Hovkapellet hem » Publicerat under kategori musikinstrument
Ringsignaler till mobilen
Är du trött på hur din mobiltelefon låter och vill ha en riktigt ovanlig ringsignal? Ladda då ner Bilhornsfugatot ur operan ”Loranga, Masarin och Dartanjang”, klockspelet ur ”Trollflöjten” eller hornsignalen ur ”Siegfried”!
Foto: Mikael Rydh
Ladda ner Hovkapellets akustiska ringsignaler till din mobil gratis! Signalerna är i mp3-format och fungerar till de flesta nyare mobiler. Vi har också gjort några kortare varianter som är tänkta att användas som sms-signal.
Bilhornsfugato
Bilhornsfugato (ringsignal)
Bilhornsfugato (sms)
I föreställningen ”Loranga, Masarin och Dartanjang” som nu går på Operan spelar två av Hovkapellets slagverkare samtidigt på ett specialbeställt instrument – enbart bestående av bilhorn. Tack till kompositören Carl Unander-Scharin (www.electronic-opera.com) som givit oss tillstånd att använda musiken på hovkapellet.com! Musiker: Rolf Thunander och Björn Persson. Inspelat 1/1 2007.
Klockspel ur Trollflöjten
Tangentklockspel 1 (ringsignal)
Tangentklockspel 2 (ringsignal)
Tangentklockspel (sms)
Pianisten Gunnel Lundberg spelar på ett äkta tangentklockspel ur Mozarts opera Trollflöjten. Instrumentet, lånat från Det Kongelige Kapel i Köpenhamn, liknar en celesta men har en mer metallisk klang. Inspelat jan. 2007.
Siegfriedsignalen
Siegfriedsignalen (ringsignal)
Siegfriedsignalen (sms/ringsignal)
Annamia Eriksson spelar det kända solopartiet ur Wagners ”Siegfried” på sitt valthorn, 7/12 2006. På webbplatsen finns även ett videoklipp där hon spelar partiet i dess helhet i Guldfoajén.
Gör så här: Välj en/flera signaler, ladda ner och spara på din dator. Sedan måste du föra över ljudfilen till din telefon, via bluetooth eller med kabel, och därefter ställa in telefonen så att den nya signalen används som ringsignal eller som sms-signal. Du kan behöva justera upp volymen i din telefons inställningar.
Copyright: Ljudfilerna får fritt användas för privat bruk. Dock får ljudfilerna ej läggas ut på annan webbplats, distribueras vidare, säljas, eller på annat sätt användas kommersiellt utan särskilt skriftligt tillstånd.
Inspelning och idé: Per Billman
Kategorier: humor, musikinstrument, ringsignaler, video och ljud
Hovkapellets jultävling ”Operanötter”
Var med i vår tävling och testa dina operakunskaper! Staffan Lundberg har satt ihop ett potpurri med tre välkända julvisor i ett arrangemang för fyra tromboner. I stycket har han smugit in 20 operacitat från 19 olika operor.
Tävlingsuppgift: Hitta så många du kan av de 20 dolda operacitaten och skriv ner operornas namn i den ordning de förekommer i stycket. Lyssna noga – det är inte helt enkelt, då vissa citat inte är mer än några sekunder långa! Julvisorna i stycket är ”Midnatt råder”, ”Hej tomtegubbar slå i glasen” och ”Nu är det jul igen”.
Priser: 1:a pris: fleecetröja med Hovkapellets emblem. 2:a – 4:e pris: cd-skiva med Hovkapellet. 5:e pris: livsnjutarbok. (Dessutom några tröstpriser.)
Lyssna noga! (3’26”, 37.4 MB)
Vilka 20 operor döljs bland julvisorna?
Skicka svaren via e-post eller till:
Kungliga Hovkapellet
att: Staffan Lundberg
c/o Kungliga Operan AB
Box 16094
103 22 Stockholm
Senast den 8 januari 2007 vill vi ha dina svar. Glöm inte att skriva ditt namn och adress! Alla är varmt välkomna att tävla – självklart även musiker i Hovkapellet och anställda på Operan! Lycka till!
Arrangör, dirigent och tävlingsdomare: Staffan Lundberg. Trombonister: Håkan Björkman, Espen Aareskjold, Mikael Appelgren och Lars Westergren. Idé, film och klippning: Mikael Rydh. Inspelat i Guldfoajén på Kungliga Operan, Stockholm, 9/11 2006.
[eng] Opera Riddle
View the video clip and listen carefully to the musical arrangement the trombone quartet is playing! You will hear three popular swedish Christmas songs. From which operas have we taken the 20 hidden opera quotations? Find the 20 quotations (from 19 different operas) and send your list to the address above before Jan 8 2007, to participate in the competition.
Kategorier: humor, kompositörer, musikinstrument, video och ljud
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Instrumentmakare från Berlin på besök
Måndagen den 20:e november hade vi – Hovkapellets oboister och fagottister – återigen besök av våra egna ”Kungliga Hovkapell-leverantörer” från Berlin, instrumentmakarna Ludwig Frank & Frank Meyer.
Det var nionde året i rad som alla Sveriges oboister och fagottister blev inbjudna till Hovkapellets orkesterfoajé för att prova och kanske köpa instrument, införskaffa tillbehör för tillverkning av våra munstycken (som vi kallar ”rör”) och inte minst för att få ett sällsynt tillfälle till att mötas.
Sveriges oboister och fagottister är en relativt överskådlig skara. De flesta känner, eller har åtminstone hört talas om varandra. Har man dessutom ett gemensamt förflutet som studiekamrater eller är före detta kollegor i en orkester eller ensemble finns alltid en del att ta igen.
Årets instrumentutställning var som alltid präglad av Ludwig Franks och Frank Meyers enorma utbud av såväl instrument som tillbehör. Givetvis var en av höjdpunkterna presentationen av deras eget oboemärke ”LF”, vars förbättringar från år till år är anmärkningsvärda. Omdömen som ”den spelar ju nästan av sig själv!” eller ”den här oboen skulle jag kunna spela konsert på direkt!” talar för det intryck som dessa oboer lämnar efter sig. (Behöver jag nämna att vi är tre oboister i Hovkapellet som sedan flera år spelar på ”LF”-oboer?) Under denna måndag vällde det in många kära kollegor från hela landet. Årets utställning kan inte beskrivas som annat än den stora succé den brukar vara.
För alla som är intresserade är ett besök på Frank & Meyers hemsida www.frankundmeyer.de att rekommendera.
Avslutningsvis vill jag tacka alla snälla hovkapellister för att vi fick ockupera vår foajé ännu en gång, med siktet inställt på 2007 års utställning.
Backa Katarina Eriksson
Skål!
Mästarens ambulerande verkstad
Oboer till försäljning
Fagotter till försäljning
Tillbehörsbordet
Solofagottist Christian Davidsson
Text och foto: Fredrik Söhngen
Kategorier: bilder, musikinstrument
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Siegfriedsignalen (video)
Just nu är det hektisk aktivitet på Kungliga Operan. ”Siegfried”, tredje delen i Richard Wagners ”Nibelungens Ring” repeteras för fullt inför premiären den 16 september 2006. Nere i orkesterdiket har Hovkapellets musiker stora utmaningar, dels i stämmorna, dels vad det gäller uthålligheten då verket är drygt 5 timmar långt.
Hovkapellet.com erbjuder här ett musikaliskt smakprov ur andra akten! Det är en av våra skickliga hornister, Annamia Eriksson, som spelar den så kallade ”Siegfriedsignalen” (eng: ”The Long Call”). I föreställningen står hon dold bakom kulisserna vid sidan av scenen när Siegfried höjer sitt horn.
-
Apple Quicktime, 16 MB
-
Windows Media, 30 MB
Handlingen kring denna signal är i korthet följande: Siegfried ligger och dåsar under ett träd utanför drakgrottan och tänker på sina föräldrar. Då hör han en fågel sjunga. Han försöker förstå och härma fågelsången genom att spela på ett grässtrå, men det fungerar inte alls. Siegfried tar då istället upp sitt horn och låter det ljuda. Detta är Siegfriedsignalen. Draken Fafner vaknar av larmet och kommer ut ur grottan. Efter en kort men häftig strid stöter Siegfried sitt svärd Nothung i drakens hjärta.
Solot är ett av de mest kända i den klassiska repertoaren för valthorn och förekommer ofta som orkesterutdrag vid provspelningar till orkestertjänster.
Länktips (Wikipedia): Mer om handlingen i ”Siegfried” och tetralogin ”Nibelungens ring”.
Valthorn: Annamia Eriksson
Idé och filmning: Mikael Rydh
© Kungliga Hovkapellets förening, www.hovkapellet.com
Inspelad i Guldfoajén på Kungliga Operan, Stockholm, 31/8 2006
Kategorier: inspelningar, musikinstrument, video och ljud, Wagner
Drottning Cherstes (Kristina) Stora Bass-Viol
Kungliga Operan i Stockholm är ägare av en kontrabas, signerad Giovanni Paolo Maggini år 1597, som levde och arbetade i Brescia, Italien, mellan 1580-1632. Det unika med instrumentet är att det fortfarande är i bruk av förste solobasisten i Kungliga Hovkapellet.
OPERANS MAGGINIBAS kom till Stockholm 1652 med en italiensk trupp under ledning av Vincenzo Albrici. Den var då förmodligen fem eller sexsträngad, och hade en greppbräda med tvärband, och kallades för violone. Beteckningen kontrabas tillkom först i början av 1700-talet. Magginibasen har under årens lopp bytt greppbräda, strängar och stall, men är för övrigt i originalskick.
Kontrabas signerad Giovanni Paolo Maggini, år 1597. Snäckan i originalskick.
Drottning Kristina hade kanske tröttnat på det gamla lilla tyska kapell som hennes pappa Gustav II Adolf haft med sig till Sverige från Brandenburg. Genom sin bibliotekarie Nicolaas Heinsius som var ute i Europa och köpte konst för hennes räkning hade hon hört tals om den nya italienska musiken.
Nyfiken och musikalisk som drottningen var, dröjde det inte länge förrän Europas bästa sångare, (däribland flera kastratsångare, de på den tiden högst betalda sångarna) och musiker var inkvarterade på slottet Tre Kronor. Musikanterna spelade och sjöng för drottning Kristina på hennes önskan och befallning. Kristina som tidigare bara sett och hört små bas-gambor, blev så förtjust i Magginibasen att hon kallade den för ”Drottning Cherstes Stora Bass-Viol”.
Benämningen ”Drottning Cherstes Stora Bass-Viol, har jag observerat i min forskning om operans kontrabasar. I ett brev daterat 10 jan. 1773 från Johan Miklin d.y. (1737-1787) till Abraham Abrahamsson Hülphers (1737-1798), skriver Miklin att Ferdinand Zellbell d.ä. (1689-1765) spelade på ”Drottning Cherstes Stora Bass-Viol”.
I ett dokument som finns på slottsarkivet är en reparation beskriven av den stora cuart baas fihohlan. Med tanke på dokumentets ålder, 344 år, är den ovanligt detaljerad.
”Emedan såsom Musikanten Magnus Anderson hafver den stora Cuart Baas Fijohlan som sig haft, som de Atalianjski Mucikanterne söndrig efter sig lämnade, och honom icke allena låtit reparera och förbättra, utan och med nya strängar besatt,såsom och ett foder därtill göra låtit för vilket allt han Trettio och Två daler kopparmynt hafver utlagt och betalt, och benämte Fijohl ny till Kongl. Maijs Capell färdig restituerat varför ville I benämte Mucikant han utlagde 32 daler kopparmynt af Hofstatens medel igenom bekomma låta, tagandes därför hans cvittens. Stockholm den 1 juli 1662”. Magnus Anderson Stadsmucikant.
Just orden ”Magnus Anderson hafer den Stora Cuart Baas Fijohlan”, torde betyda att det inte var vilket instrument som helst, utan att det med all säkerhet är Magginibasen som blivit reparerad. När den Italienska truppen lämnade Sverige 1654 fick Magginibasen, som tydligen var i dåligt skick, stanna kvar i Stockholm.
HÄR I SVERIGE ÄR VI STOLTA över regalskeppet Wasa, som anses vara det bäst bevarade skeppet i hela världen. Tyvärr fungerade inte Wasa utan kantrade på sin jungfruresa 1628. En som inte kantrat, och inte hamnat på museum, är Magginis kontrabas, som nu är inne på sitt 409:e tjänsteår (2006) på Kungliga Operan. Hur länge till ska den hålla? Vi får hoppas att ”Drottning Cherstes Stora Baas viol”, med sin mörka varma ton, kan glädja framtida basister, dirigenter, Hovkapellets musikanter och inte minst publiken i många år till.
Vad som återstår av Magginis signatur.
Börje Ljungkvist
Kategorier: historia, musikinstrument