Berislav Klobucar är död

Publicerat den 17 juni 2014 av webbredaktionen

Förste kapellmästare vid Operan 1972-81

Dirigenten Berislav Klobucar, verksam som musikchef och förste kapellmästare vid Kungliga Operan i Stockholm (1972-81), har avlidit.

Vid unga år studerade han bl a för dirigenten Clemens Krauss, känd inte minst för sina samarbeten med Richard Strauss.
Han var född i Zagreb 1924, dåvarande Jugoslavien, bosatt i Österrike och verksam vid stora operahus över hela världen, först och främst vid Wiener Staatsoper där han debuterade 1953 för att där dirigera sammanlagt 1133 föreställningar.
På Operan dirigerade han över 200 föreställningar (216 föreställningar enligt vår repertoardatabas), f.f.g. 1965 med Sverigepremiären av Elektra med Birgit Nilsson. Här ledde han vidare bl a premiärerna av Mästersångarna i Nürnberg i regi av Götz Friedrich och Sverigepremiären på Die Frau ohne Schatten med Birgit Nilsson som Färgarfrun.
Han dirigerade även på bl a Metropolitanoperan samt 1964, 1967, 1968 och 1969 vid festspelen i Bayreuth. Efter åren som chef i Stockholm var han bl a chefdirigent på operan i Nice. Han blev särskilt känd för sina tolkningar av Wagner och Strauss och kom att arbeta med stjärnor som Birgit Nilsson och Plácido Domingo.

Berislav Klobučar avled i fredags i Wien, 89 år gammal.

Text: Torbjörn Eriksson, Operan. Foto: E M Rydberg

Klobucar var mycket omtyckt av musikerna i Hovkapellet. Så här berättade tex den nu pensionerade altviolinisten Kjell Nilsson 2008:

Första gången han kom hit gjorde han Elektra tillsammans med regissören Hartmann. När repetitionstiden började närma sig slutet kom scenens byrå och frågade om de inte behövde fler repetitioner, för det begärde ju alla kapellmästare och regissörer. ”Nej”, svarade de, ”det är klart.”

Klobucar, ”Klubban”, var en klippa som man alltid kunde lita på. Allt han ledde (till skillnad från de som dirigerade ”under Hovkapellets vana ledning”) var av hög klass. Hans särmärke var att resa sig från pallen högst en gång under en akt och då blev det musik, vill jag lova. Han kunde vara barsk men fnittrade ibland som ett barn.