Hovkapellet hem » Drottning Cherstes (Kristina) Stora Bass-Viol
Drottning Cherstes (Kristina) Stora Bass-Viol
Kungliga Operan i Stockholm är ägare av en kontrabas, signerad Giovanni Paolo Maggini år 1597, som levde och arbetade i Brescia, Italien, mellan 1580-1632. Det unika med instrumentet är att det fortfarande är i bruk av förste solobasisten i Kungliga Hovkapellet.
OPERANS MAGGINIBAS kom till Stockholm 1652 med en italiensk trupp under ledning av Vincenzo Albrici. Den var då förmodligen fem eller sexsträngad, och hade en greppbräda med tvärband, och kallades för violone. Beteckningen kontrabas tillkom först i början av 1700-talet. Magginibasen har under årens lopp bytt greppbräda, strängar och stall, men är för övrigt i originalskick.
Kontrabas signerad Giovanni Paolo Maggini, år 1597. Snäckan i originalskick.
Drottning Kristina hade kanske tröttnat på det gamla lilla tyska kapell som hennes pappa Gustav II Adolf haft med sig till Sverige från Brandenburg. Genom sin bibliotekarie Nicolaas Heinsius som var ute i Europa och köpte konst för hennes räkning hade hon hört tals om den nya italienska musiken.
Nyfiken och musikalisk som drottningen var, dröjde det inte länge förrän Europas bästa sångare, (däribland flera kastratsångare, de på den tiden högst betalda sångarna) och musiker var inkvarterade på slottet Tre Kronor. Musikanterna spelade och sjöng för drottning Kristina på hennes önskan och befallning. Kristina som tidigare bara sett och hört små bas-gambor, blev så förtjust i Magginibasen att hon kallade den för ”Drottning Cherstes Stora Bass-Viol”.
Benämningen ”Drottning Cherstes Stora Bass-Viol, har jag observerat i min forskning om operans kontrabasar. I ett brev daterat 10 jan. 1773 från Johan Miklin d.y. (1737-1787) till Abraham Abrahamsson Hülphers (1737-1798), skriver Miklin att Ferdinand Zellbell d.ä. (1689-1765) spelade på ”Drottning Cherstes Stora Bass-Viol”.
I ett dokument som finns på slottsarkivet är en reparation beskriven av den stora cuart baas fihohlan. Med tanke på dokumentets ålder, 344 år, är den ovanligt detaljerad.
”Emedan såsom Musikanten Magnus Anderson hafver den stora Cuart Baas Fijohlan som sig haft, som de Atalianjski Mucikanterne söndrig efter sig lämnade, och honom icke allena låtit reparera och förbättra, utan och med nya strängar besatt,såsom och ett foder därtill göra låtit för vilket allt han Trettio och Två daler kopparmynt hafver utlagt och betalt, och benämte Fijohl ny till Kongl. Maijs Capell färdig restituerat varför ville I benämte Mucikant han utlagde 32 daler kopparmynt af Hofstatens medel igenom bekomma låta, tagandes därför hans cvittens. Stockholm den 1 juli 1662”. Magnus Anderson Stadsmucikant.
Just orden ”Magnus Anderson hafer den Stora Cuart Baas Fijohlan”, torde betyda att det inte var vilket instrument som helst, utan att det med all säkerhet är Magginibasen som blivit reparerad. När den Italienska truppen lämnade Sverige 1654 fick Magginibasen, som tydligen var i dåligt skick, stanna kvar i Stockholm.
HÄR I SVERIGE ÄR VI STOLTA över regalskeppet Wasa, som anses vara det bäst bevarade skeppet i hela världen. Tyvärr fungerade inte Wasa utan kantrade på sin jungfruresa 1628. En som inte kantrat, och inte hamnat på museum, är Magginis kontrabas, som nu är inne på sitt 409:e tjänsteår (2006) på Kungliga Operan. Hur länge till ska den hålla? Vi får hoppas att ”Drottning Cherstes Stora Baas viol”, med sin mörka varma ton, kan glädja framtida basister, dirigenter, Hovkapellets musikanter och inte minst publiken i många år till.
Vad som återstår av Magginis signatur.
Börje Ljungkvist
Kategorier: historia, musikinstrument
Hej Börje! Så roligt det var att äntligen kika in på din sida och tha del av allt du har att berätta.
Sköt om dig!
Tuomo