Premiär för nyskriven opera av hovkapellist

Publicerat den 22 maj 2022 av admin

Hovkapellisten Torbjörn Helander är utöver sitt arbete i violastämman också tonsättare. Nu har hans första opera, Taro, premiär på Rotundan på Kungliga Operan.

Taro bygger på en japansk saga om den fattige fiskarpojken Urashima Taro, som erbjuds och väljer vad han tror är ett bättre liv i det praktfulla havsriket hos prinsessan Otohime. Då han har tillbringat en tid där längtar han emellertid hem och inser värdet av det han hade; sitt enkla liv hos dem han håller av. Då han återvänder har det under vistelsen i havsriket förflutit över 100 år, och allt som betydde något för honom är för alltid borta.

Operan utgör en del av föreställningen Short Stories III med tre kortoperor. För regin svarar Mårten Forslund och texten är skriven av Ola Eliasson.Musiker ur Kungliga Hovkapellet och sångsolister dirigeras av Mattias Böhm.

»Vi människor är inte skapta för en evighet. Vår evighet kan rymmas i ett enda ögonblick«, sjunger huvudpersonen Taro mot slutet av operan – en replik som ringar in människans förhållande till tiden. Vad handlar Taro om, för dig?
– Taro bländas av rikedom och gör ett val som han tror ska leda till ett bättre liv. Försent inser han värdet av det han hade, och när han försöker ta sig tillbaka till sitt förra liv har det förflutit 100 år. Tidens gång är hisnande, och det tänker nog alla människor på någon gång i livet. Jag upplever att det är vad operan handlar om.

Hur har ditt kompositionsarbete sett ut?
– Jag har känt till sagan sedan jag var barn och alltid tyckt mycket om den. Jag och librettisten Ola Eliasson har kortat berättelsen och även lagt till ett par karaktärer, och när han började skriva librettot kom musiken naturligt.

Har du haft några musikaliska inspirationskällor?
– Framför allt har jag nog skrivit vad handlingen och karaktärerna krävde. Men jag har ju jobbat med opera hela mitt vuxna liv så det är klart att jag är påverkad och inspirerad av de främsta operatonsättarna – till exempel Puccini och Wagner. De är ju musikaliskt väsensskilda, men som dramatiska berättare går de inte att komma undan.

Du är violast i Kungliga Hovkapellet och har komponerat såväl orkester- som kammarmusikverk. Även Ola Eliasson är, i egenskap av baryton här i huset, verksam på scenen. Vad tar ni med er in i operaskapandet utifrån era respektive professioner?
– Vi är förstås väldigt påverkade av våra erfarenheter från scenen. När jag har suttit och spelat i diket har jag följt handlingen uppe på scenen, och tagit intryck både av vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Ola och jag har haft otaliga samtal om dramatiskt berättande, och här har våra respektive yrkeskunskaper såklart varit otroligt viktiga.

Taro är din första opera – vilka är skillnaderna mellan att komponera instrumentalmusik och opera?
– Jag har skrivit sånger tidigare, och det är väl det närmaste operatonsättning man kommer. Jag tycker om att vara guidad av orden. Det är förstås en stor utmaning att skriva opera, men begränsningen som kommer med att ha en specifik berättelse att förhålla sig till medför också stor frihet i skapandet. Det är en helt fantastisk process!

Text skriven av Hedvig Ljungar ur intervju med tonsättaren från föreställningsprogrammet till Short Stories III.

Läs mer om Torbjörn på hans hemsida.