hovkapellet - som spelar opera, balett och konserter - är en av Sveriges största orkestrar med 105 medlemmar.

Du kan kika ner i orkesterdiket och följa orkesterns sammansättning av musiker och dirigenter säsong för säsong från 1848 till idag. Webbplatsen drivs av orkesterns medlemmar via Kungliga Hovkapellets förening. Välkommen!

Ladda ner unika ringsignaler Hovkapellet. From the History of the Royal Court Orchestra 1526-2013

Kungliga Hovkapellets musiker 2017-2018

Kategorier

Välkommen att botanisera i vårt arkiv med alla inlägg sedan webbplatsen öppnade i maj 2006:

Arkiv

Besök gärna Kungliga Operan på operan.se.

Senaste kommentarer

Presscitat, Flickan från Västern

Manuel Brug i Die Welt recenserar: ”En grandios italiensk framgång”… Nina Stemme, Aleksandrs Antonenko och John Lundgren är ”ett underbart vinnarteam”. Beröm får också Christof Loys regi och Pier Giorgio Morandis hantering av partituret som ”garanterar en formfulländad upplevelse i Cinemascope”.
 
Stemme är makalös i sin veristiska utlevelse, naken, trovärdig, överväldigande, och hon matchas väl av basen John Lundgren som Rance och kanske särskilt Aleksandrs Antonenko med den drivande tenor med behållna lyriska kvaliteter som är så sällsynt.
Dalarnas Tidningar
 
Uppsättningen är en riktig sångarfest. Antonenkos förstklassiga tenorstämma har så mycket övertoner att de överröstar själva grundtonen. Fascinerande! Den magnifika Stemme … blåste /…/ öronen av publiken. Även John Lundgren som sheriffen är finfin. Hovkapellet och dirigenten Pier Giorgio Morandi smekte fram alla de dramatiska finesserna i Puccinis musik.
Nummer
 
Nina Stemme är visserligen affischnamn, men får en enorm draghjälp av sina två medsångare Aleksandrs Antonenko (Johnsson/Ramerrez) och John Lundgren (Jack Rance).
Afonbladet
 
Nina Stemme visar att hon inte bara kan sjunga Wagner och Strauss utan också Puccini, liksom en gång Birgit Nilsson när hon tog sig an ”Turandot”. Det är närmast bländande skönsång hon bjuder på, inte minst i de högre forte-registren, där Aleksandrs Antonenkos lödigt italienska tenor, lite åt Jussi-hållet, följer henne perfekt, också det bländande och skönt. Allt sammanhållet av ett hovkapell i högform och en dirigent, Pier Giorgio Morandi, som vet hur en slipsten skall dras. Eller kanske riktigare hur man hittar guld i ett förbisett Puccini-partitur.
Kulturen

Kategorier: recensioner

 

© Kungliga Hovkapellets förening | Om webbplatsen